Idogt påverkande från många olika håll har lett till att regeringens förslag i dagens läge är acceptabelt. Vi kommer fortfarande att kunna bygga massiva trähus, till exempel, i framtiden.
Riksdagen godkände idag regeringens förslag om nära-nollenergibyggande, lagen som definierar hur mycket energi våra byggnader får konsumera från år 2020 framåt. Lagförslaget är på många sätt bättre än den vi såg i våras, säger Anders Adlercreutz, arkitekt och riksdagsledamot för SFP, som arbetat för att förbättra lagförslaget i nästan ett år.
– Idogt påverkande från många olika håll har lett till att regeringens förslag i dagens läge är acceptabelt. Vi kommer fortfarande att kunna bygga massiva trähus, till exempel, i framtiden. I våras såg det ut som om bland annat stockskolan i Pudasjärvi, ett projekt som statsminister Sipilä har prisat, skulle bli den sista i sitt slag, den sista mohikanen. Men lyckligtvis blev det inte så. Slutresultatet är bättre än väntat, säger Adlercreutz.
Lagförslaget innehåller fortfarande problem. Energikoefficienterna som avgör hur energieffektiv en byggnad är, styr fortfarande för mycket. Det här är ett problem, i synnerhet eftersom hela energisektorn är i omvälvning. När vi bygger för 50, kanske 100 år framåt, ska föråldrade syner på olika energiformers utsläpp inte styra vårt byggande så hårt. Dessutom ligger fokus ännu till en stor del på teoretisk energieffektivitet i stället för på verkliga mätningar.
– Kopplingen mellan teoretisk och verklig energieffektivitet är inte speciellt stark. Det är så mycket annat som spelar in – det handlar om vanor, smarta lösningar, lagrande konstruktioners betydelse och mycket annat. När vi bedömer byggnadernas energieffektivitet är det hela livscykeln vi borde beakta, det totala koldioxidavtrycket från produktion till återanvändning. Det är i den riktningen våra bestämmelser borde gå, säger Adlercreutz.
