Beslut
Gemensamt beslut på motionerna 43 och 44.
Partidagen beslöt att SFP arbetar för:
- att mera resurser läggs på den preventiva vården för barn och unga
- att mera resurser läggs på barn- och ungdomspsykiatrin
- att antalet elever per skolpsykolog och per skolkurator är högst 600
- att samarbetet när det gäller psykvård för unga på svenska utvecklas genom regelbundna samtal mellan alla involverade aktörer, bl.a. Folkhälsan, sjukvårdsdistrikten och skolmyndigheterna.
- att mentalvården oavsett patientens kön organiseras på ett jämlikt sätt, anpassas efter patientens behov och bygger på samarbete mellan olika sektorer
- att trygga den svenska specialomsorgen så att vården tryggas på klientens modersmål oberoende av bostadsort
- att trygga mentalhälsovården hos ungdomar och unga vuxna som faller utanför skolhälsovården tex genom att grunda lågtröskelungdomsstationer
Behandling
I början av december 2016 sköt en 23-årig man i Imatra urskillningslöst ihjäl tre kvinnor som kom ut från en restaurang på småtimmarna. Gärningsmannen visade sig vara klient vid den lokala mentalvårdsbyrån och känd inom fångvården för både vålds- och egendomsbrott. En debatt om förövarens möjliga motiv bröt ut och antogs först vara terrorism och senare rasism.
Snart stod det klart att mannen hade grava psykiska problem, likasom fallet var med massmördarna i Jokela 2007, i Kauhajoki 2008 och i Hyvinge 2012. Alla dessa förövare var dock inte utslagna. Icke desto mindre krävde enskilda politiker och massmedia strax åtgärder för att förhindra utslagningen av särskilt unga män. Utslagning är ofta bara ett symptom och går sällan att förhindra utan kunskaper om orsakerna, som i samtliga fall verkar ha varit en otillräcklig mentalvård.
Diskussionen om hur mentalvården fungerar och vilka resurser och möjligheter den har att ingripa i tid lyser ofta med sin frånvaro i debatter om unga mäns våldsdåd. Den diskussionen fördes efter fallet i Imatra på insändarsidorna närmast av desperata föräldrar till unga män som mår psykiskt dåligt utan att de får den hjälp de behöver, trots krav på relevant vård från föräldrarnas sida. Också unga kvinnor med mentala problem kan följa samma beteendemönster som män då de inte får den vård de behöver. Domen över en psykiskt störd ung kvinna som planerade en skolskjutning i Karleby år 2015 väntas snart falla.
Mentalvården och dess resurser, de tillämpade vårdmetoderna och möjligheterna att skydda samhället från mentalpatienters våldsdåd har föga diskuterats inom politiken sedan den stora mentalvårdsreformen. Den reformen fastställde i mentalvårdslagen från 1990 att öppenvård i regel ska gälla, och institutionsvård inklusive tvångsvård tillgripas endast vid psykos. Detta dock utan fördelning av de nödvändiga resurserna. Samhället har förändrats sedan dess. Diagnostiseringen av olika psykiska störningar har förbättrats, men inte vården och dess tillgänglighet i samma utsträckning. Många psykpatienter upplever att de inte får den vård de behöver.
Inom ramen för social- och hälsovårdsreformen kommer diverse vårdresurser att omfördelas. Nya vårdenheter uppstår. Det är skäl att i samband med det reformarbetet också se över hur mentalvården fungerar i Finland och om den följer tidens krav. Också mentalvårdspatienter har rätt till bästa tänkbara vård, precis som alla andra vårdgrupper.
Svenska Kvinnoförbundet yrkar på att SFP arbetar för
- att mentalvården ur ett könsperspektiv tas upp på partiets politiska agenda
- att trygga den svenska specialomsorgen så att vården tryggas på klientens modersmål oberoende av bostadsort
- att partiets representanter i riksdagen arbetar för att mentalvården organiseras på ett jämlikt sätt som är anpassat till patientens behov och bygger på samarbete mellan olika sektorer
- att mera resurser läggs på den preventiva vården av barn och unga.
Svenska Kvinnoförbundet r.f.
Anna Jungner-Nordgren Agneta Udd-Saarela
förbundsordförande generalsekreterare
Partifullmäktiges svar (gemensamt svar på motionerna 43 och 44)
Motionärerna tar fasta på tre sammankopplade helheter kring mentalvården:1) Mentalvården för barn och unga, 2) psykvård på svenska och 3) skillnaderna i vårdförfarandet mellan könen.
Vikten av tillräcklig och tillgänglig mentalvård för barn och unga har ökat de senaste tjugo åren, till den del som en följd av nedskärningar i antalet skolkuratorer och -psykologer under nittiotalets lågkonjunktur. Detta har lett till att tillgången till vård, samt speciellt möjligheten att få information om var hjälp finns att få, länge har legat på undermålig nivå. Förebyggande arbete inklusive uppsökande ungdomsarbete, samt tillräckligt låg tröskel för mentalvård är nyckeln till att motverka framtida utslagning och grövre psykiska problem senare i livet.
Tillgången till psykvård på svenska varierar kraftigt i olika delar av landet, och beroende på ort kan man antingen få likvärdig vård på båda inhemska språken eller mindre vård på svenska. Svenska folkpartiet anser att alla finländare är lika inför lagen, och därför borde psykvård på båda språken vara en självklarhet.
Det är viktigt att i all vård beakta könsperspektivet.
Partifullmäktige föreslår att SFP arbetar för
- att mera resurser läggs på den preventiva vården för barn och unga
- att mera resurser läggs på barn- och ungdomspsykiatrin
- att antalet elever per skolpsykolog och per skolkurator är högst 600
- att trygga den svenska specialomsorgen så att vården tryggas på klientens modersmål
- att samarbetet när det gäller psykvård för unga på svenska utvecklas genom regelbundna samtal mellan alla involverade aktörer, bl.a. Folkhälsan, sjukvårdsdistrikten och skolmyndigheterna.
- att mentalvården oavsett patientens kön organiseras på ett jämlikt sätt, anpassas efter patientens behov och bygger på samarbete mellan olika sektorer
