Regeringen är överens om ett gemensamt förslag till social- och hälsovårdsreform. SFP:s partiordförande, justitieminister Anna-Maja Henriksson säger så här i en första kommentar:
– Vi gör vårdreformen för att trygga människornas rätt till god vård och omsorg i hela landet också i framtiden. Processen har varit lång och synnerligen arbetsdryg, och det har också krävts en hel del kreativa lösningar för att hitta samförstånd i regeringen, säger Henriksson.
– Jag är oerhört glad att finansieringsmodellen nu ser mycket bättre ut än den gjorde under remissrundan. Regeringen har hört på responsen och exempelvis maximibeloppet som ett landskap kan förlora när finansieringsmodellen ändrar är betydligt mindre än vad det var tidigare. Det här är viktigt för att kunna trygga en jämlik och integrerad vård i hela landet. Finansieringsmodellen har ändrats i den riktning som SFP förutsatte, säger Henriksson.
– Vi har också förbättrat situationen för de privata aktörerna efter den respons som utlåtanderundan gav. För SFP är det viktigt att privata aktörer på samma sätt som idag är ett komplement till det offentliga. Vi vill inte inskränka på den möjligheten, konstaterar Henriksson.
I den ändrade finansieringsmodellen ges nu också mer tyngd åt ordnande av tvåspråkig service samt för främjande av hälsa och välfärd genast från början av reformen.
– Ur demokratisynvinkel är ett tillräckligt självstyre helt centralt för de kommande välfärdsområdena. En viktig förutsättning för ett äkta självstyre är beskattningsrätt så att välfärdsområdet själv kan styra över både utgifter och inkomster. Regeringen har därför förbundit sig till att lagstiftningen gällande landskapsskatten ska vara klar under denna valperiod, så att skatten ska kunna tas i bruk år 2026. Om inte lagberedningens tidtabell håller, kommer regeringen att trygga landskapens finansieringsbas genom andra beslut i samband med ramförhandlingarna 2022, säger Henriksson.
Nylands särlösning och de språkliga rättigheterna viktiga pusselbitar
Vårdreformsförslaget innehåller en särlösning för Nyland som är det landskap med absolut störst befolkningsmängd. Enligt förslaget delas landskapet upp i sammanlagt fem välfärdsområden, varav Helsingfors stad är ett eget område.
– Särlösningen är livsviktig för Nyland och gör att vi kan trygga vården samt att besluten kring vården också i framtiden fattas nära nylänningarna. Utan denna lösning hade Nyland blivit ett alltför gigantiskt område, där närdemokratin och de språkliga rättigheterna hamnat i kläm, säger minister för nordiskt samarbete och jämställdhet Thomas Blomqvist, som sitter i ministergruppen som förhandlat fram reformförslaget.
– Inom vården är det särskilt viktigt att få service på sitt modersmål. Därför är jag glad att de språkliga rättigheterna nu beaktats mycket bättre än vad som var fallet i tidigare regeringars förslag. Varje tvåspråkigt välfärdsområde ska ha en språknämnd som har betydande uppgifter och ansvar för minoritetsspråkstjänster. Nämndens ordförande har en automatisk närvaro- och yttranderätt i styrelsen för välfärdsområdet. Detta är viktigt för att trygga att den språkliga servicen blir en självklar del av välfärdsområdets beslutsfattande, säger Blomqvist.
Enligt Blomqvist är det också oerhört viktigt att ett område får i uppdrag att koordinera alla de tvåspråkiga välfärdsområdenas service för exempelvis personer med en funktionsnedsättning.
– Det är mycket viktigt att koordineringen och utvecklingen sker i regioner där tvåspråkighet och svenskspråkighet är vardag och av instanser som har förståelse för patienternas språkliga behov, säger Blomqvist.
För samordningen av samarbetsavtalet mellan de tvåspråkiga välfärdsområdena svarar Egentliga Finlands välfärdsområde, och för stödet för utvecklingen av svenskspråkiga tjänster svarar Västra Nylands välfärdsområde.
