Beslut
Gemensamt svar och beslut för Motion 42 – Uppdatering av systemet för social omsorg så att det omfattar dem som sysselsätter sig själv och Motion 43 – Stöd för kultur
SFP arbetar för:
- att uppdatera lagstiftningen som gäller frilansare för att säkerställa ett fungerande socialskydd även för kultursektorn
- att stärka kunnandet inom arbets- och näringsbyråerna om kulturarbetets särdrag
Behandling
Partifullmäktiges svar
Åren med coronapandemin var utmanande för många sektorer. Kulturbranschen hörde ändå till de sektorer som led mest under pandemin. Mångas försörjning sattes på prov under pandemin i och med långa arbetslöshetsperioder.
Kulturbranschen sysselsätter till exempel företagare, yrkesutövare, frilansare och stipendiater. Enligt Statistikcentralen (2021) fungerade nästan en tredjedel (28 procent) som företagare inom kultursektorn, medan motsvarande siffra i andra sektorer var 13 procent. Deltidsarbete var även vanligare i kultursektorn (24 procent) än inom andra sektorer (16 procent).
Kulturarbetare kan vara verksamma i många projekt samtidigt, för att sedan vara arbetslösa mellan olika projekt. Vår nuvarande socialskyddsmodell känner inte igen denna form av sysselsättning, där lönen kan komma från flera olika källor och där arbete varvas med arbetslösa perioder. Det finns inte heller tillräckligt med kunskap och kompetens i arbets- och näringsbyråerna vad gäller kulturarbetare och arbetare i liknande branscher, eller om de olika formerna av anställning och arbete inom dessa branscher. För att förstärka socialskyddet inom till exempel kulturbranschen och dylika sektorer måste vi uppdatera lagstiftningen som gäller frilansare och också stärka kunnandet inom TE-tjänsterna.
Det är också viktigt att vi tar lärdom av åtgärderna som genomfördes under pandemin och deras effekter på olika sektorer i vårt samhälle.
Partifullmäktiges beslutsförslag
SFP arbetar för:
- att uppdatera lagstiftningen som gäller frilansare för att säkerställa ett fungerande socialskydd även för kultursektorn
- att stärka kunnandet inom arbets- och näringsbyråerna om kulturarbetets särdrag
Motion 42 – Uppdatering av systemet för social omsorg så att det omfattar dem som sysselsätter sig själv
Vi behöver förstärka freelance-arbetarnas ställning då det kommer till social trygghet. Inte bara konst- och kulturfältet utan också bl.a. idrottsverksamhet fungerar väldigt långt på freelance-basis där utövare anställs för korta tider, på deltid eller för projekt. På konstutbildningarna utbildas man till att bli egenföretagare då det är den mest sannolika karriärutvecklingen. Det är viktigt att förstå att företagandet är oftast inte är ett val att bli företagare utan det enda sättet att fungera i branschen. Det finländska kulturfältet stöder sig till stor del på dessa yrkesutövare som det finns mer av hos oss än i de andra nordiska länderna. De statsandelsfinansierade konstinstitutionerna sysselsätter även de många freelancers som är avgörande för hela verksamheten och utvecklingen går mot ett större antal freelancers och färre fast anställda.
Tyvärr har det visat sig att många av de självsysselsatta faller igenom nätet av social trygghet då det gäller, vilket senast kom fram under pandemin. Arbetslöshetskassa, FPA och TE-tjänsterna baserar sig på anställningsförhållanden med fast lön. Då är ett yrkesliv med många olika inkomstkällor inte omfattat. Detta gäller som sagt inte bara kulturfältet utan i stigande grad även andra branscher som t.ex. idrott där tränare och andra anställda jobbar med flere olika uppdrag som tillsammans bildar en heltidssysselsättning. Då de unga i vårt land nu dessutom behöver all satsning på välmående vi kan umbära är det inte heller oviktigt att se att kultur och idrott i hög grad idkas med och bland unga
Motionärens beslutsförslag
att uppdatera systemet för social omsorg så att det omfattar dem som sysselsätter sig själv oberoende av bransch och ställning.
