Motion 17 – En förvaltningsnivå måste bort!

Beslut

Partidagens beslut

SFP arbetar för

  • att bevara och stärka kommunernas roll i det finländska samhället
  • att öka effektiviteten och samarbetet mellan kommuner och välfärdsområden, utan att detta går ut över den kommunala självstyrelsen
  • att initiera reformer för att göra kommuner mer kostnadseffektiva, samtidigt som de bibehåller ett högkvalitativt serviceutbud.

Behandling

Partifullmäktiges svar

Finland står inför utmaningen att navigera i en tid av ekonomisk osäkerhet. Motionären föreslår en radikal omstrukturering genom att avveckla kommunerna som förvaltningsnivå. Trots erkännandet av behovet av ekonomiska reformer och effektiviseringar inom den offentliga sektorn, ser vi allvarliga problem med detta förslag.

Kommunernas roll som grundpelare i det finländska samhällssystemet är ovärderlig. De bidrar till att upprätthålla demokratiska processer och tillhandahålla skräddarsydda tjänster som möter invånarnas lokala behov. Kommunernas roll i bildningen, välbefinnande, sysselsättning och utveckling är dessutom central och det är inte ändamålsenligt att flytta dessa områden längre bort från människan. Att avveckla kommunerna skulle inte bara riskera att distansera medborgarna från beslutsfattandet utan också underminera den lokala identiteten och mångfalden i samhället.

Vi är övertygade om att lösningen inte ligger i att avveckla kommunerna, utan i att effektivisera samarbetet mellan olika förvaltningsnivåer och utforska nya sätt att optimera resursanvändningen. Det är möjligt att göra den offentliga förvaltningen mer kostnadseffektiv utan att offra det lokala självstyret som är så viktigt för vårt demokratiska samhälle. Många av SFP styrda kommuner har fusionerats under årens lopp och SFP motsätter sig inte frivilliga fusioner av kommuner.

Svenska folkpartiet ska visa vägen mot en starkare ekonomi och ett samhälle där demokrati och lokalt självstyre står i centrum.

Beslutsförslag

SFP arbetar för

  • att bevara och stärka kommunernas roll i det finländska samhället
  • att öka effektiviteten och samarbetet mellan kommuner och välfärdsområden, utan att detta går ut över den kommunala självstyrelsen
  • att initiera reformer för att göra kommuner mer kostnadseffektiva, samtidigt som de bibehåller ett högkvalitativt serviceutbud.

Motion 17 – En förvaltningsnivå måste bort!

Ekonomin i kris
Finlands ekonomi är körd i botten och fortsätter att utvecklas negativt under kommande år. Såvida vi inte tillgriper radikala åtgärder för att främja tillväxt, skära i kostnader och öka kostnadseffektiviteten.
Eftersom vi har beslutat införa de s.k. välfärdsområdena som ny förvaltningsnivå, bör vi också ta konsekvenserna av beslutet. Antingen tror vi, att det är samhällsekonomiskt sunt och nyttigt med en trestegsförvaltning omfattande ett kommunfält bestående av hundratals småkommuner, eller så skalar vi bort kommunerna som förvaltningsnivå och bygger upp välfärdsområdena som enda förvaltningsnivå under staten. Risken är också överhängande att välfärdsområdenas underskott börjar åtgärdas med att ge områdena beskattningsrätt, vilket ytterligare skulle höja skattetrycket.

Nuläget
Finland har 309 kommuner. Av de 294 fastlandskommunerna är endast 29 stycken nettobetalare med avseende å statsandelar, den stora massan är nettomottagare i varierande grad. I genomsnitt står statsandelarna för 20 % av kommunernas intäkter och i många fall upp till 50 %. Detta redan innan SOTE-reformen. Några få kommuner i Nyland, i praktiken Helsingfors, Esbo och Vanda står som nettobetalare för ca 90 % av utjämningen.

Kommunerna har i medeltal 17.700 invånare, mediankommunen har 6.146 invånare – hälften av kommunerna har alltså färre invånare än så. Dessa kommuner skall hantera åtaganden inom en lång rad funktioner, även efter implementeringen av välfärdsområdesmodellen; skola, dagvård, planering & byggnation, miljö & hälsa, vatten & avlopp, trafik, krisberedskap, bibliotek, kultur & fritid, energi, sysselsättnings & näringslivsutveckling m.m. Ett stort antal kommuner tvingas höja skatteöret och välfärdsområdena kräver tilläggsfinansiering. Statens intäkter underskrider utgifterna med ett gap som för oss mot ett läge, där EU tvingas agera ekonomisk förmyndare.
Detta är resultatet av 15 års nolltillväxt och kontinuerliga underskott i den offentliga ekonomin.

Det absurda alternativet
Att frångå det kommunala självstyret känns naturligtvis både riskfyllt och emotionellt främmande. Varje kommunsammanslagning hittills har varit svår för de involverade. Men har vi något val? Alternativet att fortsätta med lapptäcket av kommuner som bara i undantagsfall är ekonomiskt självbärande, är inte försvarbart. Vi måste banta den offentliga förvaltningen och göra den kostnadseffektivare. Välfärdsområdena med sin finansieringsmodell – oavsett vad vi anser om den – är här för att stanna, och då ter det sig förnuftigare att hantera den återstående kommunala servicen inom ramen för dessa.
I och med att man gick in för en lösning med ett stort antal välfärdsområden skulle inte heller närdemokratin urholkas alltför markant.
Bibehållandet av en samhällsservice och offentlig förvaltning i tre nivåer är inte samhällsekonomiskt försvarbart!

Argumenten för reformen
Skälen till denna radikala omstrukturering är flerfaldiga.
– Välfärdsområdena är redan nu små, från ca 72.000 – 675.000 invånare, som stadsdelar i en storstad
– Kostnadseffektivitet och bättre resursering
– Frigörande av förvaltningspersonal till näringslivets tjänst
– Minskad subventionering genom statsandelar
– Mindre skattetryck

Status quo?
Bevekelsegrunderna för att bibehålla nuvarande kommunstruktur handlar närmast om att skydda lokala eller personliga intressen och positioner, inte att göra det som är bäst för landet. Att bibehålla och försvara status quo i förvaltningen är helt enkelt inte mera ett gångbart alternativ. Språkpolitiskt går svenskans positioner att försvara även på områdesnivå, för det syftet behövs inte den nuvarande kommunstrukturen.

Beslutsförslag

Vi måste våga ta till radikala, beslutsamma åtgärder för att börja styra landets ekonomi åt rätt håll. Förutom nödvändiga reformer på arbetsmarknaden, förutom incitament för företagande, tillväxt och investeringsberedskap så måste vi även göra den offentliga sektorn mycket kostnadseffektivare på alla plan. Därför ter sig nedmonterandet av kommunerna som förvaltningsnivå som en nödvändig åtgärd, vilket här föreslås. Svenska folkpartiet bör våga vara en vägvisare till en sundare ekonomi.

Motionär

Paul Taimitarha, Ralf Nikander, Mimi Wiik,
styrelsemedlemmar SFP i Munksnejden, Helsingfors