Kolumnen publicerad i Österbottens Tidning den 3.5.2025.
Varje morgon då man vaknar känns det som något nytt hänt på andra sidan Atlanten – till exempel gällande högre tullavgifter. Redan innan dess har vi levt i en osäker värld, präglad av geopolitiska spänningar, teknologiska omvälvningar och klimatförändringen.
Vi måste se framåt. Finland måste vara modigt och målmedvetet, även gällande industripolitiken. Det handlar inte bara om maskiner och produktionssiffror, utan också om människor, arbetstillfällen och vilken grund vi bygger vårt samhälles framtid på. Detta framgår också i den nyligen publicerade industripolitiska redogörelsen.
Vår industri har haft en framträdande roll i uppbyggnaden av vårt land till ett av världens bästa. Det går bra för många branscher, men industrin i Finland brottas även med flera utmaningar. Investeringarna är för få, produktivitetstillväxten släpar efter och vår export lider av ett ständigt underskott.
Samtidigt finns det enorma möjligheter, exempelvis inom den gröna omställningen. Enbart denna omställning beräknas ha en industriell potential i Finland på cirka 290 miljarder euro. Projekt pågår längs hela kusten, från Kymmenedalen till Nordbotten. Våra österbottniska landskap är sedan länge starka områden. Nu finns ett stort behov av att investeringarna verkligen förverkligas.
Vi behöver en ny typ av industripolitik i Finland. Ur SFPs synvinkel bygger den på fyra hörnstenar: investeringar, arbetskraft, kompetens och hållbarhet. I Finland måste vi skapa en miljö där företag vågar satsa och där investerare ser möjligheter. Vi måste främja investeringar i förnybar energi, forskning och grön teknologi. Skatteincitament för stora investeringar är ett steg i rätt riktning, men det räcker inte ensamt.
Byråkratin måste minskas och tillståndsprocesserna påskyndas. Revideringen av bygglagen och markanvändningen är viktig, men vi behöver också en attitydförändring. Staten ska inte vara ett hinder, utan en möjliggörare.
Utan människor finns ingen industri. Vi måste bättre våga öppna dörrarna för arbetsrelaterad invandring. Ansökningsprocesserna måste försnabbas och hela familjen bör beaktas.
Industripolitik är utbildningspolitik. Företag behöver kompetent arbetskraft och vi måste möta det behovet. Det krävs ett tätare samarbete mellan näringslivet och utbildningssektorn. Detta inkluderar även forskning och investeringsfinansiering, och regeringen satsar nu ytterligare 40 miljoner euro på rena energilösningar.
Finland måste tydligare ta sin plats i den nya värdekedjan, där ren energi och cirkulär ekonomi är tillväxtens motorer. För detta krävs fungerande logistik, modern infrastruktur och starka energikluster. Ett sådant finns till exempel i Vasa.
Vi borde också våga tänka bredare kring olika typer av industrier. Den kreativa ekonomin, som inkluderar till exempel kultur, konst och musikbranscher, är några av världens snabbast växande sektorer – där exempelvis England och Sverige är föregångare. Denna potential har vi ännu inte fullt ut identifierat i Finland vad gäller finansiering, stödformer eller investeringar. Värt att minnas även så här i KAJ-tider.
Industripolitiken är inte en dammig kvarleva från 1900-talet – den är vår flagga mot ett hållbart, välmående och konkurrenskraftigt Finland. Vi har kunskapen och viljan. Nu måste vi bara skapa de bästa möjliga förutsättningarna för att detta ska bli verklighet.
