Beslut
Partidagen beslöt att SFP:s förtroendevalda arbetar för
- att tillräckligt vikt sätts vid kvalitetskriterierna och språket i upphandlingen av social- och hälsovårdstjänster,
- ett utvidgat utnyttjande av servicesedelsystemet i akt och mening att öka valmöjligheterna för klienter och patienter samt främja samarbetet mellan den kommunala social- och hälsovården, näringslivet och de privata serviceproducenterna,
- att man omprövar hur EU-direktivet tillämpas på offentlig upphandling av service-, vård- och omsorgstjänster.
- att våra förtroendevalda utbildas i lagstiftningen om offentlig upphandling.
Behandling
Behov av lindrigare upphandlingslagstiftning och utvidgat servicesedelutnyttjande
Gällande lagstiftning om offentlig upphandling är relativt ny. Nuvarande lag (348/2007) trädde i kraft den 1 juni 2007. Vid godkännandet av lagen förutsatte riksdagen att regeringen före utgången av 2008 lämnar en redogörelse om vilka effekter upphandlingslagstiftningen haft för bland annat kvaliteten på tjänster.
I den äskade redogörelsen (SRR 7/2008) påstås att så mycket kritik inte anförts mot själva lagstiftningen. Det här är nog en försköning av verkligheten. Lagen har en alltför ensidigt företagsekonomisk utgångspunkt med påföljd att upphandlingsförfarandet är alltför detaljreglerat. Symptomatiskt är att motsvarande lag i Sverige inte lika strängt normerar principerna för offentlig upphandling.
Däremot medges i redogörelsen att lagens tillämpning samt upphandlingspraxisen kritiserats. Här lyfts alldeles riktigt fram svårigheterna för små och medelstora företag – för att inte tala om den tredje sektorns organisationer – att delta i anbudsförfarande av personella eller ekonomiska skäl. Det kan leda till att stora företag med föga eller total avsaknad av kännedom om lokala eller språkliga förhållanden vinner anbudstävlingen. Det är därför lätt att instämma i de aspekter svenska riksdagsgruppens talare framförde i riksdagsdebatten kring redogörelsen, när hon poängterade den språkliga dimensionen. Likaså framhöll hon synpunkten att i fall med bristande konkurrens och utbud uppstår lätt en situation att upphandlingen leder till korta avtal med hämmade nödvändiga investeringar som följd.
Frågan om vilken tyngd dels priset, dels kvaliteten ska ges i anbudsförfrågan är ytterst central. Lagens målsättning att effektivera användningen av offentliga medel är i princip godtagbar. Det är sant att lagen möjliggör kvalitetens beaktande i olika skeden av upphandlingsförfarandet. I praktiken har dock utkristalliserats en praxis med exempelvis 70 % tyngd på priset och 30 % tyngd på kvaliteten. Vi ifrågasätter på det bestämdaste myten att kommuner och samkommuner alltid skulle göra ekonomiska vinster på konkurrensutsättande. Låt oss ta ett exempel från upphandling av hälsocentralernas läkarmottagningstjänster. Enligt en färsk undersökning (Hennamari Mikkola: Toimiiko kilpailu lääkäripalveluissa?, Kunnallisalan kehittämissäätiö, 2010) har konkurrensutsättandet av dessa tjänster endast i fåtalet kommuner och samkommuner lett till inbesparingar. Dessutom finns drag av monopolställning, eftersom det största företaget år 2008 stod för över 70 % av alla privata läkarserviceföretags omsättning om ca 190 miljoner euro.
Ett sätt att ge kvaliteten en framträdande roll vid upphandlingen är att i anbudsförfrågan spika priset/prestation. Så har man gjort i Tammerfors beträffande de olika formerna för serviceboende för äldre. Anbudsgivarna tävlar således endast om vem som erbjuder den bästa kvaliteten (kvalitetskonkurrens).
Bland negativa humana effekter av konkurrensutsättande, specifikt av boendeservice för äldre, bör nämnas att resultatet kan bli en flytt av klienter från den tidigare serviceproducentens utrymmen till den nya producentens utrymmen. Om det dessutom rör sig om klienter med minnessvårigheter blir följden ännu mera förkastlig. Därutöver kan insmyga sig en samhällsekonomisk förlust i form av att helt durabla utrymmen förblir outnyttjade.
