Republikens president sa vid riksmötes öppning i onsdags att vi lever i oredans tid. Det påståendet tror jag vi alla kan skriva under då man ser på den globala politiken och för oss som nation gäller det att på alla vis försöka navigera rätt. Det gäller lokalt, regionalt, nationellt i EU och globalt.
Den här veckans kolumn tar avstamp från ett hotellrum i Toronto eftersom jag som medlem i riksdagens förvaltningsutskott den här veckan har varit på mandatperiodens mer avlägsna studieresa, till Ottawa och Toronto. Därav är veckans kolumn mer formulerad som en öppen reserapport med mina tankar om vart vi är påväg och hur vi i Finland kunde navigera bättre. Utskottets huvudteman för resan har varit migration, integration, språkliga rättigheter och inrikes säkerhet.
Mer om detta längre ner, men man kan inte skriva från Nordamerika utan att låta bli att lyfta det handelskrig som startade ungefär samtidigt som vi boardade flygen från Finland. President Trump hotade med 25% tariffer på de flesta mexikanska och kanadensiska produkter och som motivering användes argument som att den livsfarliga drogen fentanyl väller in från nämnda länder. I Kanadas ses argumentationen som tragikomiskt då över 80% av de vapen som gatugängen här skjuter med kommer in via USA. Enligt den kanadensiska gränsbevakningen som vi träffade i måndags visar statistik att 0,5% av den fentanyl som når USA kommer via Kanada.
Den politiska förklaringen till att fentanyl används som slagträ i debatten har att göra med att ländernas gemensamma NAFTA-avtal stipulerar att frihandeln med berörda NAFTA-produkter kan avbrytas om någon form av nationell kris uppstår. Fentanylsituationen i USA är en krissituation och som vi känner Trump har han inga problem med att köra rakt i kurvorna och skylla på Kanada för införseln, vi talar alltså om 0,5%. Med exakt samma körstil sköts hotet om 25% tariffer upp med 30 dagar natten mellan måndag och tisdag finsk tid då Trump nöjde sig med att Kanadensarna satsar några hundra miljoner på kontrollerna vid gränsen. Ett beslut som Kanada tog för flera veckor sen, och inte alls efter hoten om tariffer. Hur som helst spelar det ingen roll om man frågar kanadensiska myndigheter, företag eller privatpersoner. USA och Kanada är på liknande sätt som de europeiska länderna integrerade i varandra och i ett handelskrig finns bara förlorare.
Än då andra lärdomar från Kanada. Under vårt besök i Toronto har även fått en översikt på hur tvåspråkigheten fungerar i provinsen Ontario med 15 miljoner invånare, där ca 5% är franskspråkiga, är provinsenen jämförbar med Finland och oss som pratar svenska. Liksom hos oss är tvåspråkigheten inte endast ett mantra som påverkar diskussioner, utan en levande del av invånarnas liv, i Kanada dock mer synlig. Vi i Finland har i vår tur bättre tryggat våra språkliga rättigheter i vår grundlag.
På federal nivå är det här tydligt prioriterat att hela befolkningens språkliga behov är tryggade, men på provinsnivå kan den verkliga servicen ändå mycket starkt variera. I provinsen Quebec där majoriteten talar franska är t.ex. engelskspråkig service ingen självklarhet. Visst låter det ändå rätt bekant?
