Arbetslivsprogram 2022

Kategori :Arbete, Arbetslöshet, Arbetsmiljö, Arbetsrätt och fackförening,

Välbefinnande och sysselsättning

SFP:s arbetslivsprogram 2022

Programmet som PDF

SFP:s arbetslivsprogram uppdaterades av partistyrelsen 2022

Innehållsförteckning

Inledning
Arbetet tar nya former
Arbetslivets olika skeden
En aktiv sysselsättningspolitik
Välmående och kompetenta arbetstagare
Jämställdhet och likabehandling på arbetsmarknaden
Lagstiftning och avtalsverksamhet

Inledning

Arbetslivet är i ständig förändring och det kräver förändringsberedskap och vilja av både arbetsgivare och arbetstagare. Svenska folkpartiet jobbar för att vi i Finland har ett produktivt arbetsliv med tillräckligt långa karriärer som samtidigt kan kombineras med privatliv i livets alla skeden. Vi vill jobba för att skapa ett långsiktigt och stabilt förtroende mellan arbetsgivare, arbetstagare och det politiska beslutsfattandet.

Arbete och framför allt en hög sysselsättningsgrad är grunden till vår välfärd också i framtiden. Allt fler ska kunna jobba och sysselsättningsgraden ska höjas till 80 procent. Vår nordiska välfärdsmodell har byggts upp tack vare ett konstruktivt avtalssamarbete på arbetsmarknaden med staten som tredje part. I takt med att arbetslivet förändras vill SFP se till att arbetslagstiftningen utvecklas i samma takt för att ge ett tillräckligt skydd åt de nya generationer som träder in i arbetslivet. För att detta ska vara möjligt krävs förmåga till nytänk bland arbetsmarknadsorganisationer och politiska beslutsfattare. Arbetslagstiftningen bör vara tidsenlig och beakta samhällsförändringar.

Vi anser att allt arbete är värdefullt och har betydelse för vår välfärd. Vi måste öka mängden arbetsföra finländare i arbete. Det innebär satsningar på ett tidigare inträde i arbetslivet och förlängda arbetskarriärer men också aktivering av arbetslösa. De nya arbetstillfällena skapas främst i de små och medelstora företagen. Därför behöver vi ett företagarvänligt samhälle, där företagen har goda förutsättningar att vara framgångsrika och där det är lätt att anställa.

Det är viktigt att de som arbetar mår bra. Arbetstagare som mår bra är mer kreativa, innovativa och effektiva. Vi vill skapa utrymme för individuella lösningar för att förbättra såväl kvaliteten i arbetslivet som arbetets produktivitet. Arbetslivet ska vara jämställt, så att alla, oberoende av kön, har en möjlighet att kombinera arbets- och familjeliv. Då bland annat digitalisering och globalisering för med sig stora förändringar i arbetsuppgifterna så får utbildning, det livslånga lärandet och viljan att förnya sig en allt större roll. Förändringarna i arbetslivet innebär att också samhället runt omkring måste förändras.

Vi i Svenska folkpartiet betonar medborgarnas rätt till arbete och värnar om arbetstagarna och deras möjligheter.

Arbetet tar nya former

Arbetslivet är i ständig förändring och i takt med digitalisering och robotisering förändras även arbetssätten. Många av de mer traditionella arbetena automatiseras och istället uppstår nya arbeten som kräver allt fler högutbildade och en ständig vilja att utveckla kunnandet.

Digitalisering medför också ökade möjligheter till distansjobb, vilket i sin tur ökar flexibiliteten och gör det lättare att kombinera arbete och fritid. Möjligheten till distansjobb ger en större flexibilitet att sköta jobbet där det är mest effektivt och ändamålsenligt med tanke på arbetsuppgifterna. Med hjälp av möjligheterna till distansjobb kan man bättre beakta arbetstagarnas individuella behov när det gäller till exempel familj eller bostadsort. I sådana uppgifter där distansjobb är möjligt ska spelregler utformas tillsammans med arbetstagarna. Arbetsgivarna har ansvar över försäkringar och ergonomi även under distansjobb och då distansjobb tillämpas ska arbetstiden motsvara den reella utförda arbetstiden. Ifall arbetstagaren inte erbjuds en fysisk arbetsplats ska antingen distanshubbar erbjudas eller ersättning för användning av egna utrymmen utbetalas.

