Östersjön är inte död än

Östersjön, ett av världens känsligaste hav, är ett rekreationsområde, ett levebröd, ett ekosystem som är fullständigt unikt – och livsviktigt för oss som bor omkring det. Östersjön är också hårt utsatt: verksamheten i och kring det har länge försämrat havsmiljöns tillstånd. Belastningen måste minska för att Östersjön ska överleva.

Östersjöns ömtålighet och överbelastning är ett välkänt faktum, vilket har lett till att en mängd åtgärder redan har förverkligats. Glädjande nog har de givit resultat: näringsbelastningen från till exempel reningsverk och industrier har minskat, en mängd giftiga ämnen har förbjudits och oljeutsläppen minskar. Det lönar sig ändå inte att invagga sig i falsk säkerhet: Östersjön mår inte bra och det krävs mycket arbete innan tillståndet är stabilt.

Baltic Sea Action Group, BSAG, är en av de organisationer som arbetar med att förbättra Östersjöns tillstånd.

– Vår mission är att återställa den ekologiska balansen i Östersjön. Det finns många utmaningar i det arbetet och de två mest akuta är övergödning samt klimatförändringen, säger BSAG:s chef för företagssamarbete Michaela Ramm-Schmidt.

De två utmaningarna matar dessutom varandra: övergödningen påskyndar klimatförändringen och tvärtom.

– Men när problemen är sammankopplade brukar också lösningarna vara det, säger Ramm-Schmidt.

BSAG:s roll är på systemförändringsnivån: det finns andra organisationer som arbetar på andra plan, från Håll Skärgården Ren rf:s mer konkreta arbete till John Nurminen-stiftelsens arbete för att minska miljörisker samt olika miljöorganisationers egna projekt kring skyddsarbetet.

– Vi fungerar mer som katalysator och sammanförare: vi startar ambitiösa projekt och fungerar som en plattform dit vi knyter olika aktörer inom till exempel forskning, näringsliv, beslutsfattare och intresseorganisationer.

Jordbruket har varit ett av BSAG:s fokuspunkter från första början.

– Jordbruket anklagas ofta för att vara ett problem för Östersjön. Vi ser dem som lösningen, säger Ramm-Schmidt.

Samarbetet fungerar som Baltic Sea Action Groups fabriksgolv, vilket gör det viktigt att organisationen är konstruktiv i sitt förhållningssätt. Andra aktörer kan vara mer aggressiva och konfrontativa i sin kommunikation – och det är inte nödvändigtvis en dålig sak, säger Ramm-Schmidt.

– Men vi är motsatsen till det: vi ser att vår agenda drivs bäst av en konstruktiv inriktning.

Det betyder inte att organisationen saknar mod. Tvärtom är det en del av verksamhetens kärna.

– Man måste våga försöka. Vår fördel är att vi har bättre möjligheter att våga försöka än många andra. Vi är oberoende av faktorer som kan bromsa upp enskilda företag och andra aktörer.

Carbon Action är ett av de större projekt som BSAG är sysselsatta med just nu. Det handlar om att jobba fram metoder för att öka kolbindningen i åkermarken: en viktig åtgärd för Östersjöns välmående.

– Dels handlar det om en lösning på klimatförändringarna som har en negativ effekt på Östersjön, dels leder resultatet till att näring som annars hade runnit ut i Östersjön binds mer effektivt.

Två av Östersjöns utmaningar kan alltså tacklas med ett enda projekt. Utöver det finns andra fördelar: tack vare de metoder som BSAG arbetar för att jordbruken ska införa ska naturens mångfald öka – och skördarna bli bättre, genom att vi slutar utarma marken.

Det kolbindande jordbruket handlar om att odlingsmarken kontinuerligt har ett växttäcke, vilket leder till en kontinuerlig fotosyntes, vilket leder till en maximal mikrobverksamhet, vilket leder till en maximal kolbindning.

Det är lite som en tillbakagång till gammaldags metoder, till tiden innan konstgjord gödsel och växtbekämpningsmedel – men utan att frångå de av våra moderna mer effektiva odlingsmetoder som är hållbara.

– Med hjälp av ett kontinuerligt växttäcke blir marken mer tålig. En bättre markstruktur, kallar jordbrukarna det.

Projektet är ambitiöst: det innehåller en stark forskningsinsats, fler än hundra pilotjordbrukare med försöks- och kontrollarealer samt flera storföretag som förbundit sig till att till exempel få med odlingsmetoderna i sina inköpskriterier eller att utbilda sina leverantörer i dem.

– De odlare som är med är ivriga och motiverade. Det handlar trots allt om en win win-situation: de får vara med om att utveckla lösningen på ett stort problem samtidigt som skördarna förbättras.

Enligt Ramm-Schmidt har det också varit betungande för jordbrukarna att beskyllas för de effekter på miljön som odlingen medför, vilket gör det attraktivt att delta i projektet.

