Vilken frivilligorganisationernas roll kommer att vara och hur deras verksamhet ska finansieras efter vårdreformen är fortfarande oklart.
Riksdagsledamot och medlem i social- och hälsovårdsutskottet Veronica Rehn-Kivi poängterar vikten av att ge aktörer inom tredje sektorn tydliga riktlinjer för hur de kan utveckla sin verksamhet för att effektivt kunna vara delaktiga i vården efter vårdreformen. I torsdags var frivilligorganisationer inom barn- och ungdomsverksamhet inbjudna till diskussion om hur vårdreformen kan påverka deras verksamhet på ett seminarium som ordnades av riksdagens social- och hälsovårdsutskott.
− Vilken frivilligorganisationernas roll kommer att vara och hur deras verksamhet ska finansieras efter vårdreformen är fortfarande oklart. En stor del av frivilligorganisationernas finansiering kommer i nuläget från kommunerna. Kommunernas intresse att stöda denna värdefulla verksamhet riskerar att försvinna när incitamenten för stödet faller bort i och med att helhetsansvaret för social- och hälsovården flyttar till landskapen, säger Rehn-Kivi.
Den förebyggande verksamheten framför allt för barn och unga borde vara enhetliga processer. Det gäller både barnrådgivning, elevvård och den vägledning som ges i samband med dem. Frivilligorganisationernas långvariga arbete att stöda barn med sociala problem är ett viktigt och oumbärligt tillägg till de lagstadgade tjänsterna.
− Det enda rätta är att rådgivningstjänsterna inte blir valbara utan att de handhas av landskapens affärsverk. Då kan man säkerställa adekvat och jämlik service i alla landskap. En splittring av denna välfungerande service skulle ha allvarliga konsekvenser för vårt välfärdssamhälle. Vi måste också se till att finansieringen till det värdefulla arbete som frivilligorganisationerna idag gör tryggas även i fortsättningen, säger Rehn-Kivi.
Utredningen om tredje sektorns verksamhetsmöjligheter i den nya vård- och landskapsmodellen publiceras i juni.
