Medan klimatförändringen påverkar samhällen över hela världen på olika sätt, står Finland och de andra nordiska länderna inför en komplex utmaning: att anpassa sig till ett nytt, mer oförutsägbart klimat. En av forskarna bakom den nyutgivna rapporten, Towards enchanced climate change adaptation in the Nordic Region, Irmelin Gram-Hanssen, ger oss svar på frågor om klimatadaptionens betydelse och utmaningar hos oss.
Texten ingår i SFP:s medlemstidning Medborgarbladet. Vill du ha tidningen? Bli medlem i SFP här.
Finland anses i allmänhet vara ett av de länder som är minst utsatt för klimatförändringens effekter, mycket baserat på vår institutionella möjlighet att snabbt kunna reagera på och anpassa sig till förändring. Med detta sagt är även våra finländska samhällen hotade av ett förändrat klimat. Smältande glaciärer och havsisar förväntas höja havsnivåerna med 0,2 meter, vilket, trots att det låter som en liten höjning, kommer drabba finländska kustsamhällen enormt. Likt resten av Norden hotas även Finland av ett varmare klimat, extrem torka, skogsbränder, ökad nederbörd, erosion och jordskred. Vi alla förstår att ett mer våldsamt och oförutsägbart klimat ökar sannolikheten för att våra skördar misslyckas och att kritisk infrastruktur skadas, men extrema väderfenomen kan även vara skadligt för vår hälsa. Finländska städer är sårbara för så kallade ‘urban heat islands’, vilket innebär att temperaturerna är betydligt högre i städer jämfört med omkringliggande områden. Därför är det allt viktigare att diskutera klimatanpassning och införa åtgärder på såväl nationell, regional som lokal nivå.
Klimatadaption är alltså ett högaktuellt, komplext och viktigt ämne att diskutera i Finland. För att gräva djupare i frågan om hur klimatadaptionen i Finland ser ut, och framför allt hur den kan stärkas, har jag talat med Irmelin Gram-Hanssen, en av forskarna bakom den nyutgivna rapporten Towards enchanced climate change adaptation in the Nordic Region.
Irmelin, berätta om varför ni gjorde denna rapport och vilka frågor ni ville söka svar på.
– Rapporten gjordes på beställning av Nordiska ministerrådet. Ministerrådet var ute efter att få en statusrapport på adaptionsarbetet i de nordiska länderna. Alla nordiska länder arbetar med adaption, men det finns olikheter när det kommer till hur arbetet är strukturerat och finansieras, vem som bär ansvaret och hur man koordinerar arbetet mellan olika myndighetsnivåer.
Vilka är relationerna mellan de olika nivåerna av beslutsfattande, och finns det system på plats som övervakar arbetet?
– Vi analyserade olika nyckelfrågor gällande ansvar, struktur, specifika åtgärder, men också nivån av integration av adaptionspolitik inom olika policyområden. Nordiska ministerrådet var särskilt intresserade av ifall det i de nordiska länderna förekommer olika ekonomiska instrument och incitament som stödjer och motiverar myndigheter, företag och individer att ta en aktiv roll i adaptionspolitiken. Med rapporten utvärderar vi inte enskilda adaptionsåtgärder eller bedömer hur väl länderna lyckats i sin klimatadaption.
För att klimatanpassningen ska lyckas menar forskare att man inte endast kan diskutera adaptionen ur ett perspektiv av civilskydd och skydd av infrastruktur, utan att frågor om klimatadaption bör diskuteras i alla sektorer av samhället. Att anpassa vårt samhälle inför klimatförändringarna handlar alltså inte endast om att införa tekniska lösningar som att laga bredare diken som tar hand om större mängder vatten, utan till exempel utrusta åldringsvården bättre för att förebygga värmerelaterade skador och informera om vad medborgare ska göra vid händelse av en klimatkatastrof. För att vi verkligen ska klara av att anpassa våra samhällen för vårt framtida klimat måste alla delta i anpassningsarbetet, inte bara våra politiker och offentliga myndigheter, utan även företag och medborgare.
Varför är detta ett viktigt policy- och forskningsområde just nu?
– I Norge där jag befinner mig har vi i somras haft en extrem väderhändelse, stormen Hans. Det är ett exempel på hur vi i de nordiska länderna allt mer upplever effekterna av klimatförändringen. Mängden extrema väderhändelser blir mer frekventa och intensiva i våra länder, men vi ser också de indirekta effekterna av klimatförändringar på andra platser. Vad betyder det för vår import när skördarna misslyckas i södra Europa till exempel? De olika sätten för hur vi påverkas av klimatförändringarnas effekter syns allt mer.
