Motion 15 – Könskonsekvensbedömning inom idrottssektorn i kommunerna

Undervisnings- och kulturministeriet har i november 2011 kommit med en redogörelse över jämställdheten inom idrotten. Den visar bland annat att det finns tydliga könsskillnader i vilka idrottsgrenar man deltar i. Man borde kunna bryta denna stereotypi och skapa förutsättningar för bägge könens deltagande i alla grenar. Fotboll och ishockey är exempel på traditionella manliga idrottsgrenar, som under de senaste åren lockat betydligt mer flickor än tidigare.

Kommunernas uppgift är att ge service åt alla kommuninvånare så jämställt som möjligt, men detta genomförs inte idag inom idrotten. Det har i flera år påtalats att det t.ex. i uthyrningen av idrottshallarnas utrymmen finns en snedvridning i och med att pojk- och mansgrupperna får mera halltider. Därmed försäm- ras också flickornas möjligheter att delta i vissa idrottsgrenar.

Genom att göra en könskonsekvensbedömning av idrotten i kommunen får man en bild av hur kommun- ens pengar fördelas mellan könen inom idrottsväsendet. När man gjorde en bedömning i Uleåborg år 2009 visade resultatet bland annat att kommunen inte gjort några investeringar i idrottsplatser som användes av kvinnodominerade idrottsgrenar. Däremot riktades 40 % av investeringsmedlen till mansdominerade idrotts- grenar, t.ex. leder för snöskotrar.

För att sträva till att allt fler idrottsgrenar skall attrahera båda könen kunde man också i skolornas läro- planer införa gemensam skolgymnastik för pojkar och flickor. Samtidigt skulle den gemensamma gymnas- tiken i förlängningen förbättra attityderna till kvinnornas idrottsutövande.

Med hänvisning till ovanstående uppmanar Svenska Kvinnoförbundet att Svenska folkpartiet genom sina representanter i kommunala organ att verka för:
att kommunerna skall genomföra könskonsekvensbedömningar inom idrottssektorn

och därmed ge pojkar och flickor samma möjligheter Svenska Kvinnoförbundet r.f.

Carola Sundqvist Förbundsordförande

Partistyrelsens svar:

Tillgängligheten av könsfördelade statistikuppgifter för kommunernas idrottsväsende är knapp både då det gäller statlig och kommunal nivå, och på idrottsorganisations- och forskningsnivå. På nationell nivå pub- licerade Jämt spel- arbetsgruppen en promemoria och en skild statistikdel om kvinnor och män i idrotten åren 2004-2005. I november 2011 publicerades en rapport (Liikunta ja tasa-arvo 2011 – Sukupuolten tasa- arvon nykytila ja muutokset Suomessa), som även motionären hänvisar till, vilken beskriver jämställdheten i nuläget och jämför uppgifterna från 2011 med informationen i publikationerna från år 2005.

Könsskillnader i fysisk aktivitet börjar formas hos cirka treåriga barn och utvecklingen fortsätter likriktad ända fram till pubertetsåldern. Under barndomen är pojkarna mer aktiva än flickorna. I vuxen ålder är kvin- nor mer aktiva än män. Senare då ålderdomen nalkas utjämnas skillnaderna.

Pojkar deltar i alla åldrar oftare än flickor i idrottsföreningars verksamhet. Pojkarna har i genomsnitt fler träningspass per vecka än flickorna och pojkarnas enskilda träningspass är i genomsnitt längre. På mots- varande sätt är män mer aktiva i idrottsföreningslivet än kvinnor. Deltagandet i organiserad idrott har under de senaste åren blivit vanligare hos kvinnor och flickor än hos män och pojkar, vilket betyder att könsskill- naderna har minskat. Det här beror i första hand på att allt fler flickor har börjat spela fotboll.

Det finns ändå, precis som motionären påpekar, könsskillnader i vilka idrottsgrenar man deltar i. Pojkar- nas tre favoritgrenar är fotboll, ishockey och innebandy. Forskningsresultaten angående flickors favoritgrenar varierar. Även om vissa idrottsgrenar är klart könsbundna borde det skapas bättre förutsättningar för bägge könens deltagande i alla idrottsgrenar i kommunerna.

Allmänt taget har den fysiska aktiviteten minskat både bland kvinnor och män, även om organiserad verk- samhet ökat. I takt med att samhället har förändrats, allt färre rör på naturligt till exempel via sina arbeten, ökar vikten av att motionera på sin fritid. Riklig motion är ytterst viktigt för vårt välmående oberoende av

ålder men även som förebyggande åtgärd för vår hälsa.
Kvinnor utnyttjar oftare idrotts- och motionstjänster erbjudna av privata företag. Kvinnornas användning

av privata företag kan förklaras med att kommunerna och idrottsföreningarna inte lyckats tillgodose det be- hov som funnits gällande motionsformer som kvinnor generellt taget utövar, till exempel gymnastik, zumba, spinning, aerobic osv. Kommunerna och föreningarna kunde till exempel i en större utsträckning utnyttja skolornas gymnastiksalar för näridrottsverksamhet för flickor och kvinnor. Genom näridrottsverksamhet kan man oftast tillbringa mera tid med familjen (kortare resor) och det ger, tack vare en troligtvis lägre pris- sättning än på den privata marknaden, möjlighet för fler att delta i verksamheten. Någon djupare forskning kring privata sektorn inom idrott och motion finns dock inte.

Skolorna ordnar sin gymnastikundervisning på många olika sätt. I en del, speciellt mindre skolor, sker gymnastikundervisningen i gemensamma grupper för flickor och pojkar. I större skolor är gymnastikunder- visningen oftare delad. I skolorna finns det en stark tradition hur gruppindelningar görs. Oberoende av ämne kan det vara skäl att ändra på gamla gruppindelningstraditioner endera permanent eller som tillfälliga ar- rangemang.

Även om det blivit större andel kvinnor bland idrottsledarna är den stora merparten av idrottsledarna män. Det här gäller speciellt förtroendeuppdrag. T.ex Finlands Idrotts (SLU) sammanslutning som helhet är 27 % av styrelsemedlemmarna, 24 % av verksamhetsledarna och 15 % av ordförandena kvinnor. Av gren- förbundens styrelsemedlemmar är 24 % kvinnor, av verksamhetsledarna 25 % och av ordförandena 11 %. Antalet kvinnor i ledande uppgifter har ökat under de senaste 15 åren. I kommunerna är 31 % av ledande tjänsteinnehavare inom idrott kvinnor. I synnerhet bland idrottsdirektörer har kvinnornas andel ökat under de senaste årtiondena. I de nämnder som behandlar idrottsfrågor är 48 % av medlemmarna kvinnor.

Idrottsrörelsen sköts till många delar av tredje sektorn är det viktigt att det i allt större utsträckning finns kvinnliga ledare inom föreningarna. Graden av aktivitet inom tredje sektorn är ofta bunden till en eller flera eldsjälar. Genom eldsjälarna skapas meningsfylld verksamhet. Den finska idrottsrörelsen har stor brist på kunniga, utbildade ledare, oberoende av kön.

Könskonsekvensbedömningar inom kommunernas idrottsväsende är ovanliga i Finland. Varje kommun har sina särdrag och det bör beaktas vid en könskonsekvensbedömning. Staten prioriterade vid utdelningen av stöd för idrottsplatsbyggande under senaste regeringsperiod simhallar, vilket gynnade kvinnor och barn som traditionellt använder simhallar oftare än män. För kommunala beslutsfattare är en könskonsekven- sbedöminng viktig med tanke på hur fördelningen av resurserna och vid eventuella investeringar görs.