Gruppanförande hållet av ledamot Biaudet den 5.5 2026
Herr talman,
mycket har tyvärr hunnit hända på ett och ett halvt år. USA och Israel har startat ett krig mot Iran. Israel krigar mot Libanon och över en miljon människor har tvingats fly sina hem. Inte heller vapenstilleståndet i Gaza har stoppat våldet och Israeliska soldater fortsätter förstöra hem. Över 11,5 miljoner människor har tvingats fly kriget i Sudan, och fortfarande saknas humanitära korridorer. Rysslands krig mot Ukraina fortsätter på sitt fjärde år! Trumps hot mot Grönland, i all sin absurditet, väckte dock slutligen det oeniga EU och stärkte de nordiska ländernas gemenskap på ett strategiskt sätt. Eskaleringen av konflikterna, eller deras djupgående och globala konsekvenser kunde knappast ha förutspåtts i förväg.
Samtidigt är det många händelseförlopp som fortfarande pågår: nedmonteringen av demokratier och avvecklat stöd för den regelbaserade världsordningen lett av FN, spänningarna i de transatlantiska relationerna, ökade satsningar på försvar i Europa, Rysslands brutala anfallskrig i Ukraina, spänningarna mellan Kina och Taiwan. Ett tydligt behov av att stärka multipolariteten och söka nya allianser i form av ”villigas koalitioner” träder även fram. För olika sammanhang behövs stärkta normbaserade samarbeten mellan medelstora och mindre länder i motvikt till de transaktionella relationerna. Vi ser att den regelbaserade internationella ordningen, världen där folkrätten med alla dess internationella avtal bestämmer hur stater och andra internationella aktörer ska samarbeta och agera, ifrågasätts allt mer. Samtidigt är spänningarna allt oftare kopplade till ekonomi, teknologi, industri och handel. Systemet som byggdes upp efter det andra världskriget, även Förenta nationerna, skakar i sina strukturer, och stormaktspolitiken där den starkaste regerar och fräcka förhandlingar där olika intressen utbytes över huvudet på svagare parter har hittat sin väg tillbaka i globala dagspolitiken. Denna utveckling ligger inte i Finlands eller mänsklighetens intresse. Därför är det av största vikt att Finland tillsammans med Norden och andra likasinnade länder systematiskt stärker sitt samarbete och stöd för folkrätten och dess strukturer.
Herr talman,
för lite över 80 år sedan grundades FN, för att säkra fred och säkerhet i världen. Och det är kanske just idag som vi behöver FN mer än på länge. I Svenska riksdagsgruppen har vi tidigare sagt att värdebaserad realism innebär för oss att vi inte enbart måste erkänna brister i vår världsordning, utan också aktivt försvara de mekanismer som upprätthåller fred och rättvisa. Därför måste Finland fortsätta arbeta för ett handlingskraftigt FN, vilket det också gör. Men precis som även redogörelsen konstaterar, så är FN säkerhetsrådets oförmåga att ingripa i freds- och stabilitetshotande utvecklingsförlopp det som mest undergräver organisationens trovärdighet. Därför är det viktigt att Finland driver på en reform av rådet som begränsar vetorätten och ökar antalet permanenta medlemmar i syfte att förbättra rådets legitimitet, trovärdighet och handlingsförmåga.
Man kan med fog fråga sig vilka möjligheter att påverka denna utveckling Finland kan ha som eventuell medlem av FN:s säkerhetsråd? Helt klart är att utmaningarna att stå självständiga och principiella bakom folkrätten kommer att vara många. För Finlands del gäller det att fortsätta de sk. nordiska mandatet – att aktivt fortsätta det arbete som våra nordiska grannar inlett med att tex stöda arbetet för hållbarhet, minskande av fattigdom och stärka jämställdheten mellan könen. För livet efter konflikter, och för att hindra kommande våldsamma konflikter, utgör dessa frågor fundament för en bättre utveckling. Arbetet för tiden efter kriget i Ukraina måste inledas genast.
Här får vi inte heller glömma vikten av ekonomiska insatser till organisationen. Faktumet är, att om vi tänker tackla stora globala utmaningar så som klimatkrisen, så kommer vi att behöva varandra och samarbete i FN. De internationella samarbetsorganisationerna, mänskliga rättigheter och det regelbaserade internationella systemet är sköra, och det är vårt ansvar att skydda och försvara dem. Finland ska fortsätta vara en stark röst för demokrati, mänskliga rättigheter och folket i en tid då dessa värderingar utmanas som aldrig förr.
Herr talman,
vårt deltagande i Natos fredstida uppgifter har blivit en etablerad del av vårt engagemang under vårt treåriga medlemskap i alliansen och stärker vårt försvar. Regeringens lagförslag om att upphäva förbudet för införsel, transport, leverans eller innehav av kärnvapen i Finland, betyder att Finland lagstiftningsmässigt kommer på samma linje med de övriga nordiska länderna.
