Förenta nationernas klimattoppmöte i Sharm el-Sheikh, Egypten, gick rejält över planerade tiden och avslutades först på söndagen. Förhandlingarna präglades av svåra diskussioner kring en fond för förluster och skador och EU:s tveksamhet kring fondens etablering har fått kritik. Nils Torvalds (SFP/Renew), som deltog i konferensen som en del av Europa-parlamentets delegation, riktar skarp kritik mot Kinas roll i försvårandet av förhandlingarna.
– Kina deltar i förhandlingarna genom den så kallade G77 + Kina grupperingen. G77 var ursprungligen en viktig sammanslutning för utvecklingsländernas handelsförhandlingar. I samarbetet med Kina och de oljeproducerande staterna kring Persiska viken har den här grupperingen blivit en stor internationell spelare. Samarbetet inom grupperingen bygger på att man under alla omständigheter undviker ställningstaganden, som för någon inom gruppen är besvärliga. Det har lett till att alla frågor om demokratiska spelregler och mänskliga rättigheter hålls borta från dagordningen. Det här gynnar enbart Kina och förhindrar samtidigt en demokratisk utveckling inom G77, framhåller Torvalds.
Världens största ekonomi räknas fortfarande som ett utvecklingsland och undgår därmed klimatåtaganden och ett ekonomiskt medansvar. Det förhindrar samtidigt en fungerande balans mellan förmildrande klimatåtgärder och förebyggande anpassning. Det är en bakvänd logik, som i längden skadar all fungerande klimatpolitik, konstaterar Torvalds.
EU lade under konferensens gång fram ett förslag för en fond, under vilken de mest utsatta länderna skulle få hjälp med förluster och skador. Avsikten med förslaget var att få Kina och de oljeproducerande länderna att bidra till fonden. Till följd av Kina + G77-gruppens enhällighet godkändes inte förslaget, utan slutresultatet landade i att de industrialiserade länderna fortfarande ensamt ansvarar för fonden medan Kina och oljediktaturerna kan välja att bistå på frivillig basis.
– EU:s utgångspunkt var att inte endast utvecklade länder skulle bidra till en fond, utan att även långt industrialiserade länder som Kina skulle ta del av bördan. Istället porträtterades EU som den som blockerade framsteg och Kina kunde gömma sig bakom utvecklingsländernas front utan att behöva ta ansvar för sina ökande utsläpp, konstaterar Torvalds.
– Även icke-statliga organisationer – många av dem klimat- och miljögrupper – anklagade under klimatmötet EU för att vara en bromskloss, samtidigt som de i praktiken fortsätter stödja Kinas och G77-grupperingens linje. De hjälper inte enbart Kina att undkomma klimatåtgärder. De förhindrar också att mänskliga rättigheter blir ett verksamt medel i en internationell klimatpolitik, understryker Torvalds.
– Det är ett dubbelspel som Kina kör på. Samtidigt får EU utstå kritik för att inte vara tillräckligt välvilligt. Vi kan inte tackla klimatkrisen genom att blunda för brott mot mänskliga rättigheter. Demokrati och öppenhet behövs för att människor ska kunna försvara sina intressen, avslutar Torvalds.
