Beslut
Partidagen beslöt att SFP på alla politiska nivåer jobbar för
- att förbättra arbetstagarnas förutsättningar att orka längre i arbetslivet,
- att arbetsskyddslagstiftningen ändras så, att arbetsgivaren får ett ansvar för att följa upp och bevara äldre arbetstagares arbetskompetens och arbetsförmåga,
- att i den nationella och kommunala debatten lyfta fram nya arbetstidssystem som kunde ge äldre arbetstagare mera tid för återhämtning, framför allt inom vårdbranschernas skiftarbete,
- att arbetstidsskyddet utvidgas till att omfatta alla löntagargrupper,
- att offentliga sektorns personal får bättre möjligheter till deltids- och distansarbete,
- att arbetsskyddscentralerna får mer resurser för att övervaka, förebygga och bekämpa psykosociala risker på arbetsplatserna,
- att lagen om FPA:s rehabilitering kompletteras så att rätten till psykoterapi slås fast i lagen. Samtidigt bör sjukförsäkringens ersättningsgrunder utvidgas till att gälla psykoterapi,
- att offentliga sektorns arbetsgivare agerar som gott föredöme och satsar mer resurser på den förebyggande företagshälsovården, samt fäster större uppmärksamhet vid personal som återvänder från sjukledighet,
- att vuxenutbildningsutbudet inom arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde motsvarar arbetsmarknadens behov på nationell och kommunal nivå,
- att vuxenutbildningsstödet höjs till samma nivå som dagpenningen,
- att utveckla skatteincitament för att locka arbetstagare och arbetsgivare till ökad vuxenutbildning.
Behandling
SFP ska motarbeta åldersmobbning på arbetsplatserna
BAKGRUND:
För att klara av att uppehålla välfärdssamhället, förväntas medborgarna förlänga sin arbetskarriär genom att tidigare komma ut i arbetslivet och dessutom senarelägga pensioneringen.
Sympatierna ligger för de yngre emedan de äldre, 50+ eller 55+, allt oftare petas ut och tvingas bort från sina jobb och poster, till förmån för de yngre. De äldre utsetts för åldersmobbning, bl.a. genom att inte längre få regelbunden tilläggsskolning och på så sätt ohjälpligt bli mindre kompetenta, trots sin långa arbetserfarenhet.
IDÉ:
De äldre kunde stanna kvar längre i arbetslivet om de fick upprätthålla och uppdatera sina kunskaper regelbundet. Åldersmobbningen skulle ha mindre grogrund och färre äldre arbetstagare skulle skuffas ut.
Skolning och kurser är mycket kostsamma. Medel behövs t.ex. i form av en stipendiefond för de äldre, direkta skatteavdrag el.dyl.
YRKANDEN:
OmSFP stöder en längre arbetskarriär bör SFP också jobba aktivt för att förbättra de äldres förutsättningar att få stanna kvar i arbetslivet. De äldre ska inte tvingas acceptera sämre jobb och sjunkande löner. SFP ska fördöma åldersmobbning på jobben.
SFP ska aktivt jobba för att de äldre (50+) ska få medel för att fortsättningsvis upprätthålla sin kompetens. Stipendier, studiefonder för de äldre eller direkta skattelättnader för studier är några alternativa tillvägagångssätt.
SFP ska jobba för att stöda de äldre som mot sin vilja har blivit förpassade från arbetslivet. Detta kan ske genom att underlätta ingången i arbetslöshetsröret för att inte hamna i en ekonomiskt ohållbar situation och en basdagspenning eller genom att stöda grundande av arbetsförmedling för äldre arbetstagare.
Monika Zakowski
Fullmäktigeledamot i Sibbo,
vice ordförande i social – och hälsovårdsutskottet
Partistyrelsens utlåtande:
Finlands välfärdsbygge kommer under kommande år att stå inför en central utmaning; hur få allt färre arbetsföra att jobba allt mera. I den finländska samhällsdebatten är vi redan rätt eniga om att den avgörande lösningen är att kunna förlänga varje finländares arbetskarriär – både i början och slutet av karriären.