Ett alternativ till offentlig upphandling är systemet med servicesedlar. Den nya lagen om servicesedlar inom social- och hälsovården (569/2009) går mycket längre än den tidigare såtillvida, att den kan tillämpas på i princip alla social- och hälsovårdstjänster som ordnas av kommunerna/samkommunerna. På så sätt är den att jämföra med den svenska lagen om valfrihetssystem. Begränsningarna för lagens tillämpande utgörs av kommunernas attityd till systemet, brist på äkta marknadssituation eller svårigheter för kommunen att produktifiera tjänster. Det är därför med glädje man tar del av Sitras (Jubileumsfonden för Finlands självständighet) initiativ till och finansiering av ett servicesedelprojekt med målsättningen att inkludera äldre- och handikapptjänster, barndagvård, tandvård, primärvård och specialsjukvård i servicesedelsystemet. Tammerfors är pilotkommun för ett första försök med servicesedlar för effektiverat serviceboende.
Svenska Seniorer i Finland föreslår
- att SFP medverkar till en uppluckring av upphandlingslagstiftningen för att råda bot på de olägenheter som ovan relaterats,
- att SFP:s representanter i kommuner och samkommuner, i den händelse lagstiftningen inte luckras upp, arbetar för att ett upphandlingsförfarande tas i bruk, som mera än för närvarande fokuserar på tjänsternas kvalitet och som yttersta åtgärd tillämpar endast kvalitetskonkurrens, och
- att SFP:s representanter i kommuners och samkommuners beslutande organ arbetar för ett utvidgat utnyttjande av servicesedelsystemet i akt och mening att öka valmöjligheterna för klienter och patienter samt främja samarbetet mellan den kommunala social- och hälsovården, näringslivet och de privata serviceproducenterna.
Gunvor Brettschneider Anhild Träskman
ordförande sekreterare
Partistyrelsens utlåtande på motionerna 57 och 58:
Målsättningen med upphandlingslagstiftningen är att säkerställa en fri rörlighet för varor och tjänster och en välfungerande inre marknad, att effektivera användningen av offentliga medel och främja upphandling av hög kvalitet och dessutom att främja en ökad öppenhet i upphandlingen.
I statsrådets redogörelse från slutet av 2008 om hur upphandlingslagstiftningen fungerat konstaterar statsrådet att verkningarna av upphandlingslagstiftningen troligen kan bedömas bäst först om 5-7 år eller då upphandlingspraxisen enligt den nya lagen hunnit bli etablerad – det vill säga 2012-2014. I redogörelsen ansåg man, som motionärerna framhåller, att lagen stort sett anses fungera och fylla de kriterier som ställdes på den.
Social- och hälsovårdstjänsterna hör utan vidare till de viktigaste kommunala tjänsterna. Kommunerna och samkommunerna köper social- och hälsovårdstjänster av privata producenter för omkring 1,5 miljarder euro årligen. Svenska riksdagsgruppen framhöll i debatten kring statsrådets redogörelse 2008 att upphandlingen inte får leda till osäkerhet bland de som använder sig av tjänsterna – till exempel som en följd av att man inte kunnat använda sig av rätt tids- eller kvalitetsperspektiv. Här hart förstås upphandlaren ett stort ansvar i definierandet av kvalitetskriterierna.
Precis som motionärerna också framhåller är det skäl att ge systemet med servicesedlarna större uppmärksamhet. Genom att ge kunden, dvs. användaren, större inflytande kan man också garantera att kunden får just den service han eller hon behöver, dessutom på sitt modersmål.
Partistyrelsen föreslår för partidagen att SFP:s förtroendevalda arbetar för
- att tillräckligt vikt sätts vid kvalitetskriterierna och språket i upphandlingen av social- och hälsovårdstjänster,
- ett utvidgat utnyttjande av servicesedelsystemet i akt och mening att öka valmöjligheterna för klienter och patienter samt främja samarbetet mellan den kommunala social- och hälsovården, näringslivet och de privata serviceproducenterna,
- att höja den nedre värdegränsen för upphandlingsplikt,
- att våra förtroendevalda utbildas i lagstiftningen om offentlig upphandling.
