Beslut
Partidagen beslöt att SFP arbetar för
- att ytterligare utredningar och oberoende granskningar av Migrationsverkets verksamhet genomförs.
- att Finland ser över tolkningen av vilka länder och områden som kan anses säkra och att Finland alltid följer principen om non-refoulement.
- att Finland tillämpar intern flykt i enlighet med FN:s flyktingsorganisations riktlinjer.
- att Finland märkbart höjer flyktingkvoten.
- att uppehållstillstånd av humanitära skäl återinförs.
- att kommunerna tar sitt ansvar i fråga om papperslösa och skapar beredskapsplaner så att papperslösas grundrättigheter tillgodoses.
- att kommunerna gör upp välfungerande system och nätverk med tredje sektorns aktörer för att ge den papperslösa också psykosocialt stöd
Behandling
Under de senaste åren har den asyl- och flyktingpolitik som förts och fortsättningsvis förs i Finland lett till bildandet av en ny grupp utsatta människor, nämligen de papperslösa. Orsaken till utvecklingen är bl.a. indragandet av humanitärt uppehållstillstånd år 2016 och den vida tolkningen av länder som ”trygga” att återvända till. Att vara papperslös betyder att man lever på utsidan av samhället helt utan trygghet och ordnad tillvaro. Det innebär också att man lever i stor risk att bli offer för trafficking, utnyttjande/”slaveri” på ett eller annat sätt eller att själva hamna i kriminella sammanhang. Som exempel kan nämnas det stora antalet afghanska minderåriga unga pojkar i södra Sverige som börjat prostituera sig för att överleva. I Finland finns det t.o.m. familjer med små barn som blivit papperslösa.
Antalet papperslösa i Finland är svårt att estimera. Mest papperslösa finns det i huvudstadsregionen där t.ex. dagcentret, som Röda Korset och Sininauhasäätiö startade i oktober 2017, hade 294 personer inskrivna under november och december. Men vi vet också att ett stort antal papperslösa har gått under jorden, bor hos vänner, bekanta och släktingar eller under andra svårare omständigheter och inte vågar kontakta myndigheter och ofta inte heller organisationer som kunde stöda dem.
I februari 2018 har vi 13500 personer inskrivna vid asylcentraler runt om i Finland av vilka 11000 redan har fått ett negativt asylbesked. Vi vet också att över 7000 asylsökande väntar på sitt andra eller sista besked från överklagande som de gjort till Högsta förvaltningsdomstolen. Om majoriteten av dessa beslut kommer tillbaka som negativa besked kan situationen och antalet papperslösa i landet ändras dramatiskt. Sedan 2015 har ca 4000 asylsökande också försvunnit från Finland under asylprocessen. Man kan anta att de gått under jorden och ”åkt” vidare ut i Europa då de oroat sig för att få ett negativt besked i Finland.
Alla asylsökande som får negativa beslut uppmuntras av Migrationsverket till återresa med en därtill hörande penningsumma som etableringsbidrag i hemlandet. Men statistiken tyder på att det är många asylsökande som inte har någon reell möjlighet att återvända. Antingen fruktar de för sitt liv och säkerhet eller så har de helt enkelt inte något eller någon att återvända till. De ser då ingen annan utväg än att gå under jorden eller åka vidare till ett annat land. Är sedan det landet de åker till ett Schengenland så kommer de att återsändas till Finland när det klargjorts att de har haft en asylprocess här. Finland har ett stort antal tidigare asylsökande ute i Europa som väntas bli hämtade och tillbakaeskorterade till Finland av finska myndigheter. Då det sker kommer de att återsändas till den del av Finland där de först ansökt om asyl.
Olika städer och kommuner har olika beredskap. Faktum är att alltför många städer och kommuner inte tar sitt ansvar i hopp om att framstå som icke-attraktiva så att papperslösa ska ”försvinna” genom att ta sig ner till huvudstadsregionen eller vidare ut i Europa. Helsingfors stad har i nuvarande läge ett fungerande system för härbärge för papperslösa och dagverksamhet, men i det långa loppet kan vi inte anta att hela ansvaret ska falla endast på vissa städer i Finland. Det kommer att krävas solidaritet mellan städer och kommuner i Finland för att hantera en eventuell krissituation och för att undvika att vi skapar ”problemstäder” med tusentals marginaliserade människor som lever utanför samhället.
Situationen gällande de papperslösa är med andra ord inte ett problem som kommer att försvinna under de kommande åren och därför är det dags att hitta humana sätt att sköta frågan. Enligt lag har kommunerna ansvar för alla personers grundvälfärd på de orter de finns. (Se också Social och hälsovårdsministeriets anvisning till kommunerna 1/2017)
Att-sats
Svenska Kvinnoförbundet yrkar på att SFP verkar för:
- att i enlighet med riksdagsledamot Eva Biaudets krav yrka på en oberoende granskning av hur Migrationsverket fattar sina beslut i asylfrågor och huruvida processerna är lagenliga samt att alla ansökningar alltid behandlas individuellt.
