Motion 33 – Dags för helhetssyn i familjepolitiken

För att nå de jämställdhetspolitiska målen är familjepolitiken i en central roll. Det gäller såväl kvinnors möjlighet att delta i arbetslivet på lika villkor som mäns rätt till ett aktivt föräldraskap. Löneojämställdhet, pensioner och diskriminering av kvinnor på arbetsmarknaden är exempel på missförhållanden som påverkas av den bedrivna familjepolitiken.

På sistone har många små justeringar gjorts eller planerats inom ramen för familjepolitiken. En stor del av dem har man beslutat om utan noggrannare konsekvensanalyser och utan en helhetssyn, en analys av hur de olika delarna påverkar helheten. Bland annat ville man begränsa den subjektiva rätten till barndagvård för barn som har en förälder som är hemma med ett yngre syskon samt dela hemvårdsstödet jämnt mellan mamman och pappan. Reformerna har inte beaktat faktorer så som orsaker till att många mammor stannar länge hemma (en stor del saknar jobb att återgå till på grund av det utbredda fenomenet med visstidsanställningar), att man med begränsningar i den subjektiva rätten till dagvård vill lösa problem som inte existerar på ett sätt som är dyrt och byråkratiskt och det faktum att mannen i många familjer tjänar mer än kvinnan (hemvårdsstödet är inte inkomstbundet).

Många organisationer som jobbar för jämställdhet och forskare som är insatta i familjepolitiska frågor har varit kritiska till metoderna och istället efterlyst större strukturella förändringar i det inkomstbundna familjeledighetssystemet. Allt fler talar för den så kallade 6 + 6 + 6-modellen som en viktig åtgärd för att förbättra kvinnans ställning på arbetsmarknaden och samtidigt stärka männens ansvar för hem och barn.

Den subjektiva rätten till dagvård är viktig med tanke på jämställdheten, men är främst en fråga om barnens rätt till kvalitativ barnfostran. Det är värt att minnas att Finland ligger långt under medeltalet i OECD-länder då det gäller barnens deltagande i dagvård och förskola. I många andra länder ses det som synnerligen viktigt för barnens utveckling att de får ta del av småbarnsfostran. I Finland finns en tendens att se dagvården enbart som förvar av barn för att möjliggöra föräldrars förvärvsarbete.

När Finlands framtida familjepolitik utformas bör frågorna ses ur ett helhetsperspektiv där förändringar i olika delområden så som föräldraledighetssystemet, fördelningen av kostnaderna för föräldraskap, hemvårdsstödet, dagvården och barnbidraget påverkar varandra. Reformer bör föregås av könskonsekvensanalyser.

Svenska Kvinnoförbundet yrkar på att Svenska folkpartiets representanter i riksdag och regering verkar för:

– att det görs en familjepolitisk helhetsreform  av bl.a. familjeledighetssystemet, lagen om småbarnsfostran och hemvårdsstödet. Ingredienser i den reformen ska vara 6+6+6-modellen, kvaliteten inom småbarnsfostran och barns subjektiva rätt till dagvård. Reformen bör förhandsgranskas ur ett jämställdhetsperspektiv.

Anna Jungner-Nordgren
Förbundsordförande
Svenska Kvinnoförbundet r.f.