Då man som väljare följer med den nationella politiken kan man lätt få en bild av att det alltid är strider och smutskastning. Beroende på vem man umgås med så får man också höra om hur allting är dåligt och hur allt blir sämre. Så är det förstås inte och på de flesta mätare klarar sig Finland väldigt bra.
Orsakerna är förstås flera men en starkt bidragande orsak är att det hör till oppositionens roll, oavsett vem som är där, att kritisera regeringen. Därför säger man sådant som att det här är den mest polisfientliga regeringen någonsin, trots att polisen aldrig fått så mycket resurser som den här regeringen föreslagit. Däremot sänkte den förra regeringen polisens anslag dramatiskt i sin budget. Av samma orsak påstår man att den här regeringen är företagsfientlig eller höjer skatterna trots att inga beslut som regeringen fattat skulle ha varit negativa för företagen, bortsett från coronarestriktioner som uppfattades som nödvändiga. Regeringen har inte höjt skatterna på arbete, företagande eller ägande, tvärtom höjer man nu hushållsavdraget och det är SFP:s förtjänst. Skatterna sänks också lite nästa år.
Visst är det paradoxalt att vi haft lättare att förhindra skattehöjningen i den här regeringen jämfört med den där vi senast var med, den under ledning av Samlingspartiet år 2011-2015, då skatterna på arbete, pension och kapitalbeskattningen höjdes. Men som det heter: varför förstöra en bra historia med fakta. Det är lättare att fortsätta påstå att den här regeringen för vänsterpolitik utan att specificera vad man avser i exempelvis skattepolitiken. Det är också lätt att höra till oppositionen och säga att regeringen gör fel då man i kölvattnet av en global pandemi överskrider de fastslagna budgetramarna. Man levererade dock inga konkreta förslag från vilket man borde skära för att hålla sig inom ramarna, tvärtom levererar man förslag om vad som skulle behöva tilläggsanslag. Här är det värt att komma ihåg att ramarna ju handlar om utgifterna. Det går inte att säga att man borde hålla sig inom ramarna utan dramatiska nedskärningar genom att räkna med ökade intäkter.
Just av de här orsakerna passar det särskilt dåligt för SFP att vara i opposition. Vi har inbyggt i vårt DNA att vi hellre bygger än raserar, vi vill skapa en bättre värld och ett bättre samhälle genom konstruktiva lösningar och goda beslut. Vi är inte dem som står på barrikaderna och ropar högst för att då dagen är slut notera att vi inte idag heller kunnat få något konkret till stånd. För oss är det viktigt med resultat. Visst, ibland kan man uppfattas som tråkig. Men signalerna från våra väljare är tydliga: man förväntar sig resultat. Det som är glädjande är då vi kan berätta om att vi säkrar pengar till gång- och cykelväg längs Flygfältsvägen i Kronoby eller en ny bro i Pargas. Nyligen kunde SFP även få in en skrivning i Helsingfors stads strategi där den Nordiska skolan ska bli verklighet. Det har vi redan en längre tid aktivt arbetat för i staden. Det handlar om såväl de nationellt stora frågorna som hushållsavdraget och de lokala frågorna så som de jag nämnde ovan. Det är den här typens arbete som är det viktiga: då man genom aktiva insatser ser till att de små och stora förbättringarna blir av. Sällan kan man göra mirakel över en natt, men genom att vara duktiga och pålästa kan man göra en skillnad.
I januari går vi till val nästa gång i Finland. Då ska vi välja beslutsfattare som kommer att ha en viktig roll att bygga upp strukturen för den framtida social- och hälsovården samt räddningsväsendet. Det här är ett viktigt uppdrag och här behövs goda beslutsfattare. Jag vill uppmana alla som är intresserade av en kandidatur att vara i kontakt med partiet så fort som möjligt. Tillsammans kan vi göra skillnad!