Forskning kring det här är dessutom relevant eftersom många nordiska länder för tillfället reviderar sina adaptionsstrategier. Med den ökande erfarenheten av klimatförändringarnas effekter märker vi också att de system och strukturer vi har på plats för att anpassa oss inte är tillräckliga. Faktum är att nuvarande strategier bara skrapar på ytan av vad som skulle behövas. Om de klimateffekter vi nu sett blir den nya normen finns det inte tillräckligt med pengar eller omfattande system för att hantera dem. Det väcker frågan om hur vi ska anpassa oss på bästa sätt: är det tillräckligt att endast tänka på adaption som en fråga om civilskydd för medborgare och infrastruktur, eller behöver vi tänka på klimatanpassning ur ett bredare perspektiv?
De nordiska länderna har förmåga att anpassa sig
Vilka är de främsta slutsatserna från er forskning?
– Ett centralt konstaterande är att de nordiska länderna är välpositionerade att ta de viktiga nästa stegen inom klimatadaption. I Norden har vi flera grundläggande faktorer som talar för våra länders förmåga att anpassa sig till klimatförändringens effekter, såsom stabila ekonomier och höga nivåer av förtroende för våra myndigheter. Samtidigt finns det betydande institutionella och kulturella hinder som står i vägen för att ta nästa steg. Det är främst bristen på politisk och därmed även finansiell prioritering av adaptionsfrågor, samt en syn på adaption som något som behandlas isolerat och separat från andra relaterade frågor, som till exempel skyddande av vår biodiversitet, minskningen av våra växthusgasutsläpp och vårt arbete med FN:s mål för hållbar utveckling. När adaptionen behandlas som en separat fråga, istället för att ses som en viktig komponent till dessa övriga frågor, blir den lätt nedprioriterad både på nationell- och lokal nivå.
Irmelin fortsätter.
– I rapporten identifierar vi flera rekommendationer som vi tror kan stödja de nordiska länderna framåt. När det gäller specifika åtgärder kan jag nämna utvecklingen av mer systematiska mekanismer för hur man samlar och bearbetar kunskap om vilka risker och sårbarhet klimatförändringen medför hos oss. För närvarande görs detta arbete ad hoc, vi vet en del om vilka sårbarheter vi har i samhället men inte hur väl våra åtgärder och strategier faktiskt fungerar. Blir vi faktiskt mer motståndskraftiga och anpassningsbara eller trampar vi bara på ställe? En rekommendation för de nordiska länderna är att man bör införa ett system för när bedömningar görs, hur de följs upp och hur man på basis av dem utvecklar nya strategier som man sedan utvärderar.
Pengar och politik en viktig variabel
En annan central slutsats från rapporten är att det finns få, eller inga, finansiella instrument som stödjer en tillräcklig adaptionspolitik. I de flesta nordiska länder finns det någon form av finansiella verktyg och incitament, men ingenstans är de tillräckligt omfattande. Vi kanske måste vara ännu mer proaktiva både med morot och piska när det kommer till att stödja och belöna anpassning, och kanske till och med bestraffa brist på adaptionsåtgärder.
Finns det något exempel från ett land som borde implementeras i varje nordiskt land?
– I alla nordiska länder är adaption en relevant policyfråga, som engagerar politiker och tjänstemän och man har strategier och adaptionsplaner. Till exempel i Finland och Sverige har man länge arbetat med adaption medan frågan är relativt ny på Island. Bland annat detta gör att det finns stor variation i hur arbetet fortskridit och är uppbygt.
I allmänhet närmar sig de nordiska länderna adaptionsfrågorna på samma sätt, genom att man ofta ser på klimatadaption som frågor gällande civilskydd och skydd av kritisk infrastruktur. Det finns naturligtvis små variationer i struktur och upplägg, och vissa saker som verkar fungera bättre än andra. Att ha en arbetsgrupp som arbetar med adaptionsfrågor över olika ministerier tycks vara viktigt för att säkerställa samarbete och se till att anpassningsfrågor prioriteras. Liknande arbetsgrupper finns i Finland, Norge och Sverige.
– En annan viktig faktor är att på nationell nivå ha ett expertråd för anpassning som både informerar och arbetar med kunskapsutveckling, men också lägger ett politiskt tryck och följer upp ifall man på nationell nivå lever upp till sina mål. Liknande råd finns i alla nordiska länder förutom i Norge. I Danmark fokuserar det här rådet främst på minskningen av växthusgasutsläpp, vilket gör att anpassningen är en nedprioriterad fråga. Sverige har ett särskilt aktivt klimatråd som även lägger fokus på anpassningsfrågor.