Carbon Action är ett sexårigt projekt och startskottet gick för två år sedan. De första markproverna togs på våren och målet, enligt Ramm-Schmidt, är att inom fem-sex år ha lyckats införa metoderna på möjligast många gårdar och i processen ha fått konsumenterna mer medvetna om hur vår mat produceras.

“Vi har egentligen bara två metoder för att binda kol: jord- och skogsbruk”

Förutom odlarna själva, företagen som är med om projektet och forskarna har bland annat Svenska landsbruksproducenternas centralförbund SLC och den finska motsvarigheten MTK gått med som samarbetsparter. Jord- och skogsbruks- samt miljöministeriet är med, liksom Svenska lantbrukssällskapens förbund.

– Det handlar om en lång process och en stor attitydomställning. Vi har kring 50 000 jordbrukare i Finland.

För att snabba på processen är det viktigt att resultaten är klara och tydliga: när jordbrukarna konkret ser att regenerativa metoder leder till bättre skördar och bättre motståndskraft mot torka minskar den eventuella misstron.

– Vi har egentligen bara två metoder för att binda kol: jord- och skogsbruk, säger Ramm-Schmidt.

Carbon Action gör sitt för att jordbruket ska bli bättre på det, med en uppsjö andra positiva effekter i kölvattnet.

Baltic Sea Action Group har nyligen startat upp ett annat samarbetsprojekt: Levande Östersjön, med hjälp av vilket organisationen kommer att sätta fokus på Östersjöns botten.

– Vi vill öka medvetenheten om vikten av naturens mångfald, också den under havsytan, säger Ramm-Schmidt.

– Naturens mångfald är som ett Jenga-spel: vi drar klossar ur en stapel en efter en tills allt rasar ihop. I dagsläget vet vi inte hur många bitar som redan saknas.

Ungefär en tiondel av det finländska havsområdet har skyddats, men färska undersökningar visar att nästa tre fjärdedelar av de viktigaste undervattensmiljöerna finns utanför skyddsområdena.

Enligt forskningsprofessor Markku Viitasalo vid programmet för inventeringen av den marina undervattensmiljön VELMU, som är BSAG:s samarbetspartner i projektet, kunde en väl inriktad ökning på bara en procent av det skyddade havsområdet kunna fördubbla skyddsnivån och placera en hel del ekologiskt viktiga arter och livsmiljöer i skyddsområdet.

– Vi behöver inte sätta hela Östersjön i karantän, säger Ramm-Schmidt.

– Med rätt inriktningar kan vi få mycket till stånd. Det finns nyckelarter som spelar en stor roll för Östersjöns miljö: blåmusslan, till exempel, filtrerar flera liter vatten i timmen och bandtången binder stora mängder kol. Med relativt små metoder kan vi göra mycket för de arterna.

Dessa nyckelarter lider av saker som klimatförändringens uppvärmande effekt och övergödning. Nästa steg är att, tillsammans med forskare, fundera på vad man kunde göra för att hjälpa dem ytterligare.

– Ska vi begränsa trafiken på vissa områden eller begränsa muddringen just där? Vi har inte kommit så långt att vi har svaren än. Men projektet har varit ögonöppnande: bilderna från dykningarna som gjorts visar att Östersjön minsann inte är död: tvärtom finns det massor av liv i havet, liv som är viktigt för saker som syreproduktion och kolbindning, till exempel.

De syrefattiga områdena i Östersjön ökar. Det finns redan stora döda områden som matar sin egen tillväxt: sammanlagt är ett område som är dubbelt så stor som Danmark, femton procent av Östersjöns botten, dött. På de områdena är syrebristen så grov att enbart bakterier klarar av att leva där.

Syrebristen orsakas bland annat av utsläppen från jordbruk och städer, som stimulerar algtillväxten. När algerna sedan dör bryts de ner av bakterier som förbrukar mängder av syre i processen.

Syrenivåerna är nu på rekordlåga nivåer och minskningen har varit snabb det senaste decenniet.

Den interna belastningen, alltså att de syrefattiga områdena orsakar sin egen tillväxt, är svår att tackla. De yttre belastningarna, utsläppen, går däremot att påverka. Där kan såväl organisationer som BSAG som konsumentens egna val och beteende spela en avgörande roll.

 

Bild: Mats Westerbom

Rehn-Kivi: Finland måste ge bistånd till det globala vaccinationsarbetet


Svenska riksdagsgruppen har idag lämnat in en budgetmotion om att förbättra tillgången till vaccin i utvecklingsländer genom att stöda den internationella vaccinalliansen GAVI som är världens största inköpare av vaccin.

Läs föregående artikel

Wickström: Företagens beskattning måste vara konkurrenskraftig


SFP:s vice ordförande Henrik Wickström betonar att företagens beskattning måste hållas på en konkurrenskraftig nivå.

Läs följande artikel