Medborgarbladet är Svenska folkpartiet i Finlands medlemstidning. Den utkommer fyra gånger om året och innehåller artiklar om samhälle, politik och ekonomi.
Kan Finland erbjuda jämlik vård över hela landet? Den frågan plågar både politiska beslutsfattare som arbetstagare inom vårdmaskineriet. Riksdagsledamot Henrik Wickström (SFP) vet att lösningen på vårdarbristen är ett bra samarbete mellan staten och välfärdsområdena. I regeringsprogrammet har man lyft flera åtgärder för att försöka lösa de utmaningar vi står inför, men inte allt går att styra på politisk nivå.
Hösten är officiellt här och det går inte att undvika Pumpkin Spice (=pumpasmak) – på allt när man rör sig i Helsingfors centrum. Hösten betyder normalt också att alla har återvänt till arbetet och att hela maskineriet rullar på med högsta intensitet. Denna sommar har visserligen haft sin egen turbulens och många inom denna rörelse har knappast haft en väldigt avkopplande semester. Vi har tagit några steg framåt från sommarens diskussioner, fått ett meddelande av regeringen och regeringen har fått sin handlingskraft tillbaka. Eller så uttalades det.
Ett regeringsprogram bygger alltid på kompromisser, men hur ser dessa ut i praktiken? Finland har ett nytt regeringsprogram som sträcker sig över 200 sidor. Det här är det längsta regeringsprogrammet någonsin och med det vill regeringen stärka ett engagerat Finland som tar sig an världens stormar. Det nya geopolitiska läget har satt sin prägel på programmet, men också coronapandemin som medförde en stor, om än nödvändig, lånebörda av den förra regeringen. Nu vill man rätta till Finlands ekonomiska kurs. Regeringsprogrammet lyfter fram flera nyckelområden, inklusive utbildning och kompetens, sysselsättning, bevarande av ett tryggt välfärdssamhälle, säkerhet och upprätthållandet av en rättsstat som vilar på förtroende. Som med alla regeringsprogram finns det både fördelar och nackdelar för de olika partierna involverade. Vi listar dessa för SFP:s del.
Medan klimatförändringen påverkar samhällen över hela världen på olika sätt, står Finland och de andra nordiska länderna inför en komplex utmaning: att anpassa sig till ett nytt, mer oförutsägbart klimat. En av forskarna bakom den nyutgivna rapporten, Towards enchanced climate change adaptation in the Nordic Region, Irmelin Gram-Hanssen, ger oss svar på frågor om klimatadaptionens betydelse och utmaningar hos oss.
Vid skrivande stund har riksdagen nyss inlett sitt höstarbete och om några veckor är det dags för regeringen Orpos första budgetmangling. Trots att riksdagsvalet hölls redan den andra april är det egentligen först nu, fem månader senare som riksdagen inleder sina normala veckorutiner. Orsaken till detta är regeringsförhandlingarna som höll på i cirka åtta veckor på Ständerhuset i Helsingfors. Riksdagen behandlade sedan det nya regeringsprogrammet i juni innan sommarpausen började.
En lång debatt i riksdagen följde efter Statsrådets överlämnande av meddelandet om främjande av likabehandling, jämställdhet och icke-diskriminering. Den 6 september debatterades för första gången rasism på den här nivån i Finland. Men vad innehåller egentligen pappret? Mikaela Nylander, statssekreterare för undervisningsminister Anna-Maja Henriksson (SFP), spelade en central roll i utformningen av dokumentet och ger Medborgarbladet sina insikter om dess betydelse och målsättning.
Under Europaforum i Åbo finns det redan lite traditioner. Statsministern öppnar, arbetslivsprofessor Anders Blom resonerar över framtiden – kanske mest nu hans egen framtid, sen promenader längs åstranden från olika programpunkter. Kanske en tur över Aura å med Föri och eventuellt ännu ett kanske: funikularen. Fungerar den och kan man ta sig upp till Kakolabacken.
Det har varit en politisk sommar utan motstycke. Men enträget arbete har lett till resultat. Det som föreföll som en stundvis hopplös situation, har landat i att samtliga ministrar i regeringen tar avstånd från alla former av rasism och lovar jobba aktivt för att främja jämlikhet och icke-diskriminering såväl nationellt som internationellt. Arbetet mot rasism och diskriminering effektiveras, och det är mycket viktigt.
Föregående nummer av Medborgarbladet utkom vid en tidpunkt då regeringsförhandlingarna ännu pågick. Vi nådde efter sju veckor av stundvis tuffa förhandlingar ett förhandlingsresultat som Svenska folkpartiet till största delen kan vara väldigt nöjt med. Jovisst, invandringsdelen av regeringsprogrammet skulle vi inte själva ha skrivit så här om vi varit ensamma vid makten, men nu var vi tvungna att inkludera även sådana saker som vi inte själva skulle ha önskat. Å andra sidan finns det väldigt mycket i programmet som andas SFP. Kortfattat kan man säga att det här är ett av de mest svenskvänliga programmen i landets historia. Det är också ett program som tydligt andas en fortsättning för Finlands internationella linje och för en aktiv Europapolitik trots att man befarade att de här kunde vara hotade.
Nyblivna föräldrar får en boll i moderskapsförpackningen, hobbysedlar provas och möjligheter att stödja motion och idrott med hjälp av beskattning utreds: regeringen är fast besluten att få finländare att röra på sig mer och åtgärderna i regeringsprogrammet är många. En stor del av arbetet ligger på bordet hos idrotts- och ungdomsminister Sandra Bergqvist.
Hotet mot vårt vatten är en långsiktig och allvarlig utmaning för Finland och resten av världen. Miljöhoten kommer inte ensamma, och våra vattenresurser är hotade av föroreningar, torka och förlust av biodiversitet. Trots att Finland har tillgång till rent och högkvalitativt dricksvatten och tusentals sjöar, påverkas även vi av globala hot. Föroreningar som näringsämnen, kemikalier, läkemedelsrester och mikroplaster förorenar våra vattendrag och hamnar i näringskedjan. För att bekämpa dessa hot krävs samarbete, både inom EU och internationellt.
Text: Ted Urho Ted Urho är verksamhetsledare för den liberala tankesmedjan Agenda. Till utbildningen är han pedagogie kandidat, och har tidigare jobbat som journalist. År 2016 belönades Ted med GuldankanLäs mer »
Den pinfärska riksdagsledamoten Otto Andersson är ingen novis varken då det gäller regeringsförhandlingar eller politik och de pågående regeringsförhandlingarna är inte hans första. I förhandlingarna finns det sammanlagt åtta reformbord där olika frågor diskuteras. Varje bord är indelat i olika undergrupper, vissa mindre och andra mer omfattande. Som huvudförhandlare för bord tre, “Arbete skapar välfärd”, har Andersson spelat en central roll och också varit engagerad i varje undergrupp. Vid bordet förhandlar man om sysselsättningsåtgärderna, arbetsmarknadsreformer, socialskyddet, arbetslagstiftning och internationell rekrytering.