Att flytta efter jobb ska vara enkelt och det behövs mer åtgärder för att göra det sporrande. Genom till exempel arbetstidsarrangemang som skulle möjliggöra långa arbetsdagar som sedan skulle kompenseras med längre ledighet och höja avdraget för längre arbetsresor kunde vi bättre svara på den brist på arbetskraft som råder i vissa delar av landet. Vi vill att även ensamstående som flyttar till en annan ort på grund av jobb får avdrag för bostad på arbetsorten och för arbetsresor.

Andelen arbetstagare med ett fast anställnings- eller tjänsteförhållande minskar samtidigt som frilansare och ensamföretagare ökar. Företagarnas socialskydd bör förbättras och SFP vill att en ny kombinationsförsäkring, där samma arbetslöshetsförsäkring gäller för både företagare och löntagare, införs. I dagens läge kan man försäkra sig mot arbetslöshet utifrån antingen löneinkomster eller företagarinkomster, vilket är problematisk för dem som växlar mellan att vara företagare och arbetstagare.

SFP vill:

  • att möjligheter till distansjobb tryggas och arbetsgivaren ska ha giltiga försäkringar för arbetstagaren även under distansjobb
  • att invånarna erbjuds större möjlighet att arbeta i distanshubbar
  • att socialskyddet för företagare ska förbättras genom att införa en kombinationsförsäkring
  • att flexibla arbetstidsarrangemang och höjt avdrag för längre arbetsresor tas i bruk för dem som flyttar till en annan ort på grund av jobb
  • att även ensamstående som flyttar till en annan ort på grund av jobb får avdrag för bostad och för arbetsresor
  • att det görs en reform av arbetslöshetsskyddet så att den motsvarar dagens arbetsliv och ensamföretagarnas situation
  • göra företagande som bisyssla mera lockande för flera
  • att man som arbetssökande får klarare definitioner på vilka kriterier som ska uppfyllas för företagande som bisyssla
  • att ställningen för dem som har korttidsjobb och nolltimmarsavtal ska förbättras
  • möjliggöra att företagare också kan ansöka om familjeledighetsersättning av FPA för sina egna föräldraskapskostnader.

 

Arbetslivets olika skeden

Det är viktigt att alla unga lätt kommer in på arbetsmarknaden. Det förutsätter ett nära samarbete mellan utbildningsanordnarna och arbetsmarknaden. Samtidigt behövs medvetna satsningar för att underlätta övergången till arbetslivet som kan göras exempelvis genom en ungdomsreservering i beskattningen eller genom att stärka det livslånga lärandet. Det behövs även skyddsnät för ungdomar som fallit utanför arbetsmarknaden i form av uppsökande ungdomsarbete för att aktivt minska arbetslösheten bland unga.

För att arbetstagare ska klara av de krav både arbetslivet och familjesituationen ställer, bör såväl arbetsmarknadsparterna som lagstiftningen ge möjligheter till flexibilitet. Arbetslivet och socialpolitiken bör utforma system, som ger möjligheter till olika lösningar för både individen och familjerna i livets olika skeden. För att trygga tillgången på arbetskraft i framtiden är det viktigt att både samhället och arbetslivet tar ansvar för barnens och barnfamiljernas möjligheter till en bra vardag.

För att allt fler ska orka arbeta längre, krävs satsningar på välbefinnande i arbetet men också flexibilitet i arbetslivet. Det ska vara lätt och lockande att arbeta deltid, istället för att inte arbeta alls, och vi måste utforma lösningar som sporrar människorna till att orka längre i slutskedet av arbetskarriären. Möjligheterna att återinträda i arbetslivet efter en tid av ohälsa eller arbetsoförmåga ska förbättras.

För att trygga även de äldre arbetstagarnas karriärmöjligheter bör man på arbetsplatserna lägga extra fokus på fortbildning och ökade kunskaper inom digitalisering, specifikt för denna åldersgrupp.

SFP vill:

  • att utbildningsanordnarna har ett nära samarbete med arbetsmarknaden för att garantera att utbildningen motsvarar arbetslivets behov
  • att det införs en ungdomsreservering i beskattningen
  • att ungdomsverkstädernas och det uppsökande ungdomsarbetets verksamhet och finansiering tryggas, så att ingen lämnas utanför och att alla får hjälp med bland annat att hitta arbete, tjänsterna bör fungera även på svenska
  • att det ska vara lätt och lockande att arbeta deltid istället för att inte arbeta alls. Det ska också vara lätt att stegvis kunna återinträda i arbetslivet efter ohälsa eller arbetsoförmåga, till exempel genom deltidsarbete
  • att man genom fortbildning i bland annat digitalisering stöder även äldre arbetstagares möjligheter att fortsätta och utvecklas i arbetslivets slutskede
  • att webbtjänsterna som idag bl.a. upprätthålls av TE-tjänsterna är lättillgängliga och tydliga med tanke på exempelvis företagande som bisyssla för arbetslösa.
  • att den övre åldersgränsen för intjänande av pension slopas.

