Beslut
Partidagen beslöt att partiets företrädare arbetar för:
- att SFP på kommunal- och landskapsnivå skall arbeta för motverkande av all slags segregation genom en mångsidig bostadspolitik och en god boende- och markplaneringspolitik.
Behandling
Medborgarna i vårt land har tvingats genomlida ett inbördeskrig, ett vinterkrig och ett fortsättningskrig för att slippa särskilda boområden för rika och fattiga. Men nu är vi där igen …
Priset för de nya bostäderna vid Tölöviken i Helsingfors rör sig kring 10.000 euro per kvadratmeter ”downstairs” och 15.000 euro per kvadratmeter ”upstairs”.
I östra Helsingfors finns hyreshus vars invånare bara inte klarar sig utan bostadsbidrag och utkomststöd.
Den etniska och sociala segregationen är tidstypiska fenomen för utvecklingen av storstadsområdena i en alltmer globaliserad värld. Utvecklingens skräckvision finner vi i det urbana Frankrike. Enligt stadslegenden finns det förorter till Paris som polismyndigheterna undviker att besöka om inte hela ”kavalleriet” är i tjänst. För att garantera de enskilda polisernas säkerhet, inställs en av behovet påkallad utryckningen om någon i utryckningsstyrkan råkar befinna sig på ledighet.
Helsingforsregionen har kännetecknats av en helt egen metropolutveckling och jämfört med månget annat metropolområde ligger Helsingforsregionen – till all lycka – efter i utvecklingen. Visst har det alltid funnits märkbara skillnader mellan bostadsområdena i regionen och inom huvudstaden, men skillnaderna höll på att utjämnas fram till 1990-talets depression.
Efter 1990-talets depression satte den snabba strukturförändringen fart på segregationen. Uppsvinget efter depressionen förmådde inte återställa den före depressionen rådande situationen. Inkomstnivån gick upp i områden där den redan tidigare varit hög, men sänkte den i områden där den tidigare varit låg. I Helsingforsregionen kan man redan finna bostadsområden med en märkbar koncentration av låg sysselsättningsgrad, hög arbetslöshet, låg inkomstnivå och en likaledes märkbar etnisk boendekoncentration.
Segregationsutvecklingen i Helsingforsregionen skall tacklas genom att tackla den låga sysselsättningsgraden, den svaga utbildningsnivån, den låga inkomstnivån och den etniska boendekoncentrationen. Uppgifterna faller på dem som på lokal och riksnivå fattar de beslut som ger invånarna mer jämlikhet och mer social rättvisa.
Då ingen i det finländska samhället har någon egentlig glädje av en accelererande segregationsutveckling, föreslår undertecknad medlem i SFP för partiets partidag i Karleby 2012,
- att partidagen ger partiets ledning i uppdrag att uppdatera partiets metropol-, regional- och bostadspolitiska program i syfte att ge partiets förtroendemän i framför allt kommunerna politiska instrument i form av konkreta förslag för att tackla den socioekonomiska och etniska segregationen i samhället.
Herbert Walther
Helsingfors
Partistyrelsens svar:
Som motionären konstaterar finns det stora utmaningar för att motarbeta segregationen. Även om problemen tillsvidare inte uppfattats som så stora i Finland så finns det orsak till oro.
För att man skall kunna avhjälpa problemen med segregationen krävs ett gränsöverskridande samarbete. Speciellt beträffande detta finns det en stor enighet inom huvudstads- och Helsingforsregionen att det behövs ett intensifierat samarbete. Svenska folkpartiet har länge signalerat beredskap att utveckla samarbetsstrukturerna att omfatta hela metropolområdet när det gäller markanvändning, boende, trafik och miljöfrågor och motverka segregation. Jämsides med förnyelsen av kommunstrukturen måste det beredas en lösning för metropolen i samarbete mellan kommunerna och staten. Samtidigt skall olika alternativ utredas med avseende på hur ett demokratiskt valt besluts organ skall tillsättas och vilka uppgifter det skall sköta.
Svenska folkpartiet har ett färskt metropolprogram från år 2010 som omfattar bland annat ställningstaganden beträffande organiseringen av beslutsfattandet kring dessa frågor. I programmet konstateras att boende och den gemensamma näringspolitiken hör till sådant som kräver bredare samarbete mellan Helsingforsregionens 14 kommuner. En regionförvaltning behövs för att sköta dessa för regionens framtid synnerligen viktiga frågor.
Regionförvaltningens uppgift skulle bland annat vara följande:
– att uppgöra den för regionen gemensamma generalplanen
– att göra ett gemensamt bindande bostadsprogram för nejden
– att överta Helsingforsregionens trafiks verksamhet
– att sköta miljö- och hälsoövervakningen i regionen
– att gemensamt ansvara för flyktingmottagningen
– att sköta andra uppgifter som kommunerna överför på regionen
Då det gäller de politiska ställningstagandena och hur bostadspolitiken skall skötas i de olika kommunerna är det fråga om kärnfrågor för den kommunala självbestämmanderätten. Det här är ett område som kräver en allt större insats av de kommunala beslutsfattarna. Bostadsproduktionen har på många håll släpat efter under en lång tid vilket ytterligare pressat upp priserna.
Utmaningarna för bostadsproduktionen och planeringsfrågorna varierar dock mycket stort mellan olika områden beroende exempelvis på ifall det är en inflyttnings eller utflyttningskommun. Eftersom utmaningarna varierar så stort är det ganska svårt att från centralt håll i detalj styra hur man lokalt arrangerar bostadspolitiken och markplaneringen genom program.
Partistyrelsens beslutsförslag:
- att SFP på kommunal- och landskapsnivå skall arbeta för motverkande av segregation genom en intensifierad boende- och markplaneringspolitik.
