Beslut
Partidagen beslöt
- att våra representanter i riksdagen och regeringen följer med utredningen kring behovet av en nationell koordinator mot människohandel och stödjer arbetet vid instiftandet av en sådan.
Behandling
Otillräcklig identifiering av människohandel oroar
Människohandel och jämförbart utnyttjande är en av vår tids största utmaningar gällande mänskliga rättigheter. Människohandel är ett allvarligt brott och en allvarlig kränkning av individens människovärde och integritet. Människohandel handlar om utnyttjande och kontroll av en annan människa.
Internationellt sett tros största delen av människohandeln hänga samman med gränsöverskridande invandring, men allt oftare sker människohandeln inom länderna. Till skillnad från vad som ofta framhålls, hör människohandeln inte nödvändigtvis samman med organiserad brottslighet, ordnande av olaglig inresa, olaglig vistelse i landet eller illegalt arbete. Många identifierade offer för människohandel har vistats och arbetat lagligt i landet. Gärningsmännen kan vara anhöriga, bekanta eller vänner till offret.
Finländska myndigheter och aktörer inom den tredje sektorn har sammanlagt lyckats identifiera endast några tiotals offer. Människohandel är en sällsynt brottsrubricering även i förundersökningen och vid domstolar.
Adekvat identifiering är avgörande för människohandelns offer. Om offren inte identifieras, kan deras lagenliga rätt till hjälp och skydd inte verkställas. Oidentifierade offer söker sig inte till hjälpsystemet och blir inte delaktiga i övriga rättigheter som offer för människohandel har, såsom rätten att få stanna i landet. Avsaknaden av identifiering kan leda till att offren straffas för delaktighet i illegal verksamhet eller exempelvis för olaglig invandring. Det kan även leda till att offer för människohandel utvisas ur landet, fortsätter att utnyttjas och/eller blir offer igen.
För att garantera ett lyckat tvärsektoriellt arbete mot människohandel krävs samordning av arbetet och fördelning av resurserna. Inom statsförvaltningen finns det inte för tillfället någon aktör som permanent ansvarar för samordningen. Inom inrikesministeriet pågår ett projekt under tiden 1.2.2012–31.12.2013 för att samordna beredningen av en särskild lag om människohandel. Utifrån beslutet utarbetas ett förslag om stiftande av en lag om människohandel.
Den viktigaste delen av lagstiftningsprojektet är att utarbeta förslag till en noggrannare reglering av hjälpsystemet för offren för människohandel. I projektet utarbetas förslag även om regleringen av identifiering av offer för människohandel och förmedlingen av information som är förknippat med fall av människohandel mellan myndigheterna samt mellan myndigheterna och andra aktörer som deltar i hjälparbetet. Dessutom utreds om det borde utses en nationell samordnare för arbetet mot människohandel och vilka resurser denne borde ha.
Svenska Kvinnoförbundet yrkar på att Svenska folkpartiets representanter i riksdag och regering arbetar för:
– att följa med utredningen kring den nationella koordinatorn och stödja arbetet vid instiftandet av en sådan.
Carola Sundqvist Agneta Udd-Saarela
Förbundsordförande Generalsekreterare
Partistyrelsens svar
Motionärerna lyfter fram en av det globala samfundets stora utmaningar. Problemet är växande även i Finland. Enligt den finländska lagstiftningen omfattar begreppet människohandel: sexuellt utnyttjande av en annan person med drag av koppleri, tvångsarbete eller annat försättande i omständigheter som kränker människovärdet och organhandel för ekonomisk vinning. Grundläggande för uppfyllandet av brottsrekvisitet för människohandel är att brottsoffret har vilseletts eller genom utnyttjande av offrets beroendeställning eller otrygghet har tvingats att exempelvis verka som prostituerad. Offret är i allmänhet i ett beroendeförhållande med gärningsmannen, som vidmakthåller beroendet med illegala metoder t.ex. genom hot, våld eller frihetsbegränsning.
Bestämmelserna i Finlands strafflag gällande människohandel trädde i kraft den 1 augusti 2004. Dessförinnan var motsvarande typer av handlingar straffbara på basis av bl.a. paragraferna om koppleri och diskriminering i arbetslivet. Enligt 25 kap. 3 § och 3 a § i strafflagen av den 9 juli 2004 (650/2004) är människohandel, grov människohandel och försök till dessa straffbara handlingar. Straffet för människohandel är fängelse i minst fyra månader och högst sex år. Straffskalan för grov människohandel är fängelse i minst två och högst tio år. Människohandel är således ett problem som tagits på allvar i finländsk lagstiftning.
Minoritetsombudsman Eva Biaudet fungerar som nationell rapportör för människohandel och har i sin rapport ”Människohandel och relaterade fenomen samt tillgodoseendet av offrens rättigheter i Finland” bland annat konstaterat:
”Finland har inom en kort tid godkänt en betydande mängd legislativa och andra åtgärder vilkas syfte är att förebygga människohandel, hjälpa och skydda offer för människohandel samt att bekämpa människohandelsbrottslighet. Det finländska arbetet mot människohandel bygger i huvudsak på tre lagar: strafflagen, utlänningslagen och den s.k. integreringslagen, som alla har bearbetats för att bättre svara mot de utmaningar som människohandeln för med sig. Den nationella rapportören om människohandel anser att de vidtagna åtgärderna klart har främjat Finlands arbete mot människohandel. Mycket återstår ännu att göra innan arbetet mot människohandel uppnått sådant inflytande som man borde kunna vänta sig av det.”
Motionärerna lyfter upp det arbete som utförs vid inrikesministeriet för att utarbeta en bättre koordinering av arbetet mot människohandel. Det arbetet följs aktivt upp av Svenska folkpartiet, och vi ser fram emot att ta del av resultaten.
Partistyrelsen föreslår därför att våra representanter i riksdag och regering arbetar för
att följa med utredningen kring behovet av en nationell koordinator mot människohandel och stödja arbetet vid instiftandet av en sådan.
Partifullmäktiges utlåtande:
Partifullmäktige vill uppmärksamma partidagen på att det finns exempel på människor, även via domstolsbeslut, som har levt och arbetat i slavliknande förhållanden och blivit lurade till Finland under falska premisser.