 

En aktiv sysselsättningspolitik

Arbete och framför allt en hög sysselsättningsgrad är grunden till vår välfärd också i framtiden. Allt fler ska kunna jobba och sysselsättningsgraden ska höjas till 80 procent. För att uppnå målet behövs längre arbetskarriärer, ökad arbetskraftsinvandring, fortbildning och en bättre matchning på arbetsmarknaden.

Vår befolkning blir allt äldre och vi har allt färre finländare i arbetslivet. I den här situationen blir det utmanande att trygga vårt välfärdssamhälle och hålla igång samhället. Vi behöver utländsk arbetskraft och därför behövs åtgärder för en ökad och smidigare arbetskraftsinvandring. Behandlingstiderna för tillståndsärenden måste bli kortare och på sikt vill vi avskaffa behovsprövningen av utländsk arbetskraft. De som studerat till en högskoleexamen i Finland borde automatiskt få uppehållstillstånd och de som jobbar i Finland och som inom tre år lärt sig finska eller svenska ska automatiskt få ett permanent uppehållstillstånd.

Arbets- och näringstjänsterna planeras att flyttas till kommunerna. Det här innebär att servicen är närmare kunderna och kan skötas mer effektivt, då kommunerna bäst känner till den lokala arbetsmarknaden och också har hand om utbildnings- och närigstjänster, som stöder målet att snabbt hitta ett jobb. SFP har länge arbetat för en effektivare arbetsförmedling med regelbundna personliga kontakter till den arbetssökande.

Förutom att arbets- och näringstjänsterna planeras att flyttas till kommunerna kommer arbetskraftservicen också genomgå en reform och övergå till den så kallade nordiska modellen för arbetskraftsservice. Modellen innebär att arbetssökande får individuellt, intensivt stöd i ett tidigare skede i sin självständiga jobbsökning. Finland ligger efter de övriga nordiska länderna när det gäller sysselsättningstjänsterna och deras kvalitet. Vår sysselsättningsgrad är lägre än hos våra nordiska grannar och därför behövs ett nytt grepp om sysselsättningstjänsterna, där arbetssökandes individuella behov tas bättre i beaktande och de personliga kontakterna till sysselsättningstjänsterna är fler.

Arbetslösa ska snabbt kunna återgå till arbetslivet. De allra flesta hittar nytt jobb genast i början eller helt i slutet av tiden som arbetslös med inkomstrelaterad dagpenning. Därför skulle det vara mer sporrande med en graderad inkomstrelaterad dagpenning och att stödet skulle vara högre i början av arbetslösheten.

Sysselsättningsgraden bland 55–64-åringar är betydligt lägre i Finland jämfört med våra nordiska grannländer. Det är slöseri med mänskliga resurser att personer som är fullt arbetsföra och skulle ha mycket att ge arbetslivet inte får jobb. För att höja sysselsättningsgraden bland speciellt denna grupp måste sysselsättningstjänsterna för denna grupp särskilt effektiveras i ett tidigt skede. Genom ekonomiska lättnader för arbetsgivare som anställer en arbetslös person över 55 år kan vi höja sysselsättningsgraden för denna grupp.

SFP vill:

