Motion 34 – Flexibla lösningar för anställning av vårdare av barn och/eller åldringar

Beslut

Partidagen beslöt att SFP arbetar för

  • att utarbeta flexibla lösningar för vård av barn och åldringar i hemmet.
  • att höja hushållsavdraget

Behandling

Finlands befolkning åldras och trycket på åldringsvården ökar i varje kommun. Andelen finländare i arbetslivet minskar – färre arbetande finländare ska försörja fler. Samtidigt minskar antalet barn som föds i Finland och vi vet att finländare skaffar barn vid allt högre ålder. Trycket på den så kallade ”sandwich” -generationen ökar. De finländare som idag är i 30–50-års ålder står inför ett läge där de har barn i dagis- eller skolålder, tvingas ta en allt aktivare roll i vården av åldrande föräldrar och samtidigt förväntas göra en god insats i arbetslivet för att trygga nationalekonomin.

För att säkra yrkesverksamma finländares insats i arbetslivet behöver vi ta i bruk alla till buds stående medel för att underlätta vardagen. I ett läge där samhällets resurser inte räcker till mer än det absolut nödvändiga inom åldringsvård och barndagvård, behöver vi också våga tänka utanför invanda mönster och söka flexibla och innovativa lösningar för att göra vardagen så smidig som möjligt och för att säkra en trygg vardag för både barn och åldringar.

Ett alternativ till dagvård för barn och ett arrangemang som gör det möjligt för äldre att bo hemma längre, är att anställa en privat vårdare. För barndagvården är detta redan ett system som används i mindre skala av familjer runt om i landet. Föräldrar, ensamma eller tillsammans med en eller flera familjer anställer privat en vårdare till det egna hemmet. Föräldrarna ordnar alltså själva dagvården genom att bli arbetsgivare för en dagvårdare. Kommunen ska, enligt Folkpensionsanstaltens direktiv, godkänna vårdaren som serviceproducent. Detta för att säkra kvaliteten i dagvården. Folkpensionsanstalten koordinerar idag utbetalningen av ett stöd som varierar mellan 783 – 477 euro för anställandet av privat vårdare. Stödets storlek är graderat enligt barnets ålder och familjens inkomster. Detta privatvårdstöd/hemvårdsstöd erläggs av barnets hemkommun. De verkliga kostnaderna för att anställa en person privat är naturligtvis mycket högre, också även om flera familjer skulle dela på lönekostnaderna.

Enligt en utredning gjord av Kommunförbundet betalade 43 % av kommunerna i Finland år 2014 ett kommunalt tillägg till privatvårdsstödet. Kommuntillägget varierar i storlek beroende på kommun. Till exempel Helsingfors betalar 500 euro i månaden som sk. Helsingfors-tillägg per barn under 3 år då föräldrarna anställer en egen barnvårdare. Ifall tre familjer i Helsingfors går samman och anställer en barnvårdare kostar det samma för familjerna som om barnen skulle vara i stadens dagis. Enligt Kommunförbundets utredning (”Selvitys lasten kotihoidontuensekäyksityisenhoidontuenkuntalisästäsekäpalveluseteleistä”). uppgav nästan 90 procent av kommunerna att stödet hade lättat på trycket på den kommunala dagvården och skapat flexibla lösningar speciellt i glesbygden. Tyvärr betalar inte ännu majoriteten av Finlands kommuner ett kommuntillägg och gör därmed denna vårdform ekonomiskt svåråtkomlig för de flesta familjer.

Ett system som fungerar enligt samma idé som privatvårdstödet för barn kunde även användas för åldringsvården. Flera seniorer kan tillsammans anställa en vårdare. Denna egna vårdare skulle utgöra en fast punkt i åldringarnas vardag – en enda person som kan sköta städning, matlagning, butiksärenden, hjälpa med påklädning och personlig hygien, jämfört med nuvarande arrangemang där olika stödformer för olika service resulterar i en strid ström av ständigt nya personer i åldringens hem och vardag. Hemvården skulle sannolikt även i fortsättningen ta hand om de uppgifter som kräver medicinsk kompetens. I vissa familjer skulle samma vårdare till och med kunna sköta både barn och åldringar i olika flexibla konstellationer – allt enligt familjens behov. Understödet kunde ges i form av servicesedlar och man borde därmed utvidga användningsområdet för servicesedlarna till att täcka även löner och arbetsgivaravgifter. För tillfället kan man endast använda servicesedlarna till att betala företag/firmor.

Ett kommunalt bidrag för privat anställning av vårdare skapar en ”win-win” -situation för familjen, barnen, åldringarna, kommunen och staten. Familjen erbjuds ett alternativ som gör pusslet mellan familjeliv, anhörigvård och yrkesliv lättare att lösa. Detta skulle uppmuntra speciellt kvinnor att återgå till arbetslivet fortare efter mammaledigheten och avlasta dem som har åldrande anhöriga som behöver mer hjälp. Stödet kunde också möjliggöra skräddarsydda lösningar på glesbygden och i byar som annars saknar egen dagvård eller åldringsvård. För kommunen och stat resulterar arrangemanget i nya arbetstillfällen, i att föräldrar kan återvända till arbetslivet snabbare, samt att trycket på den redan pressade kommunala serviceformer lättar.

Vi vill därför att Svenska folkpartiet verkar för

  • Att alla småbarnsföräldrar i Finland har lika möjlighet, oberoende av hemkommun, att få ett privatvårdsunderstöd som är av en sådan nivå att understödet möjliggör anställningen av en barnvårdare som alternativ till kommunal dagvård. Att åldringar har, oberoende av hemkommun i Finland, möjlighet att få ett understöd som är av en sådan nivå att understödet möjliggör anställningen av en vårdare som alternativ till kommunens egna tjänster för äldre.
  • Att servicesedlar i framtiden ska kunna användas för att betala löner och arbetsgivaravgifter.
  • Att flexibla lösningar rent generellt uppmuntras och understöds för att göra vården av barn och åldringar så fungerande och smidig som möjligt.

Elli Flén Kristina Juth
Nykarleby Helsingfors

Partifullmäktiges svar:

Finland har i europeisk jämförelse en ofördelaktig befolkningsstruktur med en snabbt ökande andel pensionärer. Samtidigt är sysselsättningsgraden bland unga kvinnor lägre än i övriga nordiska länder. Detta sätter också press på att reformera våra välfärdssystem samtidigt som landets skuldsättning fortgår och det ekonomiska utrymmet att införa nya stöd är minimalt.

SFP har traditionellt arbetat för en ökad valfrihet i vården bland annat genom en ökad användning av servicesedlar. Att däremot utöka servicesedlarna till att gälla hushållens egna sysselsättningskostnader blir komplicerat i och med att användningen av offentliga servicesedlar måste vara kombinerat med tydliga kvalitetskrav på den utförda servicen.

I SFP:s riksdagsvalprogram ville vi ge familjerna ökade möjligheter att kombinera arbetsliv med familjeliv genom att utnyttja skattepolitiska instrument. Vi förslog en höjning av hushållsavdraget till minst 3000 euro per år och person samt att man skulle utveckla dess användningsområden för att underlätta människors vardag.

Partifullmäktige föreslår att SFP arbetar för

  • att utarbeta flexibla lösningar för vård av barn och åldringar i hemmet.
  • att höja hushållsavdraget