I både Danmark, Norge och Sverige har man tydligt utgivit ansvar åt kommunerna gällande adaptionsfrågor. Att man ålägger ansvar på kommunerna och förlitar sig på dem i adaptionsåtgärder kan förstås vara utmanande för kommunerna, men tydligt uttalande roller och förväntningar innebär även att man kan säkerställa ansvarsskyldighet och stöd till den lokala nivån. Därför ses detta som en styrka. Både Finland och Sverige är starka i att generera kunskap om anpassningsbehov och framsteg. I båda länder utvärderar och bedömer man ofta sina anpassningsstategier, vilket förmodligen hänger ihop med att man har en längre historia av att ha arbetat med adaptionsfrågor. Danmark ligger verkligen i framkant när det kommer till hantering av överskottsvatten. I Danmark har man en hög kunskapsnivå, teknisk kompetens och finansiering för den specifika delen av anpassning, men utöver hantering av överskottsvatten prioriteras inte adaptionsfrågor. Alla nordiska länder saknar tillräckliga ekonomiska incitament för adaption, så det är verkligen ett område där mer arbete behöver göras i framtiden.
I rapporten identifierar ni även att nordiskt samarbete är viktigt för att genomföra en stark klimatadaption. Kan du utveckla varför nordiskt samarbete är viktigt?
– Enligt mig är samarbete alltid meningsfullt. Särskilt som man nu befinner sig på okänd mark är det värdefullt att lära oss av varandra och dela med oss av bästa praxis. De nordiska länderna har en lång tradition av samarbete och goda relationer, och har också någorlunda liknande politiska, historiska och kulturella sammanhang. Det finns mycket att vinna på att titta på varandra och samarbeta.
Klimatadaption en internationell fråga
Det finns många gränsöverskridande klimatrisker. Det betyder att vi kan påverkas av klimateffekter som sker annanstans. Vi måste därför se bredare på vilka risker klimatförändringarna medför – till exempel på handel och migration – och öka medvetenheten om att anpassningen inte bara kan ske lokalt. Därför är internationellt samarbete också utanför Norden viktigt. Det är särskilt viktigt att säkerställa att ett lands anpassning inte skadar ett annat lands anpassningsförmåga, vilket gör klimatadaption till en komplex internationell fråga. Vi kan skydda oss själva genom att till exempel minska vårt beroende av import från Spanien eller Brasilien, men vad innebär det för deras ekonomier? Det finns så många ringverkningar av varje åtgärd vi vidtar för att skydda oss själva, vilket gör det viktigt att ha ett bredare internationellt perspektiv på klimatadaption.
Som avslutning för vår intervju lyfter Irmeli upp att man med arbetet i inte endast fokuserar på strukturella element av adaptionsarbetet, utan att man i rapporten försöker se adaption ur ett större perspektiv och blicka framåt. Om effekterna av klimatförändringarna inte endast är lokala, hur påverkar de våra produktions- och konsumtionssytem, vår rörliget, och våra sociala relationer? Hur olika människor kan anpassa sig till klimatförändringarna beror också på vem de är och var de befinner sig.
– I rapporten försöker vi rama in ett erkännande av anpassning som en mycket större fråga, säger Irmelin. Istället för att bara göra små justeringar i befintliga system kan man inkludera frågor om mer grundläggande samhällsförändringar.
– Här tänker jag att vi inte bara ska se på hur vi kan skydda vår infrastruktur, utan också hur vi minskar våra utsläpp av växthusgaser och säkerställer att behovet för anpassning inte bara fortsätter att öka. Vi behöver även se till att vi stöder våra samhällens förmåga att vara goda samhällen att leva i, inte bara för vissa delar av befolkningen utan för alla, och inte bara inom våra nationella gränser, utan även utanför. Hur kan vi tänka på adaption som en öppning till frågan om vilket slags samhälle vi vill ha? Det handlar om att inte se på adaption som en isolerad fråga, utan som en integrerad av alla andra ansträngningar vi gör i samhället. Forskningen pekar på att när vi arbetar integrerat kan vi undvika konflikter mellan olika mål och utmaningar, men också potentiellt skapa synergier mellan dem. En adaptionsåtgärd hjälper oss kanske inte bara att anpassa oss för klimatförändringens effekter, utan kan även stödja biologisk mångfald, minska utsläppen av växthusgaser och möjliggöra att fler människor deltar i demokratiska processer. Det är naturligtvis mycket att ta in, men jag tror att om vi verkligen vill ta itu med klimatförändringens problem och lyckas anpassa oss till klimatförändringarna måste vi ta oss an problemen med ett brett perspektiv. Det kräver mod från våra politiska ledare, men också från oss som medborgare att begära och kräva åtgärder, och även vara villiga att acceptera även de saker som vi kanske måste ge upp för ett mer hållbart samhälle.”
För vidare läsning rekommenderas rapporten Towards enhanced climate change adaptation in the Nordic Region. Policy recommendations based on an assessment of best practices and key challenges för adaptation policy in the Nordic countries (2023). Skriven av Irmelin Gram-Hanssen, Carlo Aall, Martin Drews, Sirkku Juhola, Alexandra Jurgilevich, Richard J.T. Klein, Mikael Allan Mikaelsson och Villy Lyngtorp Mik-Meyer.
