Beslut
Partidagen beslöt att SFP arbetar för:
- att återinföra uppehållstillstånd på grund av humanitärt skydd
- att bereda fler asylsökande möjlighet att få skydd i Finland och också återförenas med sina familjer
- att de lagändringar som gjorts de senaste åren beträffande asylsökandes rättsskydd, rörelsefrihet, familjeåterföreningsmöjligheter och asylrättens grundförutsättningar kontrolleras mot Finlands internationella åtagande under de internationella människorättskonventioner man ratificerat av juridiska experter med kunskap om flykting-/humanitärrätt och mänskliga rättigheter.
Behandling
Under år 2015 sökte 32 500 personer asyl i Finland. Detta var en dramatisk ökning från år 2014 när Finland tog emot 3600 asylsökande. Av de asylsökande som kom till Finland var ca 80 % från Irak.
Asylpolitik är något som skall drivas på basen av medmänsklighet för att skydda de människor som utsätts för krig och konflikt, och som drabbar barn och kvinnor allra mest. Alla har en grundläggande rättighet att söka asyl. Detta system skapades efter andra världskriget i Genevekonventionen för att vi aldrig mer skulle ha en sådan situation som den under andra världskriget med utsatta människor som flyr krig och förtryck.
Finlands regering har under år 2016 gjort kontinuerliga åtstramningar i asylpolitiken. I maj 2016 drog man in rätten att få uppehållstillstånd på ”humanitära skäl” som var en av flera grunder på vilket man kunde beviljas uppehållstillstånd. Detta för att man ansåg att man i Finland använde denna asylgrund mer generöst än i andra nordiska länder. Under tiden det tog att behandla förslaget till lag suspenderade man dessutom sådana asylärenden som med stor sannolikhet skulle få just bedömningsgrunder ”asyl på humanitära skäl”. Ett förfarande som strider mot vanlig praxis där man bedöms enligt de förutsättningar som finns just när man gör sin asylansökan. Bland de nationaliteter som var speciellt utsatta var somalierna som är en av de grupper på vilken asylgrunden ofta tillämpats.
Under våren omklassificerade Migrationsverket säkerhetsläget i Afghanistan, Irak och Somalia. Dessa länder ansågs nu tryggare och personer kunde sändas tillbaka. The Institute of Economics and Peace har i sin senaste klassificering av säkerhetsläget i världens länder rangordnat Syrien, Sydsudan, Irak, Afghanistan och Somalia som de fem farligaste länderna i världen. Av de 771 asylbeslut som togs år 2015 för irakier som sökt asyl i Finland under 2014 var 85 % positiva och 15 % negativa. Som följd av den omklassificering av Irak som gjordes av Migrationsverket var av de 12348 beslut som togs år 2016 för irakier som sökt asyl i Finland under 2015 76 % negativa och 24 % positiva. Utrikespolitiska institutet har däremot inte sett någon förändring i säkerhetsläget i Irak och den bedömningen verkar inte övriga EU-länder som fått asylsökande från Irak heller gjort. Medeltalet i EU-länder för positiva beslut för irakier ligger på just under 60 % enligt en artikel i Hufvudstadsbladet i oktober 2016.
Det har också i intervjuer visat sig att de nyanställda inspektörerna på Migrationsverket kände påtryckning att göra negativa beslut samt att jobba på ett slags ackord. Ytterligare är den argumentation man sett i en del asylbeslut som läckt ut under all kritik. Migrationsverkets inspektör kan i beslut vidhålla att man visst tror på den asylsökandes historia men att rädslan hos den asylsökande för att återvända bara är subjektiv, objektivt finns det inget att vara rädd för. I många fall har man heller inte tittat på helhetsbilder och/eller förbisett familjeband eller identifikationshandlingar. Om sådan argumentation duger och man inte tittar på bevisföring eller säkerhetsläget i ursprungslandet, kan man så gott som ge alla asylsökande ett negativt besked utan att behöva argumentera närmare.
Under hösten har men sedan ytterligare förkortat överklagningstiden för en asylsökande till 21 dagar istället för tidigare 31 samt minskat rätten till juridisk assistans i asylförfarandet för den asylsökande. Asylsökande behandlas som andra klassens människor.
Ensamkommande barn har under det senaste året också nekats asyl oftare än vad som tidigare var praxis i Finland och ålderstester (en mycket osäker metod rent juridiskt) används i mycket större utsträckning.
Får en person slutligen asyl så har regeringen satt upp sådana krav för att du skall kunna få familjeåterförening så att det är snart sagt omöjligt. Får du flyktingstatus kan du söka familjeåterförening inom loppet av tre månader och slippa försörjningsplikt. Men lyckas detta inte av någon anledning så krävs du på en nettoinkomst närmare 2500 € för att kunna få hit en normalstor familj fru/man och barn. Ansökningarna per person kostar flera många hundra euro och det är familjemedlemmarna ute i de krigsdrabbade områden som måste ta sig till närmaste finländska ambassad (oftast liggande i ett grannland och inte i det krigsdrabbade landet). Man måste därför betala resor, visum och uppehälle under sådana resor själva. När man sedan blir intervjuad betalar man också tolk, DNA-test och alla intyg själv. Blir man sedan beviljad familjeåterförening måste familjerna själva betala resan i de allra flesta fallen. Dessa förfaranden gör att få, så gott som ingen numera, har möjlig till familjeåterförening i Finland i dag. Familjeåterförening är naturligtvis en viktig psykologis faktor i en bra integrationsprocess för någon som fått asyl i Finland.
