Motion 30 – Viltrådens sammansättning bör ändras

Motion

Jaktlagen säger uttryckligen att jakträtten tillhör markägaren. Lagstiftarens uttryckliga syn är att markägaren bestämmer om jakten på sina egna marker. Markägarna har i regel överlåtit viltvården och regleringen av viltstammarna till jägarna, ofta avgiftsfritt mot diverse formella ersättningar. Som motprestation hålls älgstammen på en sådan nivå, att större viltskador inte uppstår. Verksamheten har grundat sig på ömsesidig förståelse och respekt.

Tyvärr fungerar detta inte inom alla områden och det regionala viltrådets beslut om målsättningsnivån för älgstammen möjliggör inte tillräcklig minskning av älgstammen vid problemområden.

De regionala viltråden beslutar om älgstammens målsättning för treårsperioder, nu åren 2021-2023. Före beslutet hörde det regionala viltrådet intressegrupperna gällande älgstammen. Det finns flera viltråd i Finland där viltvårdsföreningarnas representanter i viltrådet gör majoritetsbeslut utan att beakta intressegruppernas åsikter. Framförda avvikande åsikter runtom i landet till dessa beslut talar sitt tydliga språk.

Nu väcks frågan om sammansättningen i detta beslutande organ är den rätta. Situationen kan inte vara den att, markägare, som i princip matar älgen och lider av de skador älgen förorsakar, i praktiken saknar talan när det gäller beslut om älgstammens storlek. Det kan inte vara så att, den part som enligt lagen besitter jakträtten, saknar talan. Viltrådets sammansättning bör ändras så att markägarnas och övriga intressenters ställning stärks.

Enligt viltförvaltningslagen har det regionala viltvårdsrådet högst tio medlemmar. Till det regionala viltvårdsrådet hör sex medlemmar som föreslagits av viltvårdsföreningarna i området samt en representant för landskapsförbundet, en representant för närings-, trafik- och miljöcentralen, en representant för skogscentralen samt en representant för en regionalt betydelsefull markägarorganisation. De regionala viltvårdsråden tillsätts av jord- och skogsbruksministeriet.

Metsästyslaki yksiselitteisesti sitoo metsästysoikeuden maanomistajan oikeudeksi. Lain laatijoiden näkemys on siis vahvasti ollut se, että maanomistaja määrää maillaan tapahtuvasta metsästyksestä. Maanomistajat ovat laajasti antaneet riistanhoidon ja riistakantojen verotuksen metsästäjien hoidettavaksi vuokrasopimuksin. Alueet on pääosin luovutettu metsästysseurojen käyttöön ilman varsinaista vuokrakorvausta. Vastavuoroisesti hirvikanta on pidetty sellaisella tasolla, ettei merkittäviä hirvien aiheuttamia vahinkoja ole päässyt syntymään. Toiminta on perustunut hyvään yhteistyöhön ja molemminpuoliseen arvostukseen.

Valitettavasti tämä ei kaikilla alueilla toimi.

Alueelliset riistaneuvostot (ARN) päättävät hirvikannan tavoitteista kolmivuotiskaudelle, nyt vuosille 2021-2023. Ennen päätöstään alueelliset riistaneuvostot kuulevat keskeisten sidosryhmien näkemyksistä hirvikantaan liittyen. Suomessa on useita riistaneuvostoja, jotka asettavat hirvikantatavoitteet riistanhoitoyhdistysten edustajien enemmistön voimalla huomioimatta lainkaan sidosryhmien näkemyksiä. Tästä kertovat riistaneuvoston kantatavoitepäätöksiin liittyvät lukuisat sidosryhmien eriävät mielipiteet eripuolilla Suomea.

Tässä tilanteessa herää kysymys, onko päätösvaltaa asiassa käyttävän toimielimen kokoonpano oikea. Tilanne ei voi olla se, että maanomistajat, jotka ruokkivat hirvet ja kärsivät hirvien aiheuttamista vahingoista, eivät voi vaikuttaa hirvikannan kokoon. Ei voi olla niin, että taho jolle metsästysoikeus lain mukaan kuuluu, ei käytännössä ole sanavaltaa hirvikannan määräytymisessä. ARN kokoonpanoa tulee muuttaa siten, että varsinaisen maanomistajien ja muiden sidosryhmien asema päätöksenteossa korjautuu.