  • att Finland på sikt når en sysselsättningsgrad på 80 procent
  • att det införs en behandlingsgaranti för arbetstillståndsärenden på högst en månad
  • att alla som avlagt en högskoleexamen i Finland automatiskt får permanent uppehållstillstånd
  • att de som jobbar i Finland tre år automatiskt får permanent uppehållstillstånd
  • att behovsprövningen vid arbetsrelaterad invandring slopas
  • att invandrare som jobbar ska erbjudas undervisning även i svenska
  • att den inkomstrelaterade dagpenningen graderas och görs mer sporrande genom att höja stödet i början av arbetslösheten
  • att arbetssökande ska få alla sysselsättningstjänster från samma ställe
  • att sysselsättningstjänsterna är effektiva och bättre tar i beaktande de arbetssökandes individuella behov
  • att arbetsgivarens lönebikostnader slopas då arbetsgivaren anställer en arbetslös person över 55 år
  • att flyktingar, invandrare och asylsökande bättre bereds tillgång till arbetsmarknaden
  • att integrering, utbildning och inlärning verkställs så att det ytterligare förbättrar flyktingars och invandrares möjligheter på arbetsmarknaden
  • att nyanlända kvinnors rätt till arbete ska stärkas. Kvinnorna är nyckeln till att integrera barnen och hela familjen och förebygga utanförskap.
  • att företag sporras till att anställa personer med flyktingstatus eller personer som kommit via familjeåterförening genom ekonomiska morötter
  • att personer med funktionsnedsättning som har förutsättningar för det erbjuds möjlighet till arbete med lön
  • stärka kvinnors företagande
  • att företagsstöd ska riktas jämlikt till företagare, oberoende av kön.

Välmående och kompetenta arbetstagare

Den viktigaste investeringen i arbetslivet är satsningen på individens kunnande och välbefinnande. Ett arbete är som bäst när det betyder både nytta och nöje. Arbetstagarnas välbefinnande på arbetsplatsen och kvaliteten i arbetsmiljön, är därför en framgångsfaktor för alla företag och organisationer. Att känna trygghet, såväl ekonomisk som social, är en viktig del av arbetslivet.

Välbefinnande i arbetet

I takt med att arbetslivet och arbetssätten förändras, förändras även orsakerna till sjukfrånvaro. Arbetets natur har förändrats och det innebär också en förändring i den psykosociala belastningen. Under de senaste fem åren har sjukfrånvaro på grund av psykisk ohälsa ökat kraftigt i alla åldersgrupper. Det är nu den vanligaste orsaken till sjukfrånvaro bland kvinnor. För att orka länge i arbetslivet krävs satsningar på välbefinnande i arbetet och på arbetshälsan.

Eftersom utbrändhet inte klassas som en sjukdom och utbrändhet istället diagnostiseras till exempel som depression finns det inte heller exakt statistik på omfattningen av problemet. För att kunna lösa problem måste man först få reda på vidden av dem och de verkliga bakomliggande orsakerna.

Arbetsplatserna borde göra upp en plan för tidigt stöd för att trygga arbetsförmågan och välbefinnandet på arbetsplatsen. Upprätthållandet av arbetsförmågan förutsätter att både arbetsgivaren och arbetstagaren förbinder sig att arbeta för ett meningsfullt arbetsliv, en fungerande arbetsgemenskap och för en trygg arbetsmiljö.

Den psykosociala belastningen bör tas i beaktande på arbetsplatserna i större utsträckning. Det behövs en reform av arbetskyddslagen för att kunna motverka och förebygga faktorer som skapar psykosocial belastning och för att minska på kostnaderna av arbetsoförmögenhet. I en del branscher har arbetets natur förändrats och i och med digitaliseringen har det skapats en förväntning om att man ska vara anträffbar hela tiden, vilket ökar på belastningen. Den psykosociala belastningen har koppling till den psykiska arbetsförmågan, psykiska symptom, återhämtning från arbetet och till risken för utmattning i arbetet.

SFP har länge jobbat för åtgärder som stöder arbetshälsan och den mentala hälsan. Vi har föreslagit ett långsiktigt nationellt program för arbetshälsa, men också omedelbara satsningar på tidigt ingripande och ett tillräckligt antal psykiatriska sjukvårdare vid hälsocentralerna.

Kunnande och livslångt lärande i arbetslivet

Den grundläggande tanken i livslångt lärande är att människor lär sig nytt hela livet, med hjälp av den formella utbildningen, under hela sin karriär. Det har blivit allt viktigare att ständigt utveckla sitt eget kunnande. Orsaken är den snabba utvecklingen i arbetslivet, men också den teknologiska utvecklingen. För att hållas med i den allt snabbare utvecklingen är det viktigt att arbetstagare och företagare uppmuntras till att ständigt uppdatera och utveckla sina kunskaper. Det skapar trygghet vid olika förändringar. Att lära sig nytt är också en källa till välbefinnande för många. Med hjälp av livslångt lärande är det också möjligt att råda bot på den arbetskraftsbrist vi ser i flera branscher.

