Beslut
Partidagen besöt att SFP arbetar för
- att höja vaccinationstäckningen i hela landet för att uppnå en tillräckligt stark flockimmunitet
- att kommunerna ger hälsovårdspersonalen på rådgivningarna tillräckliga resurser att tillgodose barnfamiljer med information om vaccinationsprogrammet, vetenskapligt bevisade effekter och biverkningar, samt upplyser om följderna av försummade vaccinationer för den enskilda individen och för samhället i stort.
- att asylsökande och s.k. papperslösa har rätt att få alla vaccinationer som hör till det nationella vaccinationsprogrammet
Behandling
Efter mat och vatten är vaccinationer den viktigaste faktorn som påverkar hälsan på global nivå. Finland har ett brett och ekonomiskt hållbart vaccinationsprogram. Det nationella vaccinationsprogrammet baserar sig på lagen om smittsamma sjukdomar (1227/2016). Enligt 44 § i lagen ska kommunen ordna vaccinationer enligt det nationella vaccinationsprogrammet. Bestämmelser om innehållet i det nationella vaccinationsprogrammet finns i social- och hälsovårdsministeriets förordning om vaccinationer (149/2017). Enligt lagen om klientavgifter inom social- och hälsovården (734/1992) är vaccinering som ingår i det nationella vaccinationsprogrammet avgiftsfri för klienten och kommunen får vaccinerna utan avgift på statens bekostnad med stöd av lagen om smittsamma sjukdomar.
Syftet med det nationella vaccinationsprogrammet är att ge finländarna ett så gott skydd som möjligt mot sådana sjukdomar som kan förebyggas med vaccinering. Målet vid upprättande av vaccinationsscheman är att uppnå en tillräckligt god skyddseffekt vid rätt tidpunkt med så få vaccindoser och biverkningar som möjligt.
Vaccinationer skyddar såväl den vaccinerade själv som personens närstående. Den som inte insjuknar, sprider inte heller sjukdomen vidare. På så sätt kan till exempel personer som är mer mottagliga för smitta på grund av en underliggande sjukdom eller personer som på grund av sin ålder eller av annan orsak inte vaccinerats, få ett indirekt skydd av andras vaccinationer. Det kallas flockimmunitet eller flockskydd. För att åstadkomma flockskydd mot t.ex. mässling krävs att minst 95% av befolkningen är vaccinerade.
Vaccinationstäckningen i Finland är generellt god. Tack vare det nationella vaccinationsprogrammet har många smittsamma sjukdomar och anknytande följdsjukdomar, skador och dödsfall utrotats helt eller nästan helt i Finland. Ju mer smittsam en sjukdom är, desto högre ska vaccinationstäckningen vara för att en sjukdom som kan förhindras genom vaccinationer ska hållas borta från landet. Om vaccinationstäckningen sjunker, kan sjukdomarna återkomma.
Det finns stora regionala skillnader i vaccinationstäckningen. Det finns skolor, daghem och arbetsplatser, där vaccinationstäckningen redan är så låg, att den inte ger skydd mot epidemier. Det blir allt vanligare, att hälsovårdspersonalen stöter på familjer som ställer sig kritiska mot vaccinationer eller vägrar helt att vaccinera sina barn eller sig själva. Vi har redan sett ett ökat antal fall av bl.a. mässling och kikhosta. Sparåtgärderna i många kommuner har också lett till att rådgivningarna har allt mindre tid med familjerna.
Alla barn ska ha rätt att få de vaccinationer som ingår i vaccinationsprogrammet, ifall de inte har en underliggande sjukdom som hindrar det. Om allt fler familjer väljer att inte vaccinera sina barn ökar risken för dem som av en eller annan orsak inte kan ta vaccinet.
Att-sats
- Svenska Kvinnoförbundet yrkar på att SFP verkar för:
- att höja vaccinationstäckningen i de regioner, där den sjunkit.
- att utbilda personalen vid rådgivningar, daghem och skolor så, att allt flera familjer väljer att vaccinera sina barn.
