Beslut
Gemensamt beslut på motionerna 43 och 44.
Partidagen beslöt att SFP arbetar för:
- att mera resurser läggs på den preventiva vården för barn och unga
- att mera resurser läggs på barn- och ungdomspsykiatrin
- att antalet elever per skolpsykolog och per skolkurator är högst 600
- att samarbetet när det gäller psykvård för unga på svenska utvecklas genom regelbundna samtal mellan alla involverade aktörer, bl.a. Folkhälsan, sjukvårdsdistrikten och skolmyndigheterna.
- att mentalvården oavsett patientens kön organiseras på ett jämlikt sätt, anpassas efter patientens behov och bygger på samarbete mellan olika sektorer
- att trygga den svenska specialomsorgen så att vården tryggas på klientens modersmål oberoende av bostadsort
- att trygga mentalhälsovården hos ungdomar och unga vuxna som faller utanför skolhälsovården tex genom att grunda lågtröskelungdomsstationer
Behandling
Allt fler unga lider av psykiska svårigheter av olika slag. Ätstörningar, depressioner och olika former av ångest drabbar många under uppväxttiden. För att kunna ingripa i ett så tidigt skede som möjligt är det viktigt att det finns hjälp att få med möjligast låg tröskel. Därför bör det finnas rådgivande personal i barns och ungas vardag, framför allt i skolorna. Det är viktigt att det alla dagar finns någon som man kan vända sig till. Ångestfyllda känslor kan inte styras till vissa veckodagar och klockslag. Enligt elevvårdslagen bör en möjlighet till samtal med psykolog erbjudas inom sju dagar och i akuta fall inom samma dag.
Efter skolskjutningarna som krävde många dödsoffer för över fem år sedan lyfte man fram behovet att öka tillgången på skolkuratorer och skolpsykologer, men ingen avgörande förändring har skett. Enligt den nya elevvårdslagen från 2014 får en skolpsykolog ha upp till tusen elever, vilket i svenska skolor betyder att de kan komma från många olika skolor. Psykologförbundet har rekommenderat ett elevantal på högst 600-800 elever per psykolog och per skolkurator.
Specialsjukvården överbelastas idag av unga klienter som remitterats till specialister i brist på resurser inom den grundläggande hälsovården. Eftersom resurserna är knappa för ungas psykvård i allmänhet, och på svenska i synnerhet, behövs ett fungerande samarbete mellan alla aktörer på fältet, både privata och offentliga.
Det är viktigt att hitta sätt att nå unga som inte nås av elevhälsovården. Unga med de största problemen kan befinna sig utanför skola och arbetsliv. När de tar kontakt för att få hjälp är det inte alltid åtgärder för sysselsättning de behöver mest. Fungerande processer måste finnas också för dem som inte klarar av att söka jobb just då. Idag är processen så lång och inkluderar så många olika instanser att en del klienter inte orkar förklara sina problem på nytt tills de får vård.
SFP i Sydvästra Helsingfors föreslår:
- att SFP arbetar för att det alltid finns en person som elever med olika slag av psykiska problem kan vända sig till, i större skolor en skolkurator, skolpsykolog eller hälsovårdare som är på plats alla dagar
- att SFP arbetar för att antalet elever per skolpsykolog och per skolkurator är högst 600, inte 1000 respektive 780 som i den nuvarande lagen
- att SFP arbetar för att samarbetet när det gäller psykvård för unga på svenska utvecklas genom regelbundna samtal mellan alla involverade aktörer, bl.a. Folkhälsan, sjukvårdsdistrikten och skolmyndigheterna.
- att SFP arbetar för bättre processer för att fånga upp unga med grava svårigheter som inte löses med sysselsättningsåtgärder.
SFP i Sydvästra Helsingfors
Lotta Keskinen, Henrika Zilliacus-Tikkanen
Styrelsemedlem sekreterare och styrelsemedlem
Partifullmäktiges svar (gemensamt svar på motionerna 43 och 44)
Motionärerna tar fasta på tre sammankopplade helheter kring mentalvården:1) Mentalvården för barn och unga, 2) psykvård på svenska och 3) skillnaderna i vårdförfarandet mellan könen.
Vikten av tillräcklig och tillgänglig mentalvård för barn och unga har ökat de senaste tjugo åren, till den del som en följd av nedskärningar i antalet skolkuratorer och -psykologer under nittiotalets lågkonjunktur. Detta har lett till att tillgången till vård, samt speciellt möjligheten att få information om var hjälp finns att få, länge har legat på undermålig nivå. Förebyggande arbete inklusive uppsökande ungdomsarbete, samt tillräckligt låg tröskel för mentalvård är nyckeln till att motverka framtida utslagning och grövre psykiska problem senare i livet.
Tillgången till psykvård på svenska varierar kraftigt i olika delar av landet, och beroende på ort kan man antingen få likvärdig vård på båda inhemska språken eller mindre vård på svenska. Svenska folkpartiet anser att alla finländare är lika inför lagen, och därför borde psykvård på båda språken vara en självklarhet.
Det är viktigt att i all vård beakta könsperspektivet.
Partifullmäktige föreslår att SFP arbetar för
- att mera resurser läggs på den preventiva vården för barn och unga
- att mera resurser läggs på barn- och ungdomspsykiatrin
- att antalet elever per skolpsykolog och per skolkurator är högst 600
- att trygga den svenska specialomsorgen så att vården tryggas på klientens modersmål
- att samarbetet när det gäller psykvård för unga på svenska utvecklas genom regelbundna samtal mellan alla involverade aktörer, bl.a. Folkhälsan, sjukvårdsdistrikten och skolmyndigheterna.
- att mentalvården oavsett patientens kön organiseras på ett jämlikt sätt, anpassas efter patientens behov och bygger på samarbete mellan olika sektorer
