Slopa arvs- och gåvoskatten

Under den senaste veckan har diskussionen kring ett eventuellt slopande av arvs- och gåvoskatten fått stort utrymme på det nationella planet. Att frågan engagerar allt från enskilda privatpersoner till ägare av storbolag blev för mig väldigt tydligt efter att jag – som en följd av Samlingspartiets utspel – intervjuats av bl.a Helsingin Sanomat, Kauppalehti, Iltalehti och Hufvudstadsbladet. Trots att vi från Svenska folkpartiets sida i två decenniers tid helt öppet haft som målsättning att ersätta arvs- och gåvoskatten med en klokt utformad modell för skatt på överlåtelsevinst så blev jag överrumplad av all feedback.

I vårt grannland Sverige lyckades en socialdemokratiskt ledd regering redan för drygt 20 år sedan avskaffa arvs- och gåvoskatten. Diskussionen handlade vid den tidpunkten om rättvisa, konkurrenskraft och tillväxt – exakt de frågor som även för Finland nu är de mest centrala med tanke på framtiden. Att de svenska hushållen har betydligt mera förmögenhet än vi finländare och att Sverige som land haft betydligt starkare ekonomisk tillväxt de senaste 20 åren är knappast helt frånkopplat arvs- och gåvoskatten. De så kallade experter som vägrar se fördelar med en övergång till en skatt på överlåtelsevinst – alltså att man betalar först då man realiserar något och får riktiga pengar att betala med – har tyvärr uppenbara svårigheter att se människan bakom siffrorna.

Bland kontakterna från veckan som gått minns jag speciellt en äldre medborgares mycket personliga berättelse. Denna senior hade, under ett långt liv, försökt ordna det så väl som möjligt för sin dotter med nedsatt arbetsförmåga och ett barnbarn (barn till en numera bortgången dotter), vars familj alltså också prövats hårt av sjukdom och dödsfall. Stödet bestod av hjälp med amorteringar – inklusive gåvoskatt – åt dottern med nedsatt arbetsförmåga samt införskaffandet av en lägenhet möjligast nära vårdservice åt barnbarnet som inte ens fyllt tio, och vars enda kvarvarande förälder också var kroniskt sjuk. Det nioåriga barnbarnet står inför en potentiell arvsskatt på omkring 40 000 euro, försäljning av en bostad på en marknad i nedgång samt flytt längre bort från den vårdservice den ensamstående föräldern är beroende av. Knappast kommer heller den deltidsarbetande kvarvarande dottern att kunna amortera och hålla sin lägenhet. Otaliga är också de företagarfamiljer som i väntan på arvsskatten tvingas spara istället för att investera och sysselsätta.

Ekonomi är i högsta grad psykologi. Människors beteende och val styrs av förväntningar, oro och incitament. Finland behöver modiga reformer som stärker konkurrenskraften. Ett slopande av arvs- och gåvoskatten skulle bidra till såväl tillväxt som rättvisa, minska oro och stärka förtroendet för både familjer och företag. Jag är fullständigt övertygad om att det på sikt skulle märkas i tillväxtsiffrorna och finländarnas välstånd.