Motionär
Fredrik Waselius SFP i Grankulla
Satu Roberg SFP i Helsingfors
Motion 43 – Stöd för kultur
Genom att omskriva ett inlägg gällande svensk kulturpolitik och överföra det till finska förhållanden: Vilket land vill politikerna ha? Då vi saknar politisk vilja att manifestera oss genom kultur, missar landet de kreativa idéer och det folkliv som kulturen attraherar. Är det ett sådant land vi vill ha? (Göteborgsposten, Mark Isitt, 18 mars 2023)
Under pandemin accentuerades den ekonomiska otryggheten för skådespelare, musiker och andra icke fast-anställda kulturarbetare. Redan under pandemins första år 2020 var sysselsättningsutvecklingen svag inom kulturbranscherna. Minskningen från året innan var ungefär 5,6 procent. Sysselsättningen bland huvudsysselsatta inom kulturyrken inom kulturnäringsgrenarna försvagades med omkring 2,6 procent, i övriga yrken inom kulturnäringsgrenarna, minskade sysselsättningen med omkring 13 procent (Stat.fi). År 2021 erbjöd många aktörer kultur digitalt, via video eller strömningstjänster. Grovt taget var tredje publikupplevelse (TINFO 2022) skedde digitalt hemifrån. Merparten av den digitaliserade kulturen var kostnadsfri, exempelvis 89 procent av strömmade teaterföreställningar. De genererade alltså inte några intäkter för kulturarbetarna.
Trots att stat, kommun och fonder satsade på olika stödformer nådde stödet inte alla, och var inte tillräckligt för att kompensera för flera års inkomstbortfall. Pandemin pågår fortfarande, men kulturlivet har öppnat upp igen. Publikmängderna har ändå inte kommit tillbaka till nivåerna före pandemin, och en del digitaliserade former blev bestående. Det finns en brist på förmånliga utrymmen för skapande och visande av konst hela Finland. Kommunernas viktiga roll i framförandet av ett lokalt perspektiv i konstutövande lyfts också fram både i kommunernas och konstnärernas svar i Taikes och Cupores kulturbarometer tillsammans med en önskan om att den här rollen förstärks (Cupore, 2021)
Satsningarna på kulturen är viktiga. För att konstnärer inom olika branscher ska våga satsa på sin verksamhet måste verksamhetsförutsättningarna förbättras. Vi har knappast sett den sista pandemin. Det är viktigt att undvika att situationen upprepas. Stödsystem bör planeras, så att de är klara att tas bruk då samhället av olika skäl tvingas stänga kulturinstitutioner. Också utan pandemier bör stödet för kulturen utvecklas.
Samarbetsformer där frilansande konstnärer samarbetar med skolor kunde utvecklas också för normala lägen, för att garantera tillgång till kultur för barn som inte nås av dyra privata kulturformer. Det är illa att skolans konstämnen minskar, kulturen är till för alla, och når bäst ut via skolan. Att skapa förutsättningar för professionellt konstnärligt arbete och verksamhet är en uppgift som finns med i lagen om kommunernas kulturverksamhet (166/2019) men enligt Cupores kulturbarometer (2021) känner man dåligt till denna uppgift.
Kulturen är inte enbart en bransch som kräver stöd utan branschen sysselsätter 77 000 personer och räknar man med indirekta arbetsuppgifter, 123 000 personer (Cupore 2021, Suomen Kulttuurirahasto 2022) Det innebär en total lönesumma om kring 5,1 miljarder euro som även genererar skattemedel. Enligt Taloustutkimus rapport från år 2022 generar varje euro som kulturen får i understöd 14 euro i avkastning.
Motionärens beslutsförslag
Motionärerna anser att Sfp i sina nationella och regionala organ bör verka för att:
- Stödsystem utvecklas i samarbete med kulturbranschens organisationer för att trygga frilansande kulturarbetares utkomst, genom flexiblare möjligheter till försäkringar, beskattning och pensioner.
- Tjänster inrättas inom arbets- och näringsbyråerna för att kulturarbetare ska få stöd av personer insatta i deras verklighet.
- Beredskapsplaner görs upp för situationer som motsvarar coronapandemin, för att stöda kulturarbetare vars verksamhet omöjliggörs.
Motionär
Maria Bäck
Henrika Zilliacus-Tikkanen
SFP i Sydvästra Helsingfors
