I mitten av september gick Svensk Ungdoms 77:e förbundskongress av stapeln. Under den allmänpolitiska debatten var det tydligt att våra medlemmar är pålästa, kunniga och framförallt oroliga. Inläggen kunde handla om lagförslag som väntar på beredning i riksdagen, hur ungdomar mår i dag men också stora generationspolitiska frågor som politiken i dag inte erbjuder svar på och som många av våra medlemmar oroar sig över, precis som jag.
Text: Frida Sigfrids
Foto: Sofia Jern
I politiken pratas det mycket om framtidstro och hur den ska skapas. Så även inom SFP. Diskussionen är mer än välkommen men för att jag och andra unga ska våga tro på framtiden behöver vi se konkreta åtgärder framom prat. Framtidsutsikterna för de kommande 30 åren är inte speciellt ljusa, om ni frågar mig. Framtidshuset Sitra förutspår att ungefär hälften av jordens arter kommer gå förlorade inom de kommande 30 åren. Samtidigt förutspår FN:s flyktingorgan UNHCR att det kommer att finns åtminstone 250 miljoner klimatflyktingar eftersom den stigande temperaturen kommer medföra fler obeboeliga områden i världen. Den finska statistikcentralens befolkningsprognos hävdar också att Finland kommer vara ett av de länder som drabbas värst i Europa av den åldrande befolkningen. Det här i sin tur kommer göra det svårt att kunna upprätthålla den finska välfärdsstaten som vi ser i dag.
Med det här som bakgrund är jag inte alls förundrad över att många i Svensk Ungdom och i vår generation är oroliga för framtiden. Inte enbart på ett personligt plan gällande de egna framtidsutsikterna utan också för hur världen kommer att se ut då vi åldras. Både i Finland och internationellt. Till råga på allt har vi det senaste halvåret genomgått en pandemi där många kommit fram till att man inte kan ta den vardagliga tryggheten för given och att många saker som man personligen inte kan påverka kan förändras mycket snabbt.
”Med det här som bakgrund är jag inte alls förundrad över att många i Svensk Ungdom och i vår generation är oroliga för framtiden. Inte enbart på ett personligt plan gällande de egna framtidsutsikterna utan också för hur världen kommer att se ut då vi åldras. Både i Finland och internationellt. Till råga på allt har vi det senaste halvåret genomgått en pandemi där många kommit fram till att man inte kan ta den vardagliga tryggheten för given och att många saker som man personligen inte kan påverka kan förändras mycket snabbt.”
Regeringen erbjuder dock en rad olika lösningar för de utmaningar som jag listade ovanför och det regeringsprogram Finland har i dag innefattar en framtidstro som sällan skådats. Räcker det, är den stora frågan? Inte ännu, men det är ett steg i rätt riktning anser vi på SU. För som vanligt är Svensk Ungdom det ungdomsförbund som kommer peta på de frågor som SFP inte ännu är helt redo för och det kommer vi också göra i fortsättningen.
Vi kommer backa partiet och göra allt i vår makt för att både partiet och SU ska växa sig större och samarbetet ska bli ännu tätare. Men vi kommer också vara jobbiga, speciellt då det berör de stora generationspolitiska frågorna. Vi kommer inte att nöja oss med ett svar om att vi ska vänta på vår tid. Vi kommer att påminna om att riksdagen måste se på framtiden från ett perspektiv som är längre än den fyraåriga mandatperioden då besluten fattas. Vi vill inte göra inbesparingar som resulterar i sparande på kort sikt men som kommer att betalas tillbaka av de kommande generationerna, med ränta. Därför vill vi exempelvis se en aktivare roll kring politik om den biologiska mångfalden, mer tillgängliga stödtjänster för studerande med psykisk ohälsa samt en avkriminalisering av cannabis. Vi skapar inte vår politik för att bråka med partiet utan för att skapa en framtidstro. Det är Svensk Ungdoms roll.
