Motion 11 – Om bekämpande av familjevåld

Om bekämpande av familjevåld

Våld är ett mycket utbrett och allvarligt problem i de finländska hemmen. Statistisk är offret i nio fall av tio en kvinna. Enligt publicerade uppgifter misshandlas omkring 100 000 kvinnor och 50 000 barn årligen inom hemmets fyra väggar. I tio procent av fallen av familjevåld är offret en man. De indirekta kostnaderna är ofantliga och sträcker sig över generationer, det handlar inte bara om pengar och resurser utan om männi- skor och hela liv. Oberoende av vem som utövar våldet, oberoende vem som utsätts för det, skall det bekäm- pas med alla medel.

Våld mot kvinnor, oavsett ålder, är ett fenomen vars direkta kostnader för samhället uppgår enligt beräkningar till 91 miljoner euro årligen. För den enskilda kvinnan som utsätts för våldet är
kostnaden betydligt högre, enligt Institutet för hälsa och välfärd (THL) omkommer 27 kvinnor årligen till följd av familjevåld.

Förra regeringen godkände år 2010 ett tväradministrativt åtgärdsprogram för att minska våldet mot kvinnor. Programmet sammanställdes av Institutet för hälsa och välfärd och inbegriper 66 konkreta förslag för motarbetande och förebyggande av våld. Genomförandet av programmet beräknas kosta sammanlagt 14 miljoner euro över en fyra års period (2011-2015). Den nuvarande regeringen lyfter i sitt regeringsprogram upp verkställandet av programmet under två punkter, dels under den inre säkerheten dels under välfärdspolitiken. Detta till trots har tillräcklig och säker finansiering inte allokerats för programmet. Vår regering, våra myndigheter och kommuner har inte råd att blunda för problemet längre.

Familjevåld och våld i närrelationer är inte en privat fråga, det är ett problem som har långa konsekvenser för hela vårt samhälle, såväl på lokal som på nationell nivå. Arbetet med att bekämpa våld mot kvinnor i alla åldrar och barn måste ges högre politisk status. Det räcker inte längre med dyra lovord, nu krävs det omedelbara anslag, nationell koordinering och nolltolerans för att i längden spara både liv och pengar.

Svenska Kvinnoförbundet yrkar på:

• att SFP i nästa budgetbehandling lyfter upp finansieringsfrågan och arbetar för att åtgärdsprogrammet för att minska våld mot kvinnor skall verkställas,
• att SFP på bred front arbetar för att all tillgänglig information om hjälp för personer som upplevt våld i familjen, både vuxna och barn, samlas under en lättillgänglig och lättläst webbportal,
• att SFP arbetar aktivt för att en nationell och med statliga budgetmedel finansierad stödtelefon, med 24-tim- mars dejourering under veckans alla dagar, grundas under det bäst lämpade ministeriets ansvarsområde,
• att SFP arbetar för att frågan om familjevåld, barnens rättigheter och information om var man kan få hjälp i den egna kommunen blir en naturlig del inom den grundläggande utbildningens elevvårdsarbete.

Svenska Kvinnoförbundet r.f. Carola Sundqvist Förbundsordförande

Partistyrelsens svar:

Precis som motionsställaren konstaterar har vi i inte råd att låta bli att arbeta för att minska våldet i familjer och de höga kostnaderna som uppstår som följd av det. Resurser och arbetssätt måste utvecklas framförallt i kommunernas verksamhet för att kunna minska dessa kostnader. Även lagstiftningen i vårt land är svag då det gäller att förplikta till åtgärder för att minska våldet i familjerna och i nära relationer. Satsningar på förebyggande arbete som minskar våldet i vårt samhälle och på ingripande och stöd då våld förekommer är investeringar som sparar stora summor i framtiden.

Det nationella programmet för att minska våld mot kvinnor (SHM 2010:5) som nämns i motionen in- nehåller många viktiga konkreta åtgärdsförslag som bör genomföras för att resultat skall uppnås i arbetet. (Programmet finns inte i sin helhet översatt till svenska på ministeriets webbplats). Även rekommendation- erna för kommunerna i Social- och hälsovårdsministeriet publikation 2008:9 ”Rekommendationer om före- byggande av våld i nära relationer och inom familjen IDENTIFIERA, TRYGGA OCH AGERA” innehåller mycket konkreti och praktiska åtgärdsförslag för utvecklande av verksamheten i kommunernas serviceutbud.

Även det nyligen godkända Kaste-programmet 2012-2015 (Nationella utvecklingsprogrammet för sociala sektorn) lyfter upp utvecklande av metoder och arbetssätt i kommunerna för att bemöta och minska våldet i familjer.

Enligt utvecklingschef Helena Ewalds vid Thl (tidigare vid SHM) som ansvarar för genomförande av
de nationella programmen för att minska våldet mot kvinnor och våld in nära relationer sker väldigt lite konkret utvecklingsarbete utgående från ovanstående program på grund av den ekonomiska situationen i kommunerna, den pågående kommunreformen och för att lagstiftningen som förpliktigar kommunerna till denna verksamhet saknas. Enligt henne är en av det viktigast åtgärderna för att förbättra situationen i kom- munernas verksamhet och beredskap att bemöta våld i familjerna att tydligt skriva in förpliktelser i den nya socialvårdslag som är under arbete. Eftersom de flesta av åtgärderna och utvecklingsarbetet bör ske i kom- munernas verksamhet måste frågor kring våld i familjerna lyftas upp i kommunens ledning och beslutande organ. Sällan handlar det om nya verksamheter eller nya kostnader för kommunerna utan mera om sättet att arbeta och att stöda kunskapsutvecklingen och strategierna för hur man arbetar och samarbetar mellan olika sektorer i kommunerna.