För ett antal år sedan löd en politisk slogan att motsättningarnas tid är förbi. Det här har visat sig vara en förhoppning som inte infriats. Tvärtom har vi sett att motsättningarna ökat i den offentliga debatten.
Det kan handla om landsbygd mot stad, frisinne mot konservatism eller klimatåtgärder mot primärnäringar. Den här typens motsättningar är i regel kontraproduktiva för målsättningen man har med sin politik, men det engagerar väljarna för de partier som ställer sig vid någon av ytterligheterna.
Under senare år har vi också noterat att vänsteråsikter som man kanske trodde att skulle börja falla i glömska lyft sitt huvud igen: det handlar om motsättningar mellan ägande och arbete samt en allmän missunnsamhet mot att människor lyckas skapa sig en förmögenhet eller förtjänar väl. Företagare som kanske satt allt man äger och har på spel och arbetat utan lön under långa tider för att sedan lyckas med sin affärsidé, framställs som parasiter som borde beskattas hårdare för att de skor sig på arbetstagarna.
Den här typens resonemang finns det inte utrymme för i ett framgångsrikt samhälle! Låt mig säga det tydligt: beskattning är nödvändigt för att vi ska kunna få in resurser att betala för servicen som vårt fina välfärdssystem erbjuder. Men en hög skattenivå är inget självändamål. Tvärtom så försämrar höga skatter Finlands konkurrenskraft som ett intressant land att investera i. Jo, vi har många andra fördelar som ger oss konkurrenskraft, men smärttröskeln finns där särskilt om vår skattenivå skiljer sig märkbart från konkurrenter som Sverige och Tyskland som kan mäta sig med Finland på andra områden.
”Den här typens resonemang finns det inte utrymme för i ett framgångsrikt samhälle! Låt mig säga det tydligt: beskattning är nödvändigt för att vi ska kunna få in resurser att betala för servicen som vårt fina välfärdssystem erbjuder. Men en hög skattenivå är inget självändamål.”
Det är viktigt att komma ihåg att orsaken till att vi har höga skatter i Finland inte är att vi ska kunna betala för vår välfärd – utan det att vi har för låg sysselsättningsgrad och att vi har för få invånare. Vi behöver företag, näringsliv, innovationer och nya investeringar. Det att människor skapar nytt och lyckas är det som skapar morgondagens välfärd. Det att vi har ett skattesystem som uppmuntrar till att våga lyckas är nödvändigt. Skatten på arbete måste också vara på en rimlig nivå – ingen borde behöva betala mer än hälften av löneförhöjningen eller extraknäcket i skatt: i dag går, på en lönenivå på 2500 euro i månaden, 46 procent av tilläggsinkomsterna till skatt. Det här är inte rimligt.
Skatterna får inte hämma sysselsättningen, tillväxt och investeringar. Det är så vi skapar välfärd.
