Under regeringens budgetförhandlingar i april rättades två gamla skulder till på en och samma gång. Svenska Teatern fick den efterlängtade statusen som nationalscen och Åbo Akademi fick en tilläggsfinansiering för det lagstadgade specialuppdraget för svenskspråkig utbildning, som universitetet länge utfört utan tillräcklig ersättning. Medborgarbladet träffade Svenska Teaterns chef Joachim Thibblin och Åbo Akademis rektor Gunilla Widén för att höra vad besluten egentligen innebär.
Bild: Kasper Dalkarl, Svenska Teatern
Svenskis som nationalscen även i lag
Det är lätt att tro att ”Svenskis”, som Svenska Teatern kallas i folkmun, redan är en nationalscen. Teatern har kallat sig det sedan 1915, då styrelsen röstade om scenspråket och finlandssvenskan vann med nöd och näppe över rikssvenskan. Det var ett anmärkningsvärt beslut eftersom finlandssvenskan länge inte ansetts som ett accepterat scenspråk, medan rikssvenska skådespelare däremot fritt fick uppträda på scenen. Teatern hade även länge dominerats av kringresande sällskap från Europa och Skandinavien.
– Under Storfurstedömets Finlands tid ökade nationalismen, och det blev viktigt att behålla och stärka vår kultur, identitet och nation snarare än att bli en del av Ryssland. Det var delvis samma krafter som främjade den inhemska svenskspråkiga och finska teatern, berättar Thibblin.
Men utropet 1915 var aldrig annat än en självutnämning. Juridiskt sett har teatern hela tiden befunnit sig i en annan kategori än landets övriga nationalinstitutioner. Sedan 2019 har teatern haft en särskild ställning som nationell huvudscen och sedan 1993 fått ett något förhöjt statsbidrag, men den officiella status som Finlands nationalteater, Nationalgalleriet och Finlands nationalopera och balett har saknats. Det ändras nu.
– Först kom identifieringen och nu kommer bekännelsen. Vi flyttas in under lagen om finansiering av nationella konstinstitutioner, vilket innebär att staten tar ett direkt och långsiktigt ansvar för oss på samma sätt som för landets övriga nationalinstitutioner, förklarar Thibblin.
För Thibblin har frågan handlat om mer än juridik.
– För mig har det varit en symbolfråga och en likabehandlingsfråga. Eftersom vi har två nationalspråk bör vi också ha två nationalscener. Teater är också en språkbunden verksamhet och vi är en viktig svenskspråklig institution. Faktumet att vi blir identifierade, inskrivna i lag och får vår första svenskspråkiga nationella konstinstitution är helt historiskt.
Bild: Åbo Akademis bildbank
Ett uppdrag utan tillräcklig ersättning
En liknande orättvisa har förekommit vid Åbo Akademi. Universitetet är det enda i Finland med ett lagstadgat ansvar att erbjuda universitetsutbildning på svenska inom i princip alla centrala ämnesområden. I samband med budgetförhandlingarna framförde SFP:s ordförande och undervisningsminister Anders Adlercreutz att Åbo Akademis specialuppdrag hittills inte beaktats tillräckligt i finansieringen, något Widén känner igen.
– Det här är ju ingen ny fråga. Vi har länge diskuterat att Åbo Akademi har ett specialuppdrag, men vi har ingen särskild finansiering för det. Vi har tagit fram det i olika sammanhang och det har funnits förståelse, men nu kom beskedet att vi faktiskt beviljades en tilläggsfinansiering. Det var mycket överraskande. Förhandlingsresultatet visar på en imponerande förhandlingsförmåga, särskilt i en tid då det ekonomiska läget snarare talar för mindre än mer finansiering, säger Widén.
Snart återspeglas finansieringen i specialuppdraget i form av ett tillägg på 3 miljoner euro per år.
– Den nuvarande finansieringsmodellen för universitetet är mycket volymbaserad och tar inte hänsyn till behovet av mindre utbildningar. Den här extrafinansieringen blir ett stöd till det. Det bekräftar också känslan av att det här är ett viktigt uppdrag och att det kommer med extra kostnader, som specialuppdrag ofta gör. Även signalvärdet är jätteviktigt.
Widén betonar att uppdraget sträcker sig längre än utbildningsutbudet.
– Det handlar också om att forskningsbaserad kunskap ska nå ut och vara tillgänglig på svenska. Den vetenskapliga världen är mycket internationell och mycket görs på engelska. Just därför är det viktigt att ha den svenska dimensionen för att kommunicera vetenskap, framsteg, innovationer och lösningar på samhällsproblem. Vi har också kulturarvet och vårt bibliotek som spelar en viktig roll. Det finns många olika aspekter av detta särskilda ansvar för det svenska språket.
Vägen framåt
Thibblin är tydlig med att nationalscenstatusen inte automatiskt innebär mer pengar och att det är tuffa utmaningar för alla som jobbar med offentlig finansiering just nu.
– Vi behöver fortsatt starkt stöd både från offentliga och privata håll eftersom teaterproduktion på svenska är dyrare än teaterproduktion på finska. Våra produktionscykler är kortare och vi kan inte hålla igång våra pjäser lika länge som de finskspråkiga teatrarna. Vi vill jobba för ett livskraftigt teaterfält på svenska. Det är klart att det finns en risk att man under osäkra tider blir försiktig. Men vi vill skala upp, inte ned, förklarar han.
– När resurserna minskar krävs nya synsätt och djärva beslut tillsammans med privata finansiärer. Vi har välkomnat en ny kollega till huset som arbetar med extern finansiering och partnerskap. Vi är en av de första teatrarna som tar det här steget, tillägger han.
Det finns även en bredare oro.
– Jag är oroad över skuldbromsen och vill understryka behovet av en tydlig svensk kultur- och språkpolitik. Vi har många unika resurser, särskilt i Svenskfinland med våra kulturstiftelser. Både från ett svenskspråkigt och ett finskspråkigt perspektiv behövs modigare satsningar.
För Widén handlar nästa steg om att hålla uppdraget relevant.
– Vårt samhälle förändras jättesnabbt och de kompetenser som behövs förändras också över tid. Vi håller just på med en utbildningsreform för att kunna möta den utvecklingen, så att vi inte stagnerar i våra egna strukturer. Tilläggsfinansieringen hjälper oss att få allt på rätt bog och att bygga en hållbar ekonomi kring specialuppdraget, säger hon.
Ett gemensamt arbete
Widén och Thibblin är enade om att ingen av förändringarna hade kommit till utan ett långsiktigt samarbete.
– Det är väldigt viktigt med en gemensam dialog med många aktörer som arbetar för svenskans ställning i Finland. Det här är ett bra exempel på hur viktigt det är att samarbetet är kontinuerligt och att man delar ett gemensamt mål, förklarar Widén.
Thibblin riktar ett särskilt tack till undervisningsminister Anders Adlercreutz.
– Jag har samarbetat med många politiker under åren och vill rikta ett tack till dem alla, men ett särskilt tack till Anders som har rott det i land. Han känner till vår situation mycket väl, säger Thibblin.
– Till SFP:s medlemmar välkomnar jag er till teatern. Om vi vill ha ett rikt kulturliv är det viktigt att gå på teater. Det bästa sättet för enskilda att stödja teatern är att besöka föreställningar, avslutar han.