Behovet av livslångt lärande är tydligt och därför är det viktigt att både högskolorna och andra läroanstalter har utbildningsprogram som beaktar arbetslivets behov. För att uppnå detta måste högskolornas, yrkesutbildningens och den fria bildningens verksamhet och finansiering utvecklas. Det behövs också ett fungerande samarbete mellan arbetsplatserna och utbildningsanordnarna för att utveckla kunnandet. Målet ska vara att det för allt fler blir möjligt att utveckla sitt kunnande som en självklar del av det egna arbetet.

Alla ska ha möjlighet till livslångt lärande. För att uppnå det här målet måste tillgången till tjänster förbättras och det kontinuerliga lärandet utvecklas på ett långsiktigt och systematiskt sätt. Det är viktigt att vi når olika målgrupper, både i och utanför arbetslivet. Också de som är arbetslösa ska ha bättre möjligheter att studera för att snabbt komma tillbaka till arbetslivet.

Det är viktigt att det finns möjligheter till kontinuerligt lärande på både svenska och finska.

SFP vill:

  • att arbetarskyddslagen uppdateras så att den också tar i beaktande den psykiska belastningen
  • att arbetsrelaterad utbrändhet ska klassas som en diagnos som ger rätt till sjukfrånvaro med ersättning
  • att arbetsplatser gör upp en plan för tidigt stöd för att förbättra arbetsförmågan och välbefinnandet
  • att företagshälsovården även tar fasta på den psykiska hälsan
  • att det utarbetas ett nationellt program för arbetshälsa
  • att användningen av kultur-, fritids- och motionssedlar utökas och att nya former för att arbetstagarna ska må bra utformas
  • att utbildningsanordnarnas verksamhet utvecklas för att svara på behovet av livslångt lärande
  • att arbetslösa ska ha bättre möjligheter att studera för att snabbt komma tillbaka till arbetslivet.

Jämställdhet och likabehandling på arbetsmarknaden

Jämställdhet

I Finland är arbetsmarknaden fortfarande väldigt könssegregerad. Den här utvecklingen börjar redan i skolan då pojkar och flickor väljer att läsa olika ämnen och studera på olika studieinriktningar. Pojkar väljer oftare lång matematik och naturvetenskaper, medan studier inom vårdbranschen lockar en större andel kvinnor. Könssegregationen inom utbildningen leder till att män och kvinnor placerar sig i olika roller, uppgifter, yrken och branscher inom arbetslivet. Det här syns sedan som skillnader i löneutvecklingen och karriärstigen.

I Finland är skillnaden i inlärningsresultaten mellan pojkar och flickor stor. Också bland pojkarna uppstår en segregering som delar in dem i de som klarar sig bättre och de som klarar sig sämre. Denna segregering följer med in i arbetslivet och påverkar också hur de mår. Det är viktigt att så tidigt som möjligt utjämna skillnaderna i inlärningsresultaten både inom och mellan könen för att motverka pojkars och mäns risk till bland annat utslagning. Långtidsarbetslöshet är vanligare bland män än kvinnor i alla åldersgrupper förutom bland dem som närmar sig pensionsåldern.

En viktig förutsättning är att arbetslivet ger samma möjligheter och förutsättningar oberoende kön. Främjande av jämställdheten är på arbetsgivarens ansvar och bör då också ta hänsyn till den gällande lagstiftningen. Arbetsgivare som regelbundet har minst 20 arbetstagare, ska årligen göra upp en jämställdhetsplan för att garantera jämställdheten på arbetsplatsen.

Kvinnornas löner är i medeltal 16 procent lägre än männens. Arbetet med att förbättra lönejämställdheten har gått långsamt framåt och det behövs fortsatta åtgärder för att nå målet om att lika lön ska betalas för lika eller likvärdigt arbete. Likalönsprogrammets arbete ska fortsätta och effektiveras för att främja jämställdheten i arbetslivet.

Andelen kvinnor i chefspositioner är ännu låg i Finland i jämförelse med de nordiska länderna. Målsättningen bör vara att minst 40 procent av chefspositioner innehas av kvinnor. Inom börsbolagens ledning ser vi en positiv, om än ganska långsam, trend vad gäller andelen kvinnor, i vart fjärde bolag finns det lika många kvinnor som män i ledningen.

En mera jämn fördelning av föräldraledigheterna är av stor betydelse för ett jämställt arbetsliv. Eftersom kvinnorna idag använder merparten av familjeledigheten påverkar det här också löne- och karriärutvecklingen. Därför är det viktigt att alla arbetsgivare uppmuntrar pappor att använda familjeledigheter i allt större utsträckning.

