Motion 53 – Efter #metoo – hur vi skapar en utbildningssektor som är trygg och fri från trakasserier

Beslut

Partidagen beslöt att SFP arbetar för:

  • att implementeringen och resultaten av anvisningarna för hantering av sexuella trakasserier och det nationella åtgärdsprogrammet följs upp av stads-/kommunstyrelse.
  • att det ska göras klart för elever och personal vem de kan kontakta ifall de upplever trakasserier och våld. Skolan ska ha utbildade kontaktpersoner. Det är viktigt att det också utanför skolan erbjuds lågtröskelverksamhet att delta i och personer att kontakta.
  • att mer resurser ges åt ungdomspsykiatrin.
  • att lärarutbildningen ska innehålla obligatorisk undervisning i genuspedagogik.
  • att kommuner ska utse ansvarspersoner för att arbeta med jämställdhet och mot trakasserier

Behandling

Förekomsten av sexuella trakasserier har fått stor synlighet genom kampanjen #metoo. Kampanjen har brutit tystnadskulturen och visat hur strukturellt utsatta flickor och kvinnor är och hur vanliga trakasserier är – ofta så vardagliga att alla inte känner igen dem eller vågar reagera.

De flesta som identifierar sig som kvinnor eller tillhör könsminoriteter har en erfarenhet av trakasserier, sexuella hot och sexuellt våld som genomsyrat uppväxten och påverkat synen på kön, integritet och makt. #metoo har uppmärksammat världen om något som fått fortgå och fortplantas i tystnad. Nu är det vår uppgift som politiker att se till att vi vågar ta nästa steg – att vi vågar börja förändra samhället i grunden.

Metoo skapade en atmosfär som gjorde det möjligt för kvinnor att våga berätta om de strukturella övergreppen i vårt samhälle. Det är politikernas ansvar att ändra de strukturer som skapat så många förövare och offer. Svenska Kvinnoförbundet kräver nu konkreta åtgärder för att motverka trakasserier och ändra vår syn på sexuell och kroppslig integritet.

Många av de vittnesmål vi fick läsa om i det finlandssvenska metoo-uppropet #dammenbrister handlade om övergrepp, trakasserier, sexuellt våld och maktmissbruk som skett inom och grundläggande utbildning. Alla har rätt att leva ett liv fritt från trakasserier och våld och vi har en särskild uppgift i att skydda barn från detta, och i att erbjuda pojkar rätt till mindre destruktiva roller än förövarens. Skolhälsoundersökningen 2017 som gäller unga på årskurserna 8 och 9 visar att trakasserierna sitter djupt i kulturen och blir normaliserade från tidig ålder. Skolan ska vara en trygg plats för alla och grunden för en attitydförändring som ändrar hela samhället kan och bör läggas just inom utbildningssektorn.

Nu är nästa steg att inse att det är dags att åstadkomma en grundläggande förändring i vårt samhälle. Ansvaret kan inte enbart läggas på en enskild institution som utbildningssektorn, utan det är allas ansvar att ingripa och förändra. Svenska Kvinnoförbundet uppmanar alla förtroendevalda, speciellt dem som ansvarar för bildnings- och fritidsverksamhet, att ta ställning och våga kräva förändring och att aktivt delta i utvecklingen för ett tryggare, öppnare och mer medvetet samhälle. Barn har rätten att bli sedda och att skyddas av oss och av samhället – tystnaden ska aldrig mer härska och gynna ojämställd makt.

Att-sats

Svenska Kvinnoförbundet kräver att SFP verkar för:

  • att implementeringen och resultaten av en nationella planen Utbildningsstyrelsen tagit fram bör uppföljas.
  • att kommuner ska inrätta minst en befattning eller utse ansvarspersoner för att jobba med jämställdhet och mot trakasserier. Bildningsväsendet ska ges särskild vikt, bl.a. med ansvar att ordna och organisera fortbildning av personal inom bildningssektorn. Kampanjinsatser (med teman som tafsande, öknamn, ryktesspridning, porr) krävs vid sidan av det kontinuerliga förnyelse- och fortbildningsarbetet.
  • att det ska göras klart för elever och personal vem de kan kontakta ifall de upplever trakasserier och våld. Skolan ska ha utbildade kontaktpersoner. Det är viktigt att det också utanför skolan erbjuds lågtröskelverksamhet att delta i och personer att kontakta.
  • att mer resurser ges åt ungdomspsykiatrin.
  • att lärarutbildningen ska innehålla obligatorisk undervisning i genuspedagogik.

Motionär

Svenska Kvinnoförbundet

Anna Jungner-Nordgren
Svenska Kvinnoförbundets ordförande

Agneta Udd-Saarela
generalsekreterare


Partifullmäktiges svar

Precis som motionärerna skriver så har #metoo-uppropet uppdagat många fall av sexuella trakasserier inom utbildnings- och skolsektorn. Det är av största vikt av att förändra kulturen inom utbildningen och  också ändra hela samhällskulturen när det gäller sexuella trakasserier. Alla barn och unga ska ha rätt till en trygg vardag och möjligheten att växa, utan trakasserier och utnyttjande.

Läroanstalterna har redan länge haft en lagstadgad skyldighet att förebygga och ingripa i sexuella trakasserier. De fall som diskuterats i offentligheten och skolhälsoutredningar visar att sexuella trakasserier trots det förekommer och att ingripandet har varit bristfälligt. Utbildningsstyrelsen har därför i mars 2018 publicerat anvisningar om hur grundskolor, gymnasier och yrkesläroanstalter på andra stadiet kan förebygga och ingripa i sexuella trakasserier.

Undervisnings- och kulturministeriet inleder våren 2018 också ett omfattande åtgärdsprogram för att utveckla säkerhetskulturen inom småbarnspedagogiken, förskoleundervisningen, den grundläggande utbildningen, läroanstalterna på andra stadiet samt i högskolorna. Avsikten är att som en del av programmet ordna fortbildning som genomförs i samarbete mellan undervisnings- och kulturministeriet, Utbildningsstyrelsen och Polisstyrelsen. Avsikten är också att foga säkerhetskompetens och säkerhetsledarskap till den examen i undervisningsförvaltning som förutsätts av rektorer.

Inom skolan och utbildningen har elevvården (skolhälsovården och psykolog- och kuratorstjänster) en viktig uppgift i att fånga upp fall av sexuella trakasserier och våld. Därför är det mer ändamålsenligt att dessa yrkesgrupper ges verktyg och fortbildning i att jobba med jämställdhet och mot trakasserier än att denna uppgift skulle innehas av en skild person på kommunen. Mentalvårdsarbetet i Finland är i en ohållbar situation och det krävs tillräckligt med resurser för att underlätta situationen vilket SFP även tidigare framfört.

Partifullmäktige föreslår att SFP arbetar för:

  • att implementeringen och resultaten av anvisningarna för hantering av sexuella trakasserier och det nationella åtgärdsprogrammet följs upp av stads-/kommunstyrelse.
  • att det ska göras klart för elever och personal vem de kan kontakta ifall de upplever trakasserier och våld. Skolan ska ha utbildade kontaktpersoner. Det är viktigt att det också utanför skolan erbjuds lågtröskelverksamhet att delta i och personer att kontakta.
  • att mer resurser ges åt ungdomspsykiatrin.
  • att lärarutbildningen ska innehålla obligatorisk undervisning i genuspedagogik.