- att kommunerna ger hälsovårdspersonalen på rådgivningarna tillräckliga resurser att tillgodose blivande barnfamiljer helst innan barnet föds med saklig information om vaccinationsprogrammet, vetenskapligt bevisade effekter och biverkningar, samt upplyser om följderna av försummade vaccinationer för den enskilda individen och för samhället i stort.
- att initiera undersökningar om orsakerna till vaccinationsmotstånd.
- att kommunerna utarbetar en plan för utbildning av och stöd till social- och hälsovårdspersonalen att möta vaccinationsmotståndet på ett konstruktivt sätt.
- att hälsovårdaren eller rådgivningen gör barnskyddsanmälan i fall där barnets föräldrar vägrar låta vaccinera barnet eller om barnets hälsa eller utveckling påverkas negativt om barnet inte fått vaccin enligt vaccinationsprogrammet p.g.a. föräldrarnas vaccinationsmotstånd. Anmälan garanterar att vaccinationsmotståndet och dess orsaker utreds och bemöts av specialutbildad socialvårdspersonal som har barnets rättigheter för ögonen.
- att asylsökande och s.k. papperslösa har rätt att få alla vaccinationer som hör till det nationella vaccinationsprogrammet.
Motionär
Svenska Kvinnoförbundet
Anna Jungner-Nordgren
Svenska Kvinnoförbundets ordförande
Agneta Udd-Saarela
generalsekreterare
Partfullmäktiges svar
Det nationella vaccinationsprogrammet är en framgångssaga inom det finländska folkhälsoarbetet. Vaccinationstäckningen och vaccinationsskyddet är aktuella ämnen och det finns ett behov av att utveckla den offentliga diskussionen kring vacciner. Det ökande vaccinmotståndet och missinformationen om vacciner är en oroväckande och hotar de goda resultat som uppnåtts. Det är mycket alarmerande att vi har kommuner där vaccinationsskyddet är under 90% eller till och med under 80%.
Vaccinationer handlar om flockimmunitet, med en tillräcklig vaccinationsgrad skyddar man öven dem som av olika orsaker inte kan få vaccin.
Det har forskats mycket i den tvekan som hör ihop med vaccinering. De flesta (30–40%) av familjerna hör till gruppen som godkänner vaccinationer utan att ifrågasätta dem (Puumalainen mfl. Suomen Lääkärilehti 2015). Familjerna oroar sig mest för biverkningarna av vaccinet.
Informationen och vägledningen om vaccinationer måste effektiveras och det borde finnas tillräckligt med tid för att sätta sig in i föräldrarnas oro. Brådska och korta mottagningstider försvagar hälsovårdspersonalens möjligheter att diskutera om vaccinationerna med familjerna. Speciellt hälsovårdarna som jobbar på rådgivningarna behöver tillräckligt med stöd, information och resurser för att klara av sin uppgift. Rådgivningen är i nyckelposition när det gäller att öka på vaccinationstäckningen och att sprida rätt information om vaccinationerna. Rådgivningarna behöver också mer information och verksamhetsprinciper för hur de ska agera med familjer som är emot vaccinationer.
Den utbildade personalen inom hälsovården har ansvar för att göra barnskyddsanmälan om de bedömer att det behövs i situationen.
Enligt lagen så har asylsökande barn rätt till de vacciner som ingår i det nationella vaccinprogrammet. THL rekommenderar att också asylsökande vuxna borde erbjudas de vacciner som är nödvändiga för att skydda individen och befolkningen.
Partifullmäktige föreslår att SFP arbetar för:
- att höja vaccinationstäckningen i hela landet för att uppnå en tillräckligt stark flockimmunitet
- att kommunerna ger hälsovårdspersonalen på rådgivningarna tillräckliga resurser att tillgodose barnfamiljer med information om vaccinationsprogrammet, vetenskapligt bevisade effekter och biverkningar, samt upplyser om följderna av försummade vaccinationer för den enskilda individen och för samhället i stort.
- att asylsökande och s.k. papperslösa har rätt att få alla vaccinationer som hör till det nationella vaccinationsprogrammet
