Christina Gestrin försvarar yrkesfiskarna mot negativ propaganda
Under de senaste åren har en aggressiv debatt om fisket blossat upp. Yrkesfiskarna har blivit utskällda och hårt åtgångna, framförallt för laxfisket i Östersjön. Samtidigt har det omfattande fritidsfisket av lax lämnats utanför hela debatten. WWF har nu kommit ut med en ny konsumentguide. Fortfarande är den vilda laxen rödlistad och den fettfenklippta laxen på den gula listan. Största delen av alla inhemska kommersiella arter är på den gröna listan eller gula listan. Häpnadsväckande är därför att en diskussion genast efter publikationen av listan uppstod på nätet, om hur oansvarigt yrkesfisket är och att det mer eller mindre måste upphöra och fiskarna måste omskolas.
– Jag anser det vara principiellt fel att WWF:s guide fått en starkare position än lagstiftningen. Organisationen står utanför all demokratisk kontroll och finansierar sin verksamhet med sponsorpengar. Uppgörandet av guiden är också en sluten process som utomstående inte har insyn i.
– Jag kan inte annat än förvåna mig över att S- och K-gruppen så blint tar till sig en organisations subjektiva syn, och struntar i att beakta effekterna av vad den missvisande guiden har för yrkesfiskarnas verksamhet och skärgårdsbornas liv.
Yrkesfisket i skärgården och längsmed kusten är småskaligt och selektivt. Det är starkt reglerarat och fångsterna skall omedelbart uppges till myndigheterna. Det bygger på närmatskonceptet. Det är orättvist att en liten yrkesgrupp skall utsättas för så mycket negativ propaganda, som yrkesfiskarna har fått utstå.
Skarvarna
Mängden skarvar längsmed vår kust har ökat år för år. Miljömyndigheterna har slagit dövörat till då yrkesfiskarna vädjat om hjälp för att få bukt med den explosivt ökande skarvpopulationen. Högsta förvaltningsdomstolen beslut att upphäva NTM- centralens tillstånd att skjuta 150 skarvar i Nykarleby är ett tecken på att skarvens negativa effekt på fiskenäringen inte tas på allvar.
Miljöminiseriet har fått en begäran om handräckning av fiskarna i Österbotten som upplever att skarven förorsakar en stor skada för fisket. Även i den övriga skärgården, både i Nyland och i Åboland har man samma problem.
Skarvpopulationen har vuxit sig så stark att något måste göra för att förhindra att den tar över hela skärgården. De negativa följderna är uppenbara. En skarv äter ett halvt kg fisk om dagen. Häckande skarvar kan förstöra vegetationen på hela holmar och tränga undan andra skärgårdsfåglar.
Miljöministeriet bör ge NTM-centralerna nya direktiv om hanteringen av ansökningarna om reglering av bestånden av skarv. Kraven på ansökningarna, dvs bevisbördan bör förenklas. De allmänna utredningar som idag finns om skarvens inverkan på fisket samt fiskbestånden i samverkan med antalet skarvar inom området ansökningen gäller bör räcka för att tillåta åtgärder. I annat fall bör det upprättas ett ersättningssystem, där skadorna för yrkesfisket, vattenägarna och ägarna av strandtomterna ersätts till fullo.
