Medborgarbladet

Höstsessionen är inledd i riksdagen och i september hade regeringen sin årliga budgetria. Under den beslutar regeringen om förslaget till nästa års statsbudget. Årets budgetprocess fick en annorlunda och dålig start, då finansministern i början av augusti publicerade sina förslag på nedskärningar. Det var tydligt att finansministern presenterade förslaget mer som sannfinländarnas ordförande, mindre som finansminister. Förfarandet var exceptionellt och avviker från den normala processen inför en budgetria, där finansministern av hävd brukat föreslå ett politiskt relativt neutralt förslag.

Som förälder önskar man sina barn allt gott. Att de ska växa upp till trygga, lyckliga och självständiga individer som klarar av att stå på egna ben och hitta sin väg i livet. I Europaparlamentet ser jag också tydligt att EU behöver växa upp, ta ett större ansvar för sin egen framtid och säkerhet. Det handlar i slutändan om hela Europas, ja, om din, min och våra barns och barnbarns framtid.

De nordiska länderna har länge samarbetat både politiskt och kulturellt, bland annat genom Nordiska ministerrådet. I år är Finland och Åland ansvariga för ordförandeskapet, och tillsammans har de presenterat tre huvudområden: barn och unga, samhällssäkerhet och konkurrenskraft. Anders Adlercreutz, ordförande för Svenska folkpartiet, undervisningsminister och minister för Nordiskt samarbete, är väl lämpad att förklara vad ordförandeskapet innebär och varför just dessa huvudområden har valts.

Hösten har kommit med full fart. Det har varit både ekonomiska utmaningar och värdepolitiska prövningar.
Efter vårens halvtidsöversyn trodde vi att inbesparingarna var över, och tillväxtpaketet skulle ges möjlighet att börja verka. I juli kom sedan beskedet att kreditvärderingsinstitutet Fitch sänkt Finlands kreditbetyg, vilket visade att arbetet långtifrån var över. Underskottet är fortfarande för stort och statsskulden växer. Nya åtgärder krävdes.

För 28 år sedan ställde jag upp i mitt första kommunalval. På den resan är jag. Idag med perspektiv på allt som hänt är jag otroligt glad att jag gick in i politiken som småbarnsförälder. För en balanserad utveckling i våra närsamhällen behövs en mångfald av individer med olika bakgrund och erfarenheter. Därför vill jag passa på att gratulera alla er som nu kandiderar för SFP i kommunal- och välfärdsområdesvalen. Ni har valt att lägga er själva i blöt för det gemensamma bästa. Det är värdefullt!

I februari hade det gått tre år sedan Ryssland inledde sitt brutala anfallskrig i Ukraina. I över tre års tid har förstörelse och lidande varit en del av vardagen för Ukrainas folk. Det har blivit klart att Ryssland inte skyr några som helst medel. Folkrätten och den humanitära rätten har för länge sedan fått ge vika för sexuellt våld, brutaliteter mot barn och civila samt andra hänsynslösa krigsbrott. Samtidigt har Ukraina och ukrainarna kämpat mycket tappert för sin frihet.

Ju närmare april kommer, desto högre stiger valfebern i vårt land. I en demokrati som vår, är val på många sätt kulmen på vårt arbete. Det är då vi ser vad väljarna tycker på riktigt. Gallupar kommer och går, och vi vet att de sällan prickar våra väljare rätt: tar man ett sampel på några tusen i hela Finland är ju risken ganska stor att man missar de områden där var och varannan väljare förstår att rösta rätt – på Svenska folkpartiet.

I början av februari öppnades riksmötet för 2025. Nu har riksdagen återvänt till arbetet, och jag ser fram emot att fortsätta driva för SFP viktiga frågor. Redan innan riksmötet inleddes har vi arbetat med att utveckla en åtgärdsplan för att stärka social- och hälsovården. Vården kan och ska fungera bättre. Vi har möjlighet att bygga ett mer hållbart social- och hälsovårdssystem – ett system där patienterna får den vård de behöver och där personalen trivs och orkar.

Det världspolitiska läget är spänt. Vi känner av det på olika sätt, och det syns också konkret i vår närhet. Dagligen trafikerar undermåliga lastfartyg tillhörande den ryska skuggflottan med tiotals ton olja ombord på Östersjön. De utgör en säkerhetsrisk för såväl den marina miljön som länderna runt Östersjön och hela EU. Såväl Nato som medlemsländerna har intensifierat sin bevakning, och det är både välkommet och nödvändigt.

Anita Westerholm (SFP) brinner för jämställdhet, hållbarhet och välmående. Politik har varit ett intresse sedan barnsben och idag balanserar hon flera betydelsefulla roller, bland annat som stadsstyrelseordförande i Raseborg och ordförande för Svenska Kvinnoförbundet. Dessutom är hon specialmedarbetare för partiordförande och undervisningsminister Anders Adlercreutz. Westerholm är också en viktig röst inom social- och hälsovårds-politiken, det som beslutsfattare i Västra Nylands välfärdsområde.

Vanda och Kervo välfärdsområde är en av de mer mångkulturella regionerna i landet, där svenskan utgör en liten men viktig minoritet. Under de senaste åren har det skett flera förändringar i hur svenskan hanteras, och två eldsjälar som arbetar aktivt med dessa frågor är Patrik Karlsson och Hanna Holmberg-Soto (SFP). De är handlingskraftiga när det gäller att förbättra den svenska servicen och lyfta språkfrågan på politisk nivå.

Med 20 års erfarenhet inom skolvärlden och 10 år inom lokalpolitiken kandiderar Nicke Wulff (SFP) som Svenska folkpartiets borgmästarkandidat i Åbo. Han är själv född och uppväxt i staden och vill föra fram frågor som riskerar att falla mellan raderna i de större partiernas kamp.

Med över tio års erfarenhet i Helsingfors stadsfullmäktige och stadsstyrelse i bagaget ställer Marcus Rantala (SFP) upp som borgmästarkandidat för Svenska folkpartiet i Helsingfors. Han ser en offentlig trygg service, tvåspråkighet och hållbarhet som avgörande byggstenar för stadens framtid.