Riistahallintolain mukaan alueellisessa riistaneuvostossa on enintään kymmenen jäsentä. Alueelliseen riistaneuvostoon kuuluu kuusi Suomen riistakeskuksen toiminta-alueiden riistanhoitoyhdistysten esittämää jäsentä sekä maakuntaliiton edustaja, elinkeino-, liikenne- ja ympäristökeskuksen edustaja, metsäkeskuksen edustaja sekä alueellisesti merkittävän maanomistajatahon edustaja. Alueelliset riistaneuvostot nimittää maa- ja metsätalousministeriö.

Esitän, että RKP ajaa muutoksia riistahallintolakiin kosien riistaneuvoston kokoonpanoa, sitten ettei riistakannoista päätettäessä enemmistöpäätöksellä voida kävellä sidosryhmien mielipiteiden yli.

Att-sats

Därför yrkar motionären på att SFP genom sina representanter i riksdagen och regeringen arbetar för

  • att viltförvaltningslagen revideras så att viltråden i besluten gällande viltstammar inte med majoritetsbeslut kan köra över intressegruppernas åsikter.

Motionär

Jan-Ove Nyman, Karleby

Partifullmäktiges svar

Motionären är ute i ett ärende som engagerar både jägare och markägare. Jaktlagen stipulerar entydigt att rätten att idka och bestämma över jakten hör till markägaren. Under de senaste åren har markägarna av viltvårdsförvaltningen felaktigt behandlats som en intressentgrupp bland de andra. Denna struktur är ohållbar. Markägarna bör ha en möjlighet att påverka viltstammarnas storlek, speciellt gällande de stora klövdjuren. Jakten på viltarter såsom älg och vitsvanshjort är licensbelagd för att stammens nivå ska hållas på en god nivå. Motionären lyfter helt riktigt upp vad viltförvaltningslagen stipulerar gällande de regionala viltvårdsråden. Utöver det som motionären lyfter upp så anges de regionala viltvårdsrådens uppgifter i 6 § i Statsrådets förordning om viltförvaltningen:

Det regionala viltvårdsrådet har till uppgift att

• sköta det regionala samrådet med intressentgrupper i anslutning till arbetet med förvaltningsplanerna och planeringen av viltförvaltningen

• sätta upp mål för älgförvaltningsområdena i enlighet med förvaltningsplanen utgående från samrådet med intressentgrupperna

• delta i den strategiska planeringen som gäller Finlands viltcentral och på regional nivå delta i arbetet med att bereda och uppdatera förvaltningsplaner som gäller viltarter och viltbestånd samt arternas livsmiljöer

• behandla initiativ från regionmötena och besluta om fortsatta åtgärder

• följa vilthushållningen i verksamhetsområdet och lägga fram förslag om den.

Regionmötet väljer jägarrepresentanterna i viltvårdsrådena. Till regionmötet har alla jaktvårdsföreningarna på området rätt att skicka en representant och i jaktvårdsföreningarna finns också markägarna representerade enligt viltförvaltningslagen. Det här betyder att markägarna har representation lokalt i de organ som väljer jaktvårdsföreningarnas representanter i de regionala viltvårdsråden.

Mycket av vilthushållningen idag baserar sig på forskning och tidigare erfarenheter av god vilthushållning. Med tanke på att de regionala viltvårdsrådens uppgift är att ansvara för vilthushållningen på området, så är det av stor vikt att där finns personer med goda kunskaper i vilthushållning. Med tanke på biodiversiteten så är det viktigt att hålla viltstammarna på en hållbar nivå. Man bör försöka hålla rätt nivå på t.ex. älgstammen så att andra arter kan leva vid sidan av älgen och att trafiksäkerheten inte äventyras.

Det krävs idag aktivitet av jaktvårdsföreningarna och jägarkåren för att kunna påverka de regionala viltvårdsråden. Jägarna gör ett viktigt jobb då de på frivillig basis sköter om viltstammarna och håller dem på en god nivå. Markägarna är alltid en välkommen del också i viltvårdsarbetet för att kunna minimera sina egna viltskador. Förutom att de regionala viltvårdsråden bestämmer hur många älgar det får finnas inom ett område, behövs också otaliga timmar av jägarna i området för att faktiskt kunna få byte och på det sättet påverka älgstammen. Jägarna sköter även myndighetsuppgifter inom Storviltsassistans (SRVA).

I största delen av landet når man samförstånd om målet för älgstammens storlek i gott samarbete mellan markägare, jägare, viltförvaltningen och intressentgrupper. Det här fungerar ändå inte på alla områden. För att också markägarna ska ha möjlighet att påverka viltstammarnas storlek på sina marker så bör de regionala viltvårdsrådens sammansättning ändras.

Beslut

SFP arbetar för:

  • att viltförvaltningslagen revideras så att markägarnas och intressentgruppernas position stärks i viltrådens sammansättning