Beslut
Partidagen beslöt:
- att SFP:s Energipolitiska program uppdateras inför riksdagsvalet 2015.
Behandling
Uppdatera SFP:s energipolitiska program!
Med det energipolitiska program som partidagen i Åbo antog år 2008 visade SFP igen att det är steget före många andra konkurrerande partier, och det i synnerhet inom området energi och miljö. Detta oaktat har utvecklingen inom området varit så snabb, att det skulle gälla att fånga upp allt som skett efter år 2008. Ska SFP behålla och helst utöka mandaten i riksdagsvalet 2015 gäller det att visa framfötterna.
Det vore förmätet att försöka fånga alla väsentliga strömningar sedan 2008 inom den nationella och globala energipolitiken, men jag önskar ändå peka ut vissa händelser och nytillkomna fakta:
- insikten om att råoljan utgör en begränsad tillgång börjar allt mer sprida sig och anses numera vara en närmast axiomatisk utsaga bland etablerade forskare på toppuniversitet. Finlandiapriskandidaten Suomi öljyn jälkeen (”Finland efter oljan” i fri översättning) är ett för lekmän lättillgängligt bevis för hur tankegångarna idag går vid Aalto-universitet. I all korthet går det ut på att det inte går att öka utbudet av råolja längre på ett ekonomiskt och ekologiskt hållbart sätt och att den ständigt stigande efterfrågan på olja i all synnerhet i nyindustrialiserade f.d. u-länder innebär att jämvikt på marknaden bara kan nås via ständigt höga eller t.o.m. stigande priser. Detta innebär att en traditionell ekonomisk uppgång kommer av sig p.g.a. av att den leder till högre oljepriser i sig och därmed släcks den innan den får effekt på sysselsättningen. Och detta är nog en träffande beskrivning av den globala ekonomin post-2008. För att Finland ska få en hållbar tillväxt, med vilken sysselsättning och välfärd kan garanteras och skulder återbetalas, så måste vi hitta den i sektorer med lågt oljeberoende och allra helst bör vi verka för ett samhälle med kraftigt avtagande beroende av olja.
- sten- och brunkol finns rikligt, men insikten finns också att klimatet inte håller för att vi eldar upp dessa tillgångar. Sotet från i synnerhet kolet binder solvärmen och späder på klimatändringen än mer än vad koldioxiden från olja och gas gör. Partikelutsläppen är dessutom en hälsorisk som först nu börjar erkännas. Därför vore det viktigt att stävja de kortsiktiga tendenser som det finns hos vissa el- och värmeproducenter att prioritera kol framom gas genom en energiskattereform, som beaktar samhälls- och miljökostnaden för energiformen.
- kärnkraften skulle vara en räddare, men p.g.a av oväntade olyckor (framförallt Fukushima i Japan), förseningar och närmast exponentiella fördyrningar av leveransen av nybyggd kärnkraftverk (Areva i Olkiluoto) och den politiska risk som det innebär med import av uranbränsle och reaktor från Ryssland (Finnovoima), kan man närmast stämpla kärnkraften som lösningen som kom av sig. Detta trots att det ligger ett korn av sanning i uttrycket att bättre med finsk kärnenergi än import av el från Ryssland.
- detta innebär att vad som återstår är (natur- eller bio-)gas, vilket skulle kräva en kraftig utbyggnad av LNG-hamnar och gasledningar. Troligt är att gasen och vattenkraften kommer att bli den viktigaste energikällan under övergångstiden från fossilt bränsle till ekologiskt hållbar elproduktion. Gasbaserad elproduktion behövs också för att kompensera för utebliven leverns från t.ex. vindkraftverk under blåsfattiga dagar.
- Vind- och vågenergi kräver en utbyggnad av överföringskapaciteten mellan de demokratiska länderna för att på så sätt skapa en nordeuropeisk elmarknad. Detta är på gång, men måste påskyndas och granskas både från en försvarspolitisk och en miljöpolitisk synvinkel. I synnerhet kapacitet och behovet av reservöverföringskablar mellan Finland och Sverige måste ses över. Som det nu är kommer (södra) Finland att koppla sig via Estland och Lettland med Sverige. Vågenergi är en nästan helt förbisedd energikälla i Finland förutom begränsade experiment på Åland.
- Behovet av att spara energi. Detta är troligen den källa där vi kan hitta mest energi på mycket kort sikt. Det går att sänka elkonsumtionen i en villa (”egnahemshus”) med upp till 70% om man övergår från direkt elvärme till bergvärme (”jordvärme”) med vattenburna radiatorer. Det går att sänka värmekonsumtionen i höghus med 12 – 20% bara genom att förnya distributionsanläggningen av fjärrvärme. Den förra har en privatekonomisk återbetalningstid på 5-7 år; den senare mellan halvt till två år. Detta bara två exempel på produkter som finländsk cleantech-industri har tagit fram under de gångna åren.
- Trafikpolitiskt ska vi gynna järnvägar, högsta prioritet måste bli dubbla spår på tätt trafikerade sträckor. I EU-sammanhang ska SFP tala för och påskynda RailBaltica. I landsvägstrafiken ska hybrid- och elbilar gynnas skattemässigt.
Av ovanstående skäl föreslår jag därför:
- att SFP:s energipolitiska program omarbetas och uppdateras till riksdagsvalet 2015
- att SFP omedelbart börjar verka för en beskattning (i synnerhet acciser och moms), som beaktar miljö- och samhällseffekter
Ulf Sjögren
Ordförande för SFP i Esboviken
Partifullmäktiges svar
Motionären pekar på en rad aktuella omständigheter och processer som skett och kontinuerligt sker på energipolitikens område.
För SFP utgör klimatpolitiken en hörnsten i energipolitiken vars mål bland annat ska vara att skapa ett tydligt, stabilt och långsiktigt regelverk för produktion och distribution av energi samt för en effektiv hushållning av densamma. Vi eftersträvar ett regelverk som ger möjligheter att investera i energiproduktion, som främjar en säker och konkurrenskraftig energiförsörjning i hela landet och bidrar till att minska EU:s beroende av energi från länder med instabila eller odemokratiska regeringar.
Europeiska kommissionen publicerade i januari 2014 EU:s nya mål för klimat- och energipolitiken. Kommissionen föreslår att växthusgasutsläppen ska minskas med 40 procent före 2030. Målet för förnybar energi ska höjas till 27 procent. Målet ska vara bindande på EU-nivå, men det sätts inte upp några mål för de enskilda medlemsstaterna.
Något nytt energieffektivitetsmål har däremot inte satts upp i detta skede. Kommissionen lade också fram ett förslag till ändring av utsläppshandelsdirektivet.
De mål som nu publicerades i början av året ersätter de nuvarande målen som siktar på år 2020, där EU åtog sig att minska växthusgasutsläppen med 20 procent, höja andelen förnybar energi till 20 procent och förbättra energieffektiviteten med 20 procent.
Sammantaget pågår alltså en rad processer som ställer nya krav på energipolitiken både nationellt och internationellt. För Svenska Folkpartiet är det naturligt att ta en roll i arbetet att skapa lösningar för en tryggad energiförsörjning, hållbar energipolitik och dynamiska lösningar där både ekonomi och miljö har hög prioritet.
Partifullmäktige föreslår för partidagen
- att SFP:s Energipolitiska program uppdateras inför riksdagsvalet 2015.
