Beslut
Partidagen beslöt att SFP:s representanter i riksdagen och regeringen ska verka för:
- att SFP tar initiativ till ett nytt skattesystem som motarbetar flitfällor och svartjobb, främjar sysselsättningen och stärker de finska företagens konkurrenskraft.
Behandling
Inför en modell för negativ inkomstbeskattning i Finland
I Finland har vi länge diskuterat socialskydd och inkomstöverföringar. Debatten har främst handlat om en motsättning mellan det nuvarande systemet med stark behovsprövning, och idén om en universell grundinkomst.
Vi vill att Svenska folkpartiet ska vara i spetsen för att tänka bredare och inte fastna i dessa vallgravar. Vi efterlyser ett system som uppmuntrar till arbete, och kringgår de inaktiverande flitfällorna som de behovsprövade stöden till en viss mån skapar. Samtidigt är vi ärliga inför att det inte är konstruktiv användning av resurser att ge samma klumpsumma åt alla oberoende inkomst och livssituation.
Den modell av negativ inkomstbeskattning och som utvecklats av politikern Juliet Rhys-Williams, och förespråkats av ekonomen Milton Freidman, utgår ifrån att alla medborgare ska garanteras en viss ekonomisk grundtrygghet. I modellen varierar statens insats beroende på hushållets eller individens inkomster. För en person utan någon som helst inkomst ger staten en minimisumma som ingen ska behöva leva under. Då personens inkomster ökar minskar den andelen av utkomsten som staten står för. Naturligtvis ska statens andel och ansvar minska långsammare än hushållets nya förvärvsinkomst och ökade inkomster, för att sedan utebli helt då inkomsten blir tillräckligt hög och inkomstöverföringen upphör.
Med detta vill vi skapa ett system som ger tillräckligt stöd åt dem som behöver det mest, men samtidigt har ett inbyggt incitament att jobba. Rent ekonomiskt blir det samtidigt möjligt att vara mera givmild gentemot de sämst bemedlade, då hela kakan av utkomststöd inte delas åt alla, såsom i ett grundinkomstsystem. Bidraget skulle vara indexbundet och ersätta så gott som alla nuvarande inkomstöverföringar. Vissa övriga stöd såsom barnbidrag och möjligheten att söka bostadstillägg skulle kvarstå.
För att systemet ska vara socialt rättvist är det absolut essentiellt att den offentliga sektorn har ett ansvar för serviceproduktionen. Den progressiva medborgarlönen ska kombineras med bl.a. avgiftsfri utbildning, sjukvård, subventionerad medicin, missbrukarvård, mödrarådgivning. Med förslaget om progressiv medborgarlön vill vi alltså inte minska på de tjänster som staten och kommunerna erbjuder. Genom ett system med progressiv medborgarlön vill vi förstärka det offentligas roll i att producera tjänster gentemot att behandla ansökningar om olika sorters utkomststöd.
Modellen med progressiv medborgarlön minskar byråkratin avsevärt, fördelar stödet mer rättvist till dem som verkligen behöver det, samt skapar ett klart incentiv till att arbeta och delta i samhällets utveckling. Det finns en del frågetecken gällande skattemodellen och dess inkomstgaranti, men vi anser att man bör utreda hur en sådan modell kunde se ut.
Vi undertecknande anser att SFP:s representanter i riksdagen och regeringen skall verka för:
att en modell av negativ inkomstbeskattning utarbetas i Finland
Svensk Ungdom
Niklas Mannfolk Sandra Grindgärds
Förbundsordförande Förbundssekreterare
Partistyrelsens svar
Nya idéer gällande hur välfärdsstaten skall upprätthållas är alltid välkomna. Motionärerna talar för negativ inkomstbeskattning, som tillsammans med förslag om medborgarlön, med jämna mellanrum kommer upp i den offentliga debatten även i Finland.
Tanken om negativ inkomstbeskattning vidareutvecklades av Nobelpristagaren i ekonomi (1976) Milton Friedman som motionärerna korrekt påpekar. Hans verk ”Capitalism and Freedom” utkom 1962 och kan anses vara det auktoritativa dokumentet för modellen. Modellerna har vidareutvecklats och förädlats av flera politiker och nationalekonomer under årens lopp, och konkreta försök att använda sig av dem i praktiken har även genomförts. De mest kända experimenten kommer från USA under 1960-1980 talen. Över 200 vetenskapliga artiklar som analyserar dessa experiment har publicerats, och några även under 2000-talet. Det har visat sig vara svårt att dra entydiga konklusioner av experimenten, och missuppfattningarna är många, vilket gjort att både förespråkare och motståndare till negativ inkomstbeskattning lätt hittar argument. Generellt kan i alla fall konstateras att effekterna inte var entydigt positiva, och flera negativa effekter kunde noteras.
Karl Widerquist, professor vid Georgetown University gör vissa sammanfattningar i artikeln ”A Failure to Communicate: What (If Anything) Can we Learn from the Negative Income Tax Experiments?”(The Journal of Socio-Economics 34.1). Widerquist påpekar att experimenten inte gav vid hand att någon grupp i nämnvärd utsträckning skulle välja att dra sig bort från arbetsmarknaden, vilket är ett vanligt argument mot negativ inkomstbeskattning. Ej heller visade sig experimenten vara så dyra att det blev ohållbara. En viss minskning i antalet arbetstimmar kunde i alla fall noteras, vilket talar emot systemet. Skillnaden var mindre i familjer där båda föräldrarna arbetade, men betydligt större i andra typer av hushåll.
Rent generellt gav experimenten med negativ inkomstbeskattning gav inte tillräckligt med information för att man skulle kunna dra väldigt långtgående slutsatser. Det enda man kan konstatera är att systemet inte visade sig vara för dyrt för att vara genomförbart, men att vissa av effekterna kan ses som önskvärda eller katastrofala, beroende på vilken politisk övertygelse man har.
Ett fungerande skattesystem måste upplevas rättvist av medborgarna. Även inkomstöverföringarna till hushåll och enskilda personer måste kunna legitimeras på ett transparent och tydligt sätt. Statsrådet har publicerat en rapport i mars 2013 ” ”Lisää matalapalkkatyötä” där Osmo Soininvaara och Juhana Vartiainen delvis ha granskat liknande frågeställningar.
Med den bristfälliga praktiska erfarenhet som finns av ett dylikt teoretiskt system, och bristen på forskning med fokus på det samhällsskick som finns i Finland, är det inte ändamålsenligt att föra fram negativ inkomstbeskattning som en lösning på hur Finlands skattesystem bör utvecklas. Vi ser i alla fall gärna att nya modeller för hur statens inkomster och utgifter bör samlas in och fördelas noggrant studeras, och uppmuntrar till forskning i ämnet.
Partistyrelsen föreslår att motionen anses besvarad med denna beredning.
Partifullmäktiges utlåtande:
- Partifullmäktige omfattar partistyrelsens beslutsförslag.
