Beslut
Partidagen beslöt:
- att motionen inte föranleder åtgärder.
Behandling
Det grundläggande för barn och deras utveckling är trygghet och stabilitet. Att ha kontinuerlig kontakt med dem som varit med från början ger barn en säker och solid plattform att stå på under sin uppväxt. Att veta var man kommer ifrån är viktigt för identitetsutvecklingen.
Dessa tankar ligger bakom skrivningarna i artikel 6 i FN:s barnkonvention, där konventionsstaterna åtar sig att respektera barnets rätt att behålla sin identitet, innefattande bl.a. att visa respekt för namn och släktförhållanden. I konventionen sägs vidare att om ett barn olagligt berövas en del eller hela sin identitet ska konventionsstaterna ge lämpligt skydd i syfte att återupprätta barnets identitet.
Det finns situationer där far- och morföräldrars rätt till umgänge med sina barnbarn kan komma ordentligt i kläm. Oftast rör det sig om antingen skilsmässor eller den ena förälderns dödsfall. Dylika problemsituationer har av någon anledning inte i nämndvärd grad uppmärksammats i vårt land. I riksdagen har problematiken lyfts fram i samband med ett skriftligt spörsmål år 2009 (SS 913/2009 rd). I sitt svar medger den ansvariga ministern visserligen att far- och morföräldrarna i allmänhet är viktiga för barnet, men i själva sakfrågan ser ministern i huvudsak endast problem med hänsyn till barnets bästa, ifall far- och morföräldrar skulle ges lagstadgad umgängesrätt med sina barnbarn.
I ett flertal länder har frågan om umgängesrätt i ett utvidgat perspektiv diskuterats. Så har t ex i Frankrike, Norge och Tyskland stiftats lagar där kretsen av personer med umgängesrätt till barnen utökats. I Sverige är i kraft ett till föräldrabalkens 6 kap. året innan gjort tillägg (15 a §) med följande lydelse: ”Rätten skall besluta om umgänge efter vad som är bäst för barnet. Talan om umgänge får föras av en förälder som vill umgås med sitt barn. Om umgänge begärs av någon annan får talan föras av socialnämnden”.
I Sverige verkar en organisation, Forum för mor- och farföräldrar, som anser att socialnämnderna är alltför restriktiva med att väcka talan om umgänge. Därför driver organisationen på att talan om umgänge ska kunna föras direkt av mor- eller farföräldrar utan socialnämndernas medverkan. I Finland vore hög tid att ta ens det första steget.
Med hänvisning till det ovan sagda yrkar Svenska Seniorer i Finland på
- att SFP verkar för stiftande av en sådan lag, som ger far- och morföräldrar möjlighet till umgänge med sina barnbarn i sådana situationer, där denna rätt förvägrats dem. Den primära målsättningen med lagen bör vara att far- och morföräldrar själva ska kunna föra sin talan om umgänge direkt.
Svenska Seniorer i Finland rf
Gunvor Brettschneider Tor Wik
ordförande styrelsemedlem
Partistyrelsens utlåtande:
Syftet med umgängesrätten är att trygga barnets rätt att hålla kontakt med och träffa den förälder som barnet inte bor hos. Ärenden som angår vårdnad om barn och umgängesrätt ska enligt lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt avgöras framför allt enligt vad som är bäst för barnet. Inom ramen för den fastställda umgängesrätten har barnet möjlighet att träffa sina far- och morföräldrar och andra för barnet närstående och viktiga personer. Umgängesrätten kan dock endast fastställas mellan barnet och en förälder. Gällande finsk lagstiftning känner inte möjligheten att på ett juridiskt bindande sätt fastställa umgängesrätt mellan barnet och far- eller morföräldrarna.
Far- och morföräldrarna är ofta viktiga för barnet. Normalt medverkar vårdnadshavaren eller umgängesföräldern till umgänget mellan barnet och far- eller morföräldrarna. Far- och morföräldrarnas umgängesrätt skulle sålunda gälla endast sådana fall där vårdnadshavaren eller umgängesföräldern inte vill att barnet ska träffa far- eller morföräldrarna.
De problem ur barnets synvinkel, gällande en umgängesrätt för far- och morföräldrar, som man hänvisar till i det av motionärerna nämnda spörsmålssvaret hänger ihop med att en umgängesrätt också skulle kräva lagfästa tvångsmedel. Bestämmelserna kan därmed innebära ökad risk för verkställighetstvister som är skadliga för barnet. En verkställighetstvist kan påverka atmosfären i barnets familj och sålunda också barnet på ett negativt sätt, till exempel om barnet vet att far eller mor kraftigt motsätter sig umgänget och finner sig i det endast på grund av viteshotet. En umgängesrätt för far- och morföräldrarna kan också leda till många umgängesrätter och ett inrutat liv för barnet.
Lagstiftningen i Sverige lägger ansvaret på barnets vårdnadshavare i fråga om möjligheten till umgänge mellan barnet och personer som står barnet särskilt nära. På vissa håll, t.ex. Luxemburg och Italien, har man i rättspraxis i ansett att det är förenligt med barnets bästa att bibehålla relationerna till far- och morföräldrarna och fastställt att de ska träffas.
Det råder med andra ord olika uppfattningar om hur far- och morföräldrarnas umgängesrätt är förenlig med principen on barnets bästa. Frågan har inte utretts i Finland. För SFP är det centrala att frågan avgörs på ett sätt som bäst beaktar barnets bästa.
Partistyrelsens beslutsförslag:
Partidagen besluter att SFP:s representanter i riksdag och regering ska jobba för
- att frågan om far- och morföräldrars umgängesrätt utreds med principen om barnets bästa som främsta rättesnöre
