– Jag är enormt besviken på de styrelsemedlemmar och partier som i styrelsen för Helsingfors och Nylands sjukvårdsdistrikt (HNS) röstade emot en fortsatt samjour vid Raseborgs sjukhus, säger Thomas Blomqvist minister för nordiskt samarbete och jämställdhet. Det är ett beslut som skapar smärta och ångest och ger en massa praktiska problem för befolkningen som behöver vård samtidigt som beslutet drabbar hela regionens livskraft mycket negativt. Beslutet togs dessutom mitt i en pandemi som också drabbat Finland och Nyland.
HNS borde nu koncentrera sig på att sköta coronaepidemin och se till att också Raseborgs sjukhus är väl rustat att delta i bekämpandet av den.
– Jag är inte bara enormt besviken utan också irriterad och frustrerad över att beslutsfattarna i HNS varit oemottagliga för regionens önskemål och krav samt för alla de goda argument en enig skara av representanter för regionen framfört. Till vilken nytta var det att tillsätta en arbetsgrupp som hade som uppgift att utreda en fortsatt samjour vid sjukhuset, att begära utlåtanden från kommuner och den språkliga nämnden med flera – ifall slutresultatet ändå var givet på förhand? Är det faktiskt så att all vishet sitter centralt hos HNS ledning och styrelse – och inte hos befolkningen och personalen med en daglig och naturlig anknytning till Raseborgs sjukhus?
– Jag är bestört över att det här beslutet tas mitt under en pandemi och på tröskeln till den sote-reform som borde överlämna beslutet till det nya social- och hälsovårdsområdet och dess beslutsfattare. Om beslutet görs för att spara in en summa som ändå är marginell i HNS totalbudget tycker jag att det är kortsiktigt och dumt. Ifall däremot det som står i beredningen till beslutet gäller att ” med de resurser som inbesparas från samjouren kommer sjukhusets övriga verksamhet at stärkas” ser jag inte någon orsak till det hela.
Blomqvist betonar att hela styrelsen och de ledande tjänstemännen nu måste ta fram alternativa lösningsmodeller med mottagning per distans, modeller för hur de ökade sjuktransporterna ska ordnas och hur personalens trivsel och välbefinnande skall hållas uppe. Speciellt ligger bevisbördan hos dem som arbetade för en stängning av samjouren Det gäller att presentera en lösning som ger västnylänningarna en likvärdig rätt till vård!
– Jag förutsätter att den allmänna jouren fortsätter att vara öppen dygnet och året runt. Såväl hela regionen, dess alla invånare som hela personalen behöver nu snabbt få konkreta svar och framtidstro.