Pensionsreformen från 2005 har bevisligen redan påverkat löntagarnas beteende inför förestående pensionering. Undersökningar och gallupar ger entydiga signaler om att finländarna är allt mer villiga att stanna längre i arbetslivet än tidigare. Som traditionellt löntagarparti skall sfp arbeta för att de äldre löntagarna a) överhuvudtaget fårstanna samt b) har mentala och fysiska krafter för att kunnastanna längre i arbetslivet.
Som riksdagsparti har sfp två vägar att de facto påverka tryggheten och förutsättningarna på arbetsmarknaden på nationell nivå. För det första kan partiet påverka arbets- och sociallagstiftnigen. För det andra kan partiet sträva efter att se till att staten och kommunerna agerar som föredömliga arbetsgivare via Statens arbetsmarknadsverk och Kommunala arbetsmarknadsverket. Utöver detta har sfp:s otaliga representanter ett inflytande över kommuners, samkommuners och affärsverks personalpolitik.
De äldre löntagarna har blivit allt mer utsatta på arbetsmarknaden. Dels har deras formella utbildning föråldrats snabbt efter hand som den tekniska utvecklingen gott framåt. Då de äldre inte fått relevant fortbildning hamnar de lätt i skuggan för yngre nyutbildades tekniska kompetens. För det andra är det bevisligen billigt för arbetsgivare att locka in dem i den så kallade pensionsslussen. Arbetsgivaren står visserligen för större delen av finansieringen av arbetslöshetsersättningarna fram till den uppsagdas pensionering, men kostnaden är ändå så pass förmånlig att denna möjlighet utnyttjas mer eller mindre systematiskt i Finland.
År 2009 gick 79 600 personer i arbetslivsbaserad pension i Finland. 11 500 personer fick arbetslöshetspension (14%). Medelåldern i denna grupp var 60,3 år. 23 900 personer fick sjukpension (30%) (en dryg tredjedel sjukpensioneras på grund av mentala problem). Medelåldern bland de färska sjukpensionärerna var 52,1 år. Normal ålderspension fick 40 600 personer (51%). Deras medelålder var 63,4 år. Medelåldern bland samtliga pensionerade år 2009 blev sålunda 59,5 år.
Man kommer inte att få till stånd en förlängning av finländarnas arbetskarriärer genom att ensidigt höja pensionsåldern. De strukturella problemen löses genom att satsa på upprätthållandet av kunnandet, förebyggande företagshälsovård, minskad stress och arbetsmängd samt bättre arbetstidsarrangemang.
Partistyrelsen föreslår att SFP på alla politiska nivåer jobbar för
- att förbättra arbetstagarnas förutsättningar att orka längre i arbetslivet,
- att arbetsskyddslagstiftningen ändras så, att arbetsgivaren får ett ansvar för att följa upp och bevara äldre arbetstagares arbetskompetens och arbetsförmåga,
- att i den nationella och kommunala debatten lyfta fram nya arbetstidssystem som kunde ge äldre arbetstagare mera tid för återhämtning, framför allt inom vårdbranschernas skiftarbete,
- att arbetstidsskyddet utvidgas till att omfatta alla löntagargrupper,
- att offentliga sektorns personal får bättre möjligheter till deltids- och distansarbete,
- att arbetsskyddscentralerna får mer resurser för att övervaka, förebygga och bekämpa psykosociala risker på arbetsplatserna,
- att lagen om FPA:s rehabilitering kompletteras så att rätten till psykoterapi slås fast i lagen. Samtidigt bör sjukförsäkringens ersättningsgrunder utvidgas till att gälla psykoterapi,
- att offentliga sektorns arbetsgivare agerar som gott föredöme och satsar mer resurser på den förebyggande företagshälsovården, samt fäster större uppmärksamhet vid personal som återvänder från sjukledighet,
- att vuxenutbildningsutbudet inom arbets- och näringsministeriets förvaltningsområde motsvarar arbetsmarknadens behov på nationell och kommunal nivå,
- att vuxenutbildningsstödet höjs till samma nivå som dagpenningen,
- att utveckla skatteincitament för att locka arbetstagare och arbetsgivare till ökad vuxenutbildning.
