Beslut
Partidagen beslöt
- Att partiets företrädare i riksdag arbetar för Att preskriptionstiden i strafflagens åttonde kapitel första paragraf, 5 moment förlängs (från nuvarande 28 år) till tidigast då målsäganden fyller 38 år
Behandling
Sexualbrott mot minderåriga ska aldrig preskriberas
I nuläget preskriberas sexualbrott mot minderåriga tidigast då målsägande fyller 28 år. Med ordet ”tidigast” hänvisas i detta sammanhang till att man vid sidan av preskriptionen av åtalsrätten baserad på åldern, också skall beakta den allmänna preskriptionstiden för brott som ingår i 8 kap. 1 § 2 mom. i strafflagen, vilken grundar sig på maximistraffet. Om det återstår av denna allmänna preskriptionstid då barnet fyller 28 år löper den från gärningstidpunkten räknade preskriptionstiden vidare i normal ordning (rp 169/2005 rd).
Preskriptionstiden har i allmänhet ansetts vara tillräcklig, eftersom offret uppnått myndig ålder och troligtvis hinner befria sig från sitt beroendeförhållande till gärningsmannen. Det har dock uppdagats fall där offren för sexuellt utnyttjande har trätt fram, men brottet har preskriberats och därmed har inte myndigheterna haft möjlighet att undersöka brottet.
Det här skedde bland annat i ett fall då en ungdomsledare i Esbo församling hade utnyttjat unga under 70-, 80- och 90-talet. Esbo församling utredde övergreppen i ett sent skede, vilket ledde till att alla fall av övergrepp som uppdagats inte längre kunde undersökas av polisen och dömas. Utredare och rättspsykolog Julia Korkman kom i kontakt med åtminstone åtta kvinnor som blivit utsatta för övergrepp, varav minst tre var grova. Åtminstone två hade haft upprepade samlag med den betydligt äldre ungdomsledaren och en av flickorna blev också gravid med honom.
Fallet i Esbo församling visar att preskriptionstiden förhindrar dömning och bestraffning av personer som gjort sig skyldiga till sexualbrott mot minderåriga. Därför bör preskriptionstiden avskaffas helt och hållet. Det kan dröja många år innan brottsoffer vågar berätta om våld eller sexuella övergrepp de utsatts för som barn. Ännu längre tid kan det ta innan de utsatta vågar anmäla brottet.
Tyvärr misshandlas minderåriga ofta av närstående, vilket gör det ännu svårare för barnet att anmäla brottet. Skuld och skam, rädsla för och beroende av förövaren kan spela in. Sexualbrott mot barn och unga ska anses vara så kränkande och sätta så djupa spår att fokus inom strafflagen ska ligga på att skydda offren och ge dem uppgörelse.
Vi undertecknande anser att SFP:s representanter i riksdagen och regeringen ska verka för:
– att preskriptionstiden för sexualbrott mot minderåriga avskaffas.
Ida Schauman
Förbundsordförande
Sandra Grindgärds
Förbundssekreterare
Bestämmelser om straffrättslig preskription finns i strafflagens (39/1889) 8 kap. På samma sätt som i många andra länder har preskriptionen av brott i Finland graderats enligt brottets allvarlighet, så att allvarligheten framgår av det strängaste föreskrivna straffet för brottet. Det är endast de brott där det föreskrivs om fängelse på livstid (t.ex. mord) som inte preskriberas. Med undantag av dessa brott, som är få till antalet, preskriberas också alla de allvarliga brotten till slut. Enligt 8 kap. 1 § 2 mom. i strafflagen preskriberas t.ex. grov våldtäkt och grovt sexuellt utnyttjande av barn inom 20 år från det att brottet begicks, och våldtäkt, tvingande till samlag och sexuellt utnyttjande av barn preskriberas inom tio år från det att brottet begicks. Dessa brott omfattas således av de två längsta preskriptionstiderna, på basis av de stränga maximistraffen för brotten.
Sexualbrotten mot barn omfattas emellertid också av en särskild preskription, som kompletterar den preskriptionstid som grundar sig på maximistraffet. Vid ingången av 2006 fogades till 8 kap. 1 § i strafflagen ett nytt 5 mom., enligt vilket åtalsrätten för sexuellt utnyttjande av barn och grovt sexuellt utnyttjande av barn preskriberas tidigast då målsäganden fyller 28 år. Detsamma gäller våldtäkt, grov våldtäkt och tvingande till samlag som riktat sig mot en person som inte fyllt 18 år. År 2011 utvidgades kretsen av brott som omfattas av den särskilda preskriptionen också till tvingande till sexuell handling, sexuellt utnyttjande, koppleri, grovt koppleri, människohandel och grov människohandel som riktat sig mot en person som inte fyllt 18 år. Detta betyder att om preskriptionstiden enligt 8 kap. 1 § 2 mom. i strafflagen redan har gått ut, kan den särskilda preskriptionstiden enligt 5 mom. tillämpas. Specialregleringen grundar sig på det faktum att sexualbrotten mot barn i vissa fall uppdagas först långt efter det att barnet har blivit myndigt. På basis av 8 kap. 1 § 5 mom. i strafflagen kan preskriptionstiden för de allvarligaste sexualbrotten mot barn vara längre än 20 år, om barnet var mycket litet när brottet begicks.
Motionärens argument för att avskaffa preskriptionstiden för sexualbrott mot minderåriga är välgrundade. Partistyrelsen anser därför att SFP bör verka för preskriptionstiden för sexualbrott mot minderåriga avskaffas. Anmärkningsvärt är dock att effekten av denna lagändring först kommer att synas efter flera år.
Partifullmäktige föreslår för partidagen att SFP verkar för
– att preskriptionstiden för sexualbrott mot minderåriga avskaffas.