Beslut
Partidagen beslöt att SFP arbetar för
- att göra beslutsfattare på lokal och nationell nivå medvetna om behovet av jämställdhetskonsekvensbedömning i planering av vägar, transporter och kollektivtrafik samt regelverk som berör dessa
- att den sociala tryggheten för användare av kollektivtrafik lyfts upp som en särskild faktor åtskild från teknisk trafiksäkerhet
Behandling
Transportplanering har en betydelsefull inverkan på jämställdheten i samhället. Yrkes- och inkomststrukturer samt arbetsmarknadens funktionssätt påverkar människors behov av olika transportmedel. Men tvärtom påverkar även tillgången till olika transportmedel hur människor formar sina liv och sin vardag. Transportpolitiken täcker ett flertal olika typer av resor, varav transportering av gods och arbetskraft oftast är de som får mest fokus. Sällan beaktas dock de sociala behoven i transportplaneringen. Människors resor är dock inte ett självändamål utan tillgodoser alltid åtminstone ett, men oftast flera behov, varav åtminstone något har en social karaktär. Den dagliga resan till arbetet har en ekonomisk och samhällsnyttig funktion. Men då personen i fråga åker iväg från jobbet, via daghemmet för att hämta barnen och vidare till matbutiken för att köpa ingredienserna till kvällens middag, är resan av social karaktär. En viktig fråga är om det går att uträtta dessa ärenden eller om det är så att personen i fråga måste gå ned i arbetstid för att hinna med allt, som särskilt kvinnor ofta gör idag.
I transportpolitiken har ekonomi, framkomlighet och miljö sina givna platser i debatten, medan jämställdhetskonsekvensbedömning uteblir. Förutom att en transportpolitik blind för jämställdhetsaspekten ställer funktionella begränsningar och utmaningar för flera samhällsgrupper, är trygghet en annan viktig faktor som glöms bort.
Helsingforsregionens trafiks vision 2025 är att ”Helsingforsregionen är vägvisare för intelligent, hållbart och tryggt resande”, men under rubriken ”Hållbar och trygg” står det: ”Ökad användning av kollektivtrafiken ökar trafiksäkerheten, minskar trafikens behov av utrymme och slitage av trafikleder. Kollektivtrafiken baserar sig på hållbara energikällor och utsläppssnål materiel.”
Trygghet är dock mycket mer än bara trafiksäkerhet, något som även Sveriges regering uttryckte i sin proposition Mål för framtidens resor och transporter (Prop. 2008/09:93), som antogs av Sveriges riksdag i maj år 2009: ”Trygghet är ett begrepp som fångar människors upplevelse av risk. Det skiljer sig från begreppet säkerhet genom att det är den subjektiva upplevelsen som är central, inte den objektiva risken. Även när den objektiva risken är liten är det väsentligt att reducera upplevelsen för resenären av att befinna sig i en riskfylld situation.”
I en situation då en medborgare upplever social otrygghet har trygghet en dyr prislapp. En person med högre inkomster har även bättre ekonomisk möjlighet att välja sitt fordon enligt känsla. De med lägre inkomst måste i sin tur välja det mest ekonomiska alternativet och ibland gå emot den starka känslan av otrygghet, som det billigaste alternativet, kollektivtrafiken, ibland medför. De trafikanvändningsprofiler som blir lidande representeras främst av kvinnor, studerande, arbetslösa, seniorer, rörelsehindrade, barn och nyinflyttade. Då vägar och kollektivtrafik planeras utan jämställdhetskonsekvens-bedömning är det dessa trafikanvändningsprofiler som drar det kortare strået.
I Sverige har man både på nationellt som regionalt och kommunalt plan redan i flera års tid arbetat med att utforma transportpolitiken med hjälp av jämställdhetskonsekvensbedömning, då detta är en nationell politisk målsättning. I Finland ligger vi något på efterkälken i att förnya vårt trafiknät och infrastruktur, och i dagsläget är de framkastade utvecklingsförslagen radikala. Någon jämställdhetskonsekvensbedömning av de framlagda planerna har inte gjorts. Vid en större satsning inom transportsystemet utser man vanligtvis personer som är ansvariga för till exempel miljö- och säkerhetsfrågor. Kvinnoförbundet tycker att man vid större satsningar också behöver ha en jämställdhetssakkunnig.
Det är viktigt att transportplaneringen, liksom övriga stadsplaneringen, utformas för att utjämna skillnaderna i olika trafikanvändningsprofilers olika resemönster som ett led i att förverkliga jämställdheten. De som planerar transportsystemet har ett stort ansvar för att jämställdhet integreras i planeringen. Även det finska transportsystemet bör aktivt formas för att öka jämställdheten.
Svenska Kvinnoförbundet yrkar på att SFP arbetar för
- att göra beslutsfattare på lokal och nationell nivå medvetna om behovet av jämställdhetskonsekvensbedömning i planering av vägar, transporter och kollektivtrafik samt regelverk som berör dessa
- att den sociala tryggheten för användare av kollektivtrafik lyfts upp som en särskild faktor åtskild från teknisk trafiksäkerhet
- att medborgarnas resor förbättras genom ökad tillförlitlighet, trygghet och bekvämlighet.
Svenska Kvinnoförbundet r.f.
Anna Jungner-Nordgren Agneta Udd-Saarela
förbundsordförande generalsekreterare
Partifullmäktiges svar
Motionen tar upp ett aktuellt ämne. Beaktandet av sociala konsekvenser i samband med transportplaneringen är viktigt. I den framtida transportplaneringen bör behoven för olika grupper i samhället bedömas bättre än för tillfället. Planeringen av vägar och kollektivtrafiken ska utformas så att det svarar bättre mot också kvinnors, studerandes, arbetslösas, seniorers, rörelsehindrades, barns och nyinflyttades transportbehov. Jämställdhetskonsekvensbedömning bör vara en naturlig del av transportplaneringen i Finland.
Partifullmäktige föreslår för partidagen att SFP arbetar för
- att göra beslutsfattare på lokal och nationell nivå medvetna om behovet av jämställdhetskonsekvensbedömning i planering av vägar, transporter och kollektivtrafik samt regelverk som berör dessa
- att den sociala tryggheten för användare av kollektivtrafik lyfts upp som en särskild faktor åtskild från teknisk trafiksäkerhet
- att medborgarnas resor förbättras genom ökad tillförlitlighet, trygghet och bekvämlighet
