I februari hade det gått tre år sedan Ryssland inledde sitt brutala anfallskrig i Ukraina. I över tre års tid har förstörelse och lidande varit en del av vardagen för Ukrainas folk. Det har blivit klart att Ryssland inte skyr några som helst medel. Folkrätten och den humanitära rätten har för länge sedan fått ge vika för sexuellt våld, brutaliteter mot barn och civila samt andra hänsynslösa krigsbrott. Samtidigt har Ukraina och ukrainarna kämpat mycket tappert för sin frihet.
Det är viktigt att minnas att Ukrainas frihetskamp förutom landets självständighet också handlar om hela Europas säkerhet, mänskliga rättigheter och demokratin.
USA:s för tillfället väldigt oförutsägbara inställning till Ukraina har kastat om den geopolitiska spelplanen och skapat en osäkerhet som vi i Europa nu måste hantera bättre själv. I februari framförde jag riksdagsgruppens anförande i remissdebatten om statsrådets försvarsredogörelse. I talet betonade jag att vi nu lever i en helt ny och snabbt föränderlig säkerhetspolitisk omgivning. Finland, som ny medlem i Nato, måste ha en ständig förmåga att reagera på nya hot och att vår försvarspolitik måste vara långsiktig, systematisk och heltäckande.
USA:s förändrade inställning till både Ukraina och Ryssland har tvingat de europeiska länderna att agera och tänka om. Storbritannien och Frankrike har under den senaste månaden tagit en mer aktiv roll, och Tysklands blivande förbundskansler Friedrich Merz har signalerat att han vill föra en betydligt tydligare linje än sin föregångare. Europa måste ta ett större ansvar för sin egen säkerhet och försvar.
I Finland råder en bred politisk enighet om att stödet till Ukraina måste fortsätta, och att vårt eget försvar måste stärkas. Den nationella försvarsförmågan, Nato-medlemskapet och det övergripande försvaret utgör grunden för Finlands säkerhet. Den allmänna värnplikten har visat sig vara en av våra viktigaste tillgångar, och andra europeiska länder börjar nu inse sina misstag när de avskaffade eller försvagade sina system. Att behålla och utveckla vår värnplikt är en central del av vår långsiktiga försvarsstrategi.
En av de mest avgörande frågorna just nu är användningen av de frysta ryska tillgångarna i Europa. Dessa resurser bör användas för att stödja Ukraina och återuppbyggnaden av det land som Ryssland försökt förstöra. Det är inte bara en logisk användning av dessa pengar – det är en moralisk skyldighet.
Slutligen är det värt att notera den breda samsynen i riksdagen kring utrikes- och säkerhetspolitiken. Trots inrikespolitiska meningsskiljaktigheter råder en enighet kring att stärka Finlands försvar och fortsätta stötta Ukraina. Säkerhetspolitik handlar inte bara om militära strategier, utan också om att skydda demokrati, rättsstat och mänskliga rättigheter.
Europa står vid ett vägskäl, och Finland har en viktig roll att spela. Det är nu vi måste visa att vi inte viker oss – varken för hot, påtryckningar eller tveksamhet. Säkerheten i Europa beror på de beslut vi fattar idag.
