Att lyssna genom allt oljud

Det finns ett otal orsaker till att gamla samhällssystem inte riktigt fungerar, säger Nils Torvalds

Det finns en massa talesätt som kommer in i vårt språk – i synnerhet vårt politiska språk – från tekniska områden som ursprungligen inte har någonting med politik att göra. Från engelskan har vi bland annat fått uttrycket ”jag såg det inte på min radar” eller ”det flög under min radar”. Det finns också ett annat radarbegrepp, som vi borde låna in i politiken: ”clutter”. Om ni vill ha en Wikipedia-definition på begreppet ”clutter” låter det så här: Clutter ”betecknar i radarsammanhang ett slags störning, som kan dölja efterspanade mål med svaga ekon”.

Det är också en god beskrivning på vad som händer i politiska sammanhang. I politikens sfär finns det en nästan oändlig massa störningar som döljer efterspanade mål med brusande ekon. I det här ekorummet av twitter, facebook, instagram och whatsappar går de ytliga budskapen runt utan större urskiljning. Det förefaller dessutom vara så att det här ekorummet dessutom huvudsakligen befolkas av politiker, journalister och undersystemens anställda kluttrare, som har till uppgift att bidra till den allmänna rundgången av meddelanden med – sist och slutligen – ganska lågt informationsvärde.

Jag tror inte att vi blir av med det här bakgrundsoljudet. Vi alla är så till den grad insyltade i olika vänkretsar och kotterier, att kluttret nog är här för att stanna. Dessutom är faktiskt en liten del av kluttret alldeles nyttigt också om nyttigheten skapas på bekostnad av forna tiders välformulerade, litterärt värdefulla och sirligt skrivna brev.

Utmaningarna finns på en annan nivå!

Tidigare – det vill säga innan postgiro och andra, ännu större nymodigheter som elektronisk mejl förändrade vår värld – fanns det inom alla föreningar ett litet tvång att uppsöka medlemmarna och be dem betala sin medlemsavgift. Sen automatiserades medlemshantering och därmed klipptes ett viktigt och något mera personligt av band av. Det har i sin tur skapat ett tomt ekorum i vilket telefonernas snabbmeddelanden studsar fram och tillbaka. Det ger alltså ett intryck av att vi kommunicerar, men det är inte riktigt sagt att det någonsin finns en verklig mottagare.

Samtidigt pågår det en befolkningsmässig omvälvning av stora – och i längden dyra – proportioner. Den drabbar inte alla på samma sätt. Uträkningarna om Larsmo eller Korsnäs visar att det egentligen inte finns någon befolkningskris där. (Det kan visserligen vara ebb i kassan, men det har med andra strukturer att göra.) Men stora delar av Finlands östra kommuner mår enormt illa. Det återspeglar sig i de politiska partiernas understöd. Samtidigt har vi en strukturell arbetslöshet där många långtidsarbetslösa upplever att ingen bryr sig om dem.

Det finns alltså ett otal orsaker till att gamla samhällssystem inte riktigt fungerar. Och det är ingenting speciellt Made in Finland. Vi hittar det överallt i Europa – och just när vi står inför nästa jättelika ryck av nödvändiga omställningar inför våra globala klimathot. ■

”Vi skapar nya finlandssvenskar”


I höst invigdes Svenska ­gården i Lahtis – resultatet av ett tioårigt projekt som påbörjades av föräldrar som drömde om ett utrymme för svenskspråkig småbarnsfostran och annat i Lahtis.

Läs föregående artikel

Wickström: Coronakrisen får inte resultera i större sociala klyftor


Coronavirusepidemin har påverkat våra vardagsliv redan över en månad. SFP:s vice ordförande Henrik Wickström är orolig för att krisen gör de sociala klyftorna i samhället större ifall man inte stöder dem som behöver det. Stöd behövs även under processen när restriktionerna upphävs.

Läs följande artikel