Beslut
Partidagen beslöt:
- att SFP vidtar åtgärder för att ändra vattenlagen så att den som dikar också skall åläggas ansvar och deltagande i avledning av vatten ut till sjö eller hav
- att SFP arbetar för stödjandet av skyddsåtgärder mot översvämningar i enlighet med riskhanteringsplanerna för områden med betydande översvämningsrisk
- att SFP verkar för att staten fortfarande har övergripande ansvar gällande ersättning för översvämningsskador
Behandling
Revision av vattenlagen
Översvämningar med åtföljande skador på hus och åkermark/odlingar har ökat år för år. Detta kan inte enbart skyllas på vädrets makter, utan det är torrläggning av skog och våtmarker i kombination med en tandlös vattenlag som är den stora bidragande faktorn. Gällande vattenlag tillåter torrläggning där vattnet leds till närmaste dike utan att
behöva ta hänsyn om diket/bäcken/ån kan svälja den oreglerade vattenmängd som avleds under snösmältning, regnperiod eller rena skyfall. Det gamla ordspråket ”Många bäckar små blir en stor å” har idag förändrats till ”Många skogsdiken små leder till en översvämningsbenägen å”.
Som exempel kan ges den årensning/ reglering som utfördes i Lillån på 1950-talet i Korsbäck/ Kristinestad. Den fungerade väl under en lång tid, översvämningarna började dock på nytt när skogsdikningarna inleddes på allvar. En nyligen utförd rensning av ån bekostades helt av jordbrukarna i området. Bidragsmöjligheter för att ta emot och avleda vatten från skogsdikning finns inte. Ansvaret har överlåtits helt åt jordbrukare/markägare/fastighetsägare nedströms. Detta är absurt.
”Det åligger den boende och ägaren att skydda sin egendom för översvämning”
(www.ymparisto.fi/default.asp?contentid=430564&lan=sv&clan=sv)
Miljöcentralens pressmeddelande av den 12 mars 2013, ger en märklig bild av en övervakande myndighet. Den högsta övervakande myndigheten, miljöcentralen, fritar staten, beställaren (skogsägaren) och tillståndsgivaren (sig själv!) från allt ansvar. De som minst gagnas av olika skogstorrläggningsåtgärder och drabbas av skadan skall själva ansvara för ersättningen, och uppmanas därtill teckna försäkring för något som någon annan är upphov till, eller ens medvetna om vad en skogsägare åtskilliga kilometer bort har utfört. Detta strider mot allt förnuft och rätt.
Sfp i Dagsmark anser
- att SFP skall vidta åtgärder för att ändra vattenlagen så att den som dikar också skall åläggas ansvar och deltagande i avledning av vatten ut till sjö eller hav.
- att SFP skall verka för statliga budgetmedel för skador orsakade av översvämningar också skall finnas i fortsättningen. Enskilda markägare skall inte tvingas att stå för skador som uppenbart är orsakade av andra.
- att SFP skall verka för att den som drar nytta av dikning också skall ta ansvar för eventuella kommande översvämningsskador, tex i form av försäkring
SFP i Dagsmark 30.3.2013
Åsa Blomstedt B-G Lindh
Ordförande Sfp medlem
Partistyrelsens svar
Senast sommar var regnmängderna lokalt extremt stora. Våra landhöjningskuster med flackt landskap är synnerligen känsliga för översvämningar och vattnets fria flöde till havet måste ovillkorligen tryggas. De områden som drabbades allra hårdast sommaren 2012 fanns just i Kristinestad. Skadorna var betydande och ersättningar utbetalas både via skördeskadelagen och via lagen om exceptionella översvämningar.
Sfp arbetade målmedvetet arbetat i såväl riksdag som regering för att se till det fanns tillräckliga anslag för ersättningar för översvämningarna år 2012. Arbetet bar frukt och dessutom betalades skördeskadeersättningarna ut tre månader tidigare än vanligt efter flitiga kontakter med jord- och skogsbruksministern.
Vattenlagen reviderades grundligt under senaste riksdagsperiod men när det gäller kostnadsfördelningen och ansvaret för rensningar blev tyvärr de efterkrigstida bestämmelserna i kraft. Riksdagens jord- och skogsbruksutskott påpekade detta faktum i sin behandling av lagen och riksdagen förutsatte också att lagstiftningsvägen se över saken. Andra viktiga lagar som reglerar dikning och torrläggning är markanvändnings- och bygglagen samt lagen om vattentjänster. Det är synnerligen viktigt att kommunernas ansvar i dikningskostnaderna ses över, så att kommunernas andel motsvarar deras verkliga ansvar. Lagberedningsarbetet för att åtgärda denna brist har påbörjats vid Jord- och skogsbruksministeriet och vid justitieministeriet.
Gällande påverkandet på statliga budgetmedel för att ersätta översvämningsskador, är detta tyvärr inte längre möjligt. Riksdagen har upphävt lagen om ersättande av skador som förorsakats av exceptionella översvämningar. Förordningen gäller till slutet av detta år. Det betyder att fr.o.m. 2014 ersätter staten inte översvämningsskador utan ersättningarna sköts av privata försäkringar.
Det absolut viktigaste är ändå att trygga vattnets fria flöde till havet. Med tanke på detta pågår som bäst ett omfattande arbete för att göra upp riskhanteringsplaner på de potentiella översvämningsområdena. Väl planerade, och i tid utförda rensningar av vattendrag utgör den bästa garantin för att undvika översvämningsskador i framtiden.
Partistyrelsen föreslår
att SFP vidtar åtgärder för att ändra vattenlagen så att den som dikar också skall åläggas ansvar och deltagande i avledning av vatten ut till sjö eller hav.
att SFP arbetar för stödjandet av skyddsåtgärder mot översvämningar i enlighet med riskhanteringsplanerna för områden med betydande översvämningsrisk
att SFP verkar för att staten följer upp hur ersättningarna sköts efter att ansvaret förflyttats till privata försäkringar
Partifullmäktiges utlåtande:
- Partifullmäktige omfattar partistyrelsens beslutsförslag.
