”Om vi ställer upp ett mål – och det har vi gjort – måste vi också fatta de delbeslut som krävs för att vi skall nå målet. Allt annat är självbedrägeri”
Arbetet för hållbar utveckling kräver att alla delar på ansvaret, men i stället väljer regeringen att i nästa års budget hålla biståendet på låga 0,4 % av BNP trots den internationella målsättningen på 0,7 % av BNP. Detta är inte rätt väg, säger riksdagsledamot Anders Adlercreutz.
I en aktualitetsdebatt på torsdag diskuterar riksdagen hållbar utveckling och Agenda 2030.
– Om vi ställer upp ett mål – och det har vi gjort – måste vi också fatta de delbeslut som krävs för att vi skall nå målet. Allt annat är självbedrägeri. Det handlar om insatser här hemma, men också om insatser utanför våra gränser. Det är lika mycket frågan om framtiden för våra barn och barnbarn som för dem på andra sidan jorden. Vi har inte råd att vända oss inåt och strunta i den omgivande världen, säger Adlercreutz.
Klimatförändringen spelar en stor roll i att forma ramverket för hur ett hållbart samhälle ser ut i framtiden. Bland annat klimatflyktingarnas antal kommer att stiga i höjderna då allt fler områden blir obeboeliga.
– Vi kan inte ta två steg framåt och ett steg bakåt då det gäller satsningar på hållbar utveckling. Det är varken långsiktigt eller klokt att regeringen, till exempel, har valt att stöda den elintensiva industrin med 43 miljoner euro för att kompensera för utsläppshandelns utgifter i stället för att rikta pengarna till att bekämpa klimatförändringen. Samtidigt minskar man på biståndet, där också klimatfinansieringen ingår. Den här ekvationen håller inte. Minimikravet måste vara att de subventioner regeringen riktar till industrin knyts till investeringar som främjar klimatmålen.
