Varför försöka integreras, om man ständigt måste oroa sig för att bli utvisad, undrar Haglund.
Regeringen presenterade idag sina nya riktlinjer för asylsökande. Dessa baserar sig på de invandringspolitiska linjedragningar som gjordes i september. Ett av regeringens förslag på åtgärder är övergången till bosättningsbaserad social trygghet.
– Ministrarnas anföranden ger bilden av att man inte eftersträvar att hjälpa dem som är i nöd, utan att minimera ministeriernas ansvar och arbetsbörda. Varför tror regeringen att det är billigare för personer som kommer från andra länder att bo i Finland? Dylika uppdelningar, och därmed försvårandet av de utsattas ställning, är fullständigt omoraliska, säger SFP:s ordförande Carl Haglund.
Justitie- och arbetsminister Lindström är orolig över asylsökandes brist på sysselsättning och kräver att de sökande ska sättas i arbete i utbyte mot integreringsåtgärderna.
– Denna oro är befogad, men en hållbar lösning kräver att paragraf 79 i utlänningslagen ändras så att de som anlänt hit kan börja arbeta genast, utan att behöva vänta i tre månader. Därtill måste behovsprövningen av utländsk arbetskraft avskaffas så att företag kan anställa folk till branscher som nu är utan kompetent arbetskraft.
Ett av de centrala orosmomenten är, enligt inrikesminister Orpo, den stora mängden asylsökande. För att råda bot på utmaningen föreslår regeringen att beviljade asylplatser framöver ska vara tidsbundna. I sådana fall skulle en person som beviljats asyl få sitt beslut omprövat ifall ursprungslandets läge har blivit bättre och därmed riskera att bli utvisad.
– Denna åtgärd verkar felriktad. Om den asylsökande har fått ett jobb, lärt sig språket, integrerats i samhället och betalar skatt känns det alldeles absurt att skicka iväg denne från landet. Vi har ett skriande behov av människor i arbetsför ålder och ändå vill regeringen avskaffa deras incitament att stanna i landet. Varför försöka integreras, om man ständigt måste oroa sig för att bli utvisad, undrar Haglund.
