”Ta aldrig för givet att någon annan tycker att saker är lika självklara som du tycker”, säger Anna-Maja Henriksson. Redan under sin första period i Jakobstads stadsfullmäktige, efter kommunalvalet 1996, lärde sig Henriksson att inte ta något för givet. Det som du tycker är självklart kan vara fullständigt oklart för någon annan, påminner hon.
Efter sitt första kommunalval har Henrikssons politiska väg varit innehållsrik. I dag är hon SFP:s partiordförande och Finlands justitieminister. Men år 1996 var Svenska folkpartiet ganska obekant för Henriksson, då hon för första gången gick in genom dörrarna på Svenska Gården i Jakobstad för att anmäla sin kandidatur.
– Jag gick dit, medveten om att jag kanske inte känner någon där. Jag hade aldrig varit inne i SFP:s rum vid Svenska Gården tidigare. Då jag knackade på och drog upp dörren satt där en del människor. En av de första kommentarerna var: hej, vem är du?.
Så inledde Henriksson sin första valkampanj. Vid den tiden var hon i trettioårsåldern och småbarnsmamma. Henriksson jobbade som bankjurist i Jakobstad och beskriver sig själv som en då nyfiken och intresserad förstagångskandidat. I kommunalvalet fick Henriksson tillräckligt mycket röster för att sätta sig på den sjunde platsen bland SFP:arna i Jakobstad. Fyra år senare var hon stadsstyrelsens ordförande.
– Jag var nyfiken på hur beslutsfattandet i min hemstad gick till – och samtidigt ville jag veta vem det är som bestämmer. Den kanske bästa insikten från den perioden i politiken var den att man faktiskt kan påverka. Att det har betydelse.
Intresset för politik har bara växt sedan dess – och insikten att man kan påverka kom tidigt. Men kommunalvalet 1996 var ändå inte första gången Henriksson jobbade med politik. Hon började studera juridik i Helsingfors då hon var 18 år gammal.
– I början av 90-talet fanns det en mängd uppdrag i kommunen som krävde en viss utbildning. Till dem hörde att byggnadsnämndens ordförande och ordförandes ersättare skulle vara jurist. Det första uppdraget jag fick, år 1989, var då man ringde mig och frågade om jag kunde bli ersättare i byggnadsnämnden.
– Då jag skulle gå på byggnadsnämndens möte visste jag inte vem de andra var. Inte visste jag heller särskilt mycket om politik.
Några år därefter ringde SFP i Jakobstad och frågade om hon kunde tänka sig att bli ordförande i rättshjälpsnämnden. Ändå engagerade inte SFP Henriksson ännu, eftersom det egentligen inte var någon som var i kontakt med henne om att komma med i SFP.
– Det som jag däremot hade engagerat mig i var Jakobstadsnejdens juniorhandelskammare, där jag bland annat var ordförande år 1992. Den vägen såg jag att det fanns mycket att göra i min hemstad och i min hemtrakt. Där växte intresset för att vara med och påverka, på riktigt.
Nyfikenheten och viljan att vara med och påverka barnens framtid, skolan, dagvården samt vården i staden var en stark drivkraft för Henriksson och det var det som drev henne till att ställa upp i sitt första kommunalval. Valet öppnade också dörren till Svenska folkpartiet.
– Jag minns att jag blev väl mottagen av de SFP:are som hade varit med länge. Det hade nog en stor betydelse. Jag hade inga problem med att bli beaktad och man lyssnade på mig – det är något jag har försökt ta med mig alltsedan dess. När man har varit med länge och tror att man behärskar mycket måste man också veta hur de som inte är så djupt inne i de politiska bubblorna tar till sig saker. Det gäller att lyssna och hitta lösningar tillsammans.
Henriksson talar i många sammanhang om SFP som ett parti som värdesätter dialoger och samarbeten. Genom åren har politiken gett henne många vänner.
– Inte bara inom SFP, säger Henriksson. Jag har fått många vänner i många andra partier – vänner och kontakter som jag värdesätter högt. SFP och politiken har gett mig otroligt mycket samtidigt som jag också gett av mig själv.
– Framför allt har politiken gett mig möjligheten att vara med och påverka vårt samhälle i den riktning som jag och SFP ansett vara det bästa för folket. För att nå resultat krävs tålamod och hårt arbete inklusive förmåga att kompromissa. Bland det första jag gjorde som fullmäktigeledamot var en motion om fler eftisgrupper för första- och andraklassisterna. Det ledde till resultat. Idag är mitt verksamhetsfält brett, från det lokala till det nationella och globala.
