Beslut
Partidagen beslöt att Svenska folkpartiet arbetar för
- att då den nya timfördelningen slås fast och nya läroplaner utarbetas särskild uppmärksamhet fästs vid språkundervisningen,
- att undervisningen i det andra inhemska språket finska/svenska tidigareläggs,
- att för språken fastställs ett minimum på två veckotimmar i samtliga årskurser,
- att tonvikten läggs vid muntliga färdigheter i läroplanerna
- att tillräckligt antal lärare utbildas specialiserade på undervisning i det andra inhemska språket.
Behandling
Utvecklandet av undervisningen i det andra inhemska språket
Paritet bör ta ett aktivt grepp i utvecklandet av undervisningen i det andra inhemska språket. Undervisningen präglas allt för ofta av stela och gammamodiga metoder. Ett präntande av ordlistor och grammatik är inte tillägnat att öka elevernas intresse för det andra inhemska språket. Detta gäller såväl undervisningen i svenska för finskspråkiga som finska för svenskspråkiga.
Vi har på lärarutbildningarna stor kännedom om hur språkundervisningen kan göras mer inspirerande och intressant. Till stor del handlar det om att göra undervisningen mer kommunikativ. Om eleverna får lära sig det andra inhemska språket genom att konkret använda den inser hon även nyttan av att kunna det. SFP kunde ta ett aktivt grepp i att föra undervisningen i svenska för finskspråkiga och finska för svenskspråkiga mott ett mer kommunikativt håll.
Vi föreslår att partiets företrädare ska verka för
- att införa grepp i utvecklandet av undervisningen i det andra inhemska språket
- att föra undervisningen i svenska för finskspråkiga och finska för svenskspråkiga mot ett mer kommunikativt håll
Svenska Folkpartiet i Vasa centrum
Ari Sundberg Daniel Åkermark
ordförande sekreterare
Partistyrelsens utlåtande:
Påståendet att språk- och specifikt finskundervisningen allt för ofta präglas av stela och gammalmodiga metoder har blivit något av ett mantra. Problemet har under en följd av år penetrerats vid seminarier och fortbildningstillfällen. Läromedelsproducenter, lärare och utbildningsanordnare är väl medvetna om kravet på förändring. De nya läroböcker som produceras styr undervisningen mot mer kommunikativa övningar och böckerna kompletteras med digitalt material. Kommunerna och lärarna experimenterar på olika sätt. Sagostunder, språkduschar, klubbar och vänskolor förekommer rätt allmänt. I Jakobstad inleds hösten 2010 ett försök med lärarbyte över språkgränsen. En finskspråkig lärare undervisar finska i den svenska skolan och vice versa. Språkbadsskolans lärare fungerar som mentorer för de lärare som deltar i försöket.
Problemet är känt och det görs sporadiska försök att lösa det. En enhetlig, för alla gemensam och på forskning och fakta baserad plan för förnyande av språkundervisningen existerar inte.
En strävan att förnya, förändra och förbättra undervisningen i finska borde beakta följande realiteter:
-Ju yngre eleven är desto lättare lär han/ hon sig att tala ett språk
-Förståelse av grammatiken, som ett hjälpmedel vid inlärning, kräver förmåga till logiskt tänkande
-Under 2 högst 3 veckotimmar kan eleven inte lära sig allt
jämför engelskan och den nytta eleverna har av sitt intresse för musik och dataprogram
– Många lärare talar inte själva flytande det språk de skall undervisa
– De flesta finlandssvenskar bör, för att kunna hävda sig i arbetslivet, kunna uttrycka sig korrekt på finska både i tal och skrift
Partistyrelsen föreslår för partidagen att Svenska folkpartiet arbetar för
- att då den nya timfördelningen slås fast och nya läroplaner utarbetas särskild uppmärksamhet fästs vid språkundervisningen,
- att undervisningen i det andra inhemska språket finska/ svenska tidigareläggs,
- att för språken fastställs ett minimum på två veckotimmar i samtliga årskurser,
- att tonvikten läggs vid muntliga färdigheter i läroplanerna
- att tillräckligt antal lärare utbildas specialiserade på undervisning i det andra inhemska språket.