Den asylpolitik som nu förs försätter också Finland i en helt ny situation med en grupp människor som p.g.a. att de inte kan återvända till sina hemländer kommer att bli papperslösa. Dessa personer kommer att stå utanför normalt samhällsskydd och trygghet och kan lätt bli offer för brottslighet och utnyttjande likväl som att själva bli indragna i kriminell verksamhet för att överleva. En genant situation för ett land som Finland som tidigare ansetts vara ett föregångsland på många områden vad gäller social och human politik.
På mindre än ett år har de åtstramningar som regeringen gjort i asylrätten påverkat den asylsökandes rättsskydd, rörelsefrihet, familjeåterföreningsmöjligheter och asylrättens grundförutsättningar. Dessa är inte åtgärder av en rättsstat, dessa är åtgärder av en stat som väljer att göra signalpolitik och sätta en isolationistisk, nationalistisk agenda långt före mänskliga rättigheter.
Den nuvarande regeringen tar ingen hänsyn till Finlands internationella skyldigheter enligt människorättskonventioner och har också blivit prickade av både FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna och av Europarådet för de mänskliga rättigheterna under 2016. Detta har dock inte fått mycket spaltutrymme i media. Var är den juridiska sakkunskapen om mänskliga rättigheter och internationell flyktingrätten/ humanitärrätten hos vår nuvarande regering?
Innan Finland har ratificerat de internationella avtal om mänskliga rättigheter och flyktingars rättigheter har den nationella lagstiftningen först kontrollerats så att den kongruerar med de internationella avtal man skriver under. I de fall där dessa inte överensstämmer gör man de väsentliga lagändringarna för att se till att man skall kunna följa de internationella avtal man blir del av.
Det är hög tid att juridiskt kunnig expertis kontrollerar att de lagändringar som gjorts de senaste åren beträffande rätten att söka asyl, den asylsökandes rättssäkerhet och familjeåterförening kontrolleras mot de internationella avtal Finland sedan länge är del av såsom Barnkonventionen (speciellt barnets bästa och rätten till familj), Genevekonventionen (rätten att söka asyl och rätten att få vara med sin familj) samt andra konventioner som lyfter människors rättigheter och förbjuder diskriminering.
Svenska Kvinnoförbundet yrkar på att SFP arbetar för
- att partiets representanter i riksdagen fortsätter sitt arbete med att försöka påverka Finlands regering att revidera sina restriktiva direktiv till Migrationsverket för att istället bereda fler asylsökande möjlighet att få skydd i Finland och också återförenas med sina familjer då uppenbara behov av det finns
- att partiets representanter i riksdagen arbetar för att de lagändringar som gjorts de senaste åren beträffande asylsökandes rättsskydd, rörelsefrihet, familjeåterföreningsmöjligheter och asylrättens grundförutsättningar kontrolleras mot Finlands internationella åtagande under de internationella människorättskonventioner man ratificerat av juridiska experter med kunskap om flykting-/humanitärrätt och mänskliga rättigheter.
Svenska Kvinnoförbundet r.f.
Anna Jungner-Nordgren Agneta Udd-Saarela
förbundsordförande generalsekreterare
Partifullmäktiges svar:
Motionärerna ska ha ett stort tack för en mycket utförlig beskrivning av den situation som råder i Finland idag. Det finns inte mycket mer att tillägga. Det är uppenbart att sannfinländarnas politiska mål har fått ta över regeringens agenda totalt i den här frågan. Man kan med fog konstatera att motionärerna sammanfattar situationen väl i meningen ”Asylsökande behandlas som andra klassens människor.”
För Svenska folkpartiet är varje människas okränkbara värde en grundläggande värdering. Det betyder att alla asylsökande ska få sin sak prövad på ett korrekt sätt, och att politiskt styrda beslut inte är acceptabla. Ingen tjänsteman ska behöva uppleva påtryckningar för att uppnå ett visst beslut, när fakta talar emot beslutet.
Partifullmäktige föreslår att SFP arbetar för
- att återinföra uppehållstillstånd på grund av humanitärt skydd
- att bereda fler asylsökande möjlighet att få skydd i Finland och också återförenas med sina familjer
- att de lagändringar som gjorts de senaste åren beträffande asylsökandes rättsskydd, rörelsefrihet, familjeåterföreningsmöjligheter och asylrättens grundförutsättningar kontrolleras mot Finlands internationella åtagande under de internationella människorättskonventioner man ratificerat av juridiska experter med kunskap om flykting-/humanitärrätt och mänskliga rättigheter.
