Coronavirusepidemin har påverkat våra vardagsliv redan över en månad. SFP:s vice ordförande Henrik Wickström är orolig för att krisen gör de sociala klyftorna i samhället större ifall man inte stöder dem som behöver det. Stöd behövs även under processen när restriktionerna upphävs.
– Under kristider kommer de sociala klyftorna allt tydligare fram. Det finns en stor risk att de som har det sämre ställt nu får det ännu sämre. Det är en utveckling vi inte vill se, säger Wickström.
Wickström påpekar att den här utvecklingen kan ses både i skolorna men också i behovet av stöd övrigt i samhället. De plötsliga ekonomiska förändringarna som många måste gå igenom skapar stora förändringar i vårt samhälle, säger Wickström. Behovet av social service kommer att öka efter krisen.
– Situationen i många familjer är mycket tuff i dessa tider, och det påverkar barnen. Polisen har noterat att antalet hemalarm ökat vilket är ytterst oroande. Då barnen inte är i skolan blir svåra situationer svårare att upptäcka, menar Wickström.
Wickström poängterar att distansundervisning inte passar alla. – Vi kan ändå vara tacksamma när vi ser hur lärare och övrig personal gör sitt yttersta för att skapa fungerande undervisning, säger Wickström.
– Det är viktigt att de elever som behöver extra stöd också får det. Samtidigt måste vi komma ihåg att behovet av stöd kommer att öka då undervisningen igen kan ske som tidigare. I det här arbetet kommer kommunerna att behöva stöd, säger Wickström.
– Då vi uppmanas minska de sociala kontakterna finns det också en risk att ensamheten ökar vilket kan leda till olika former av illamående. Vi kan alla dra vårt strå till stacken genom att se till att ingen i vår näromgivning känner sig ensam, säger Wickström.
Det finns många goda exempel på hur kommuner utvecklat nya sätt att jobba – flera kommuner ringer upp äldre som tillhör riskgruppen. Inom ungdomsservicen har också digitala diskussioner ordnats.
– Det finns flera fina exempel på olika stödformer som utvecklats för att råda bot på känslan av ensamhet. Jag är ändå orolig för dem som faller emellan alla tekniska lösningar. Känslan av ensamhet ser inte ålder, i dessa tider blir ensamheten ännu tyngre att bära, säger Wickström.
Enligt Wickström är det viktigt att vi lär oss av de misstag som gjordes i början av 1990-talet.
– Det är nu som arbetet för den nya vardagen körs igång. Det är viktigt att vi ser till att de svagaste och de som lider av krisen hålls med. Samhället vinner inte på det att lämna någon utanför, avslutar Wickström.
