Den andra april går vi igen till riksdagsval. Ett val som än en gång har en väldigt stor betydelse för oss alla. Ingen av oss kunde för fyra år sedan ana vad som komma skulle, inte minst en global pandemi och ett brutalt anfallskrig av Ryssland vars resultat var att vi startade en process för att föra Finland in i Nato med ett enormt stöd av folket. Det här är en bra påminnelse om varför det är så viktigt att välja in de rätta beslutsfattarna i riksdagen. Vi kan aldrig förutspå vilka kriser som väntar bakom hörnet, men de folkvalda ska kunna agera omedelbart då det behövs.
Finland står framför stora utmaningar där vi behöver balansera ekonomin, få tillväxt så att kakan som ska fördelas kan växa och se till att vi använder våra styrkor så bra som möjligt. Vi behöver ett starkt ledarskap där man även håller hela samhället med i arbetet – vi behöver mindre motsättningar och mera samarbete.
Samarbete är något som under den här valperioden verkligen varit i fokus: under Covid-pandemin noterade vi hur reflexen var att stänga in sig och där samarbetet inte alltid fungerade optimalt. Däremot fick Rysslands attack mot Ukraina oss alla att förstå att samarbete nu verkligen behövs på alla plan. Det nordiska samarbetet har upplevt en renässans, EU har uppvisat stor enighet och Nato har stärkts ytterligare. Vi har genom det här samarbetet visat Putin att strategin om att söndra och härska inte burit frukt! Alla demokratiska aktörer behöver dra åt samma håll.
Det här gäller också på nationellt plan. I tider då man vill polarisera samhället och skapa motsättningar behövs aktörer som kan arbeta framåt, tillsammans. Under regeringen Sipilä, då SFP inte var med i regeringen, noterade vi hur finlandssvenskarna uppfattade hur motsättningarna mellan det svenska och det i finska ökade. Den regeringen brydde sig inte om varningarna att nedläggningen av tingsrätterna i till exempel Raseborg och Borgå skulle medföra sämre möjligheter att sköta sina ärenden även på svenska. Farhågorna besannades, men skadan är redan skedd. Samma sak tänkte ske beträffande fulljouren där den föregående regeringen tänkte beröva österbottningarnas rätt till fulljour där man även kan garantera servicen på svenska. Det här är bara två exempel på att det har en skillnad hur man röstar och vem som är med och fattar besluten. Skillnaden till den nuvarande regeringen, där vi ökade antalet veckotimmar i den grundläggande utbildningen, kunde inte vara större.
Avslutningsvis vill jag ändå höja ett varningens finger: det kommer att finnas de som kommer att uppmuntra väljare att ”taktikrösta”, med andra ord att man påstår att man borde rösta på något annat parti för att man exempelvis tror att det kan påverka vem som är statsminister i kommande regering. Detta resonemang låter kanske fiffigt vid första anblick, men vi ska komma ihåg att det här resonemanget inte är vattentätt. Det finns inga garantier för att det verkligen är det största partiets ordförande som bildar regering, överenskommelsen gäller enbart att den största får försöka sondera en bas först. En majoritetsregering kräver i praktiken minst tre partier efter valet, eventuellt fyra. Att tro att man kommer åt att välja mellan två regeringsalternativ är enbart att falla i fällan som kanske kan gynna de största partierna. Det enda riktigt goda valet är att rösta på Svenska folkpartiet – ett starkt stöd för SFP är den bästa garanten för ett välmående och framtidsinriktat tvåspråkigt Finland. Vi behöver gå framåt tillsammans, därför gäller påbudet än en gång: upp till val!