Likabehandling

Diversitet ger mervärde på arbetsplatserna och för att främja sysselsättningen är arbetet för att främja likabehandling viktigt. Diskriminering och ojämlikt bemötande på grund av till exempel ålder, hudfärg, sexuell läggning eller någon annan personlig egenskap är förbjudet. Vi måste fortfarande öka våra satsningar för att det på arbetsplatserna ska finnas människor med olika bakgrund och olika kunnande.

Anonym rekrytering är ett sätt att främja likabehandling inom arbetslivet genom att arbetssökande kan bemötas mer jämlikt. Med hjälp av anonym rekrytering har arbetssökande en mer jämlik möjlighet att bli kallad på intervju utifrån sin kompetens, arbetserfarenhet och utbildning. Anonym rekrytering har blivit populärare de senaste åren och flera finländska städer och företag har redan provat på det. Förutom anonym rekrytering kan arbetsgivare också med andra metoder se till att rekryteringen blir mer jämlik. Det kan till exempel handla om kurser för rekryterare och förtydligande av rekryteringens riktlinjer och instruktioner.

I Finland är arbetslöshetsnivån för personer över 55 år betydligt högre än hos våra grannländer. Vi behöver se till att åtgärderna för att höja sysselsättningsgraden för personer över 55 år når resultat. Både med tanke på sysselsättningsgraden och det personliga välbefinnandet måste vi se till att åtgärderna ger resultat. Det ska vara sporrande även för personer som nått pensionsåldern att jobba vidare i den grad man så önskar.

SFP vill:

  • att lika lön ska betalas för lika och likvärdigt arbete
  • att arbetsplatser med minst 20 arbetstagare, till skillnad från nuvarande 30 arbetstagare, gör upp jämställdhetsplaner som regelbundet uppdateras och följs upp
  • att social- och hälsovårdsministeriet ges tillräckliga resurser för att övervaka att såväl lagen om jämställdhet som lagen om likabehandling följs
  • att även pappor uppmuntras att använda sina familjeledigheter i högre utsträckning
  • att rekryteringen blir mer jämlik med hjälp av till exempel anonym rekrytering.

Lagstiftning och avtalsverksamhet

Arbetslivslagstiftningen

Det finländska arbetslivet har under en lång tid baserats på ett fungerande trepartssamarbete. Arbetsmarknaden har utvecklats och SFP ser gärna att ett fungerande trepartssamarbete fortsätter, så att arbetstagarorganisationerna, arbetsgivarorganisationerna och statsmakten finns med i samarbetet.

I takt med att arbetslivet förändras vill vi att arbetslagstiftningen utvecklas och motsvarar dagens krav. Detta kräver förmåga till nytänk bland arbetsmarknadsorganisationer och politiska beslutsfattare. Arbetslagstiftningen bör vara tidsenlig och beakta samhällsförändringar. Vi bör säkerställa att lagstiftningen på arbetsmarknaden efterföljs.

Avtalsverksamheten

Arbetsvillkoren i Finland baserar sig på lagstiftning och kollektivavtal. Kollektivavtalen uppgörs av arbetsmarknadens olika parter, antingen av arbetsgivaren, arbetsgivarorganisationen eller av löntagarorganisationen.

Lokala avtal ger flexibilitet på arbetsmarknaden. Man ska ha möjlighet till lokal flexibilitet på arbetsplatser, oberoende av facklig anslutningsgrad. Det är i de små och medelstora företagen som de flesta nya arbetstillfällen skapas. Vi vill tillåta lokala avtal för alla typer av företag, också små och medelstora företag som inte är fackligt organiserade. Samtidigt vill vi ge arbetstagarna insyn i bolaget via en personalrepresentant i styrelsen, eller annat ledande organ.

Med tanke på arbetstagarnas rättsskydd är det viktigt att avtal finns tillgängliga på svenska, finska och engelska.

SFP vill:

  • att Finlands arbetsliv även i fortsättningen utvecklas via trepartssamarbete
  • jobba för att arbete och familjeliv kan kombineras
  • att lokala avtal är möjliga för alla typer av företag
  • att ökad användning av lokala avtal förutsätter att personalens förhandlingsposition förstärks
  • att avtalsvitet för olagliga strejker höjs till en nivå som står i bättre relation till de faktiska kostnader som konflikten åsamkat arbetsgivaren.