- att Finland inför direkt förbud att skicka tillbaka asylsökande och papperslösa till bland annat Irak och Afghanistan.
- att Finland ser över tolkningen av vilka länder och områden som kan anses säkra och att Finland alltid följer principen om non-refoulement.
- att Migrationsverket slutar tillämpa s.k. intern flykt i sina beslut. Människor som uppfyller kriterierna för att få internationellt skydd ska ges asylrätt i Finland och inte skickas tillbaka till andra områden inom landet de flytt från.
- att Finland t.ex. under följande regeringsperiod stegvis höjer flyktingkvoten till 10 000–15 000, beroende på antalet asylsökande.
- att uppehållstillstånd av humanitära skäl återinförs.
- att kommunerna tar sitt ansvar i frågan om papperslösa och skapar beredskapsplaner så att papperslösas grundrättigheter tillgodoses.
- att kommunerna gör upp välfungerande system och nätverk med tredje sektorns aktörer för att ge den papperslösa också psykosocialt stöd.
Motionär
Svenska Kvinnoförbundet
Anna Jungner-Nordgren
Svenska Kvinnoförbundets ordförande
Agneta Udd-Saarela
generalsekreterare
Partfullmäktiges svar
Åbo Akademis människorättsinstitut, juridiska fakulteten vid Åbo universitet och diskrimineringsombudsmannen har i en empirisk studie utrett de förändringar som skett i Migrationsverkets asylbeslut. Forskningen visar att Migri har skärpt sin tolkning och sin praxis efter flyktingkrisen år 2015. De skyddssökandes rättsliga ställning ser ut att ha försvagats betydligt, och det här kan inte förklaras med de ändringar i utlänningslagen som gäller förutsättningarna för att bevilja internationellt skydd.
Också FN:s barnfond UNICEF kritiserar i sin rapport Protected on Paper? Finlands sätt att behandla unga asylsökande. Myndigheterna har i första hand sett dem som asylsökande och först i andra hand som barn. Rapporten påpekar också att Finland löpande avvisar minderåriga till länder där säkerheten är ifrågasatt. Ett annat utbrett problem, enligt UNICEF, är att barn låses in under fängelseliknande förhållanden i Finland i väntan på avvisning
Det förekommer emellertid också ogrundade asylansökningar från personer som kommer från Irak och Afghanistan. I de fall där ingen grund för asyl föreligger och det inte finns någon fara med avvisning bör det givetvis kunna ske. Det är behov av internationellt skydd som är grunden för asylsystemet inte behovet av till exempel ett bättre liv. Att söka sig ett bättre liv någon annanstans är ändå helt legitimt, hundratusentals Finländare har genom åren gjort precis det, men det är givetvis inte via ett asylförfarande den typens invandring ska hanteras.
FN:s flyktingorganisation UNHCR har kritiserat Finland för att landet i avslagen på asylansökningarna allt oftare hänvisar till att de asylsökande borde ta sig till andra delar av sitt hemland. Det här grundar sig på tanken att andra delar av hemlandet kan vara tryggt. Ofta förbiser myndigheterna att en avvisad asylsökande i en främmande del av sitt eget land kan vara rättslös och utsatt då kontakter och social, etnisk eller religiös tillhörighet saknas.
I SFP:s partiprogram heter det att ”Finland ska märkbart öka flyktingkvoten och det ska finnas en välfungerande integration”. Dåvarande partiordförande Stefan Wallin föreslog redan år 2006 att Finlands flykingkvot borde ökas till 10000. Svenska folkpartiet har via partiordförande och andra vid upprepade tillfällen kritiserat regeringens utlänningspolitik, och SFP i Helsingfors arbetade för att staden nu utvidgat servicen för papperslösa.
SFP har krävt att humanitärt skydd återinförs som grund för uppehållstillstånd. Den sittande regeringen avskaffade det humanitära skyddet. SFP har också krävt att asylprocessen förbättras så att den asylsökande får rätt till ett juridiskt biträde genast i början av processen. SFP har också krävt att inkomstgränser gällande uppehållstillstånd på basis av arbete ska ses över.
Det är nu nödvändigt att ytterligare utredningar och oberoende granskningar av Migrationsverkets verksamhet genomförs. Frågor king huruvida processerna är lagenliga samt huruvida alla ansökningar alltid behandlas individuellt behöver få tydliga svar,
Partifullmäktige föreslår att SFP arbetar för
- att ytterligare utredningar och oberoende granskningar av Migrationsverkets verksamhet genomförs.
- att Finland ser över tolkningen av vilka länder och områden som kan anses säkra och att Finland alltid följer principen om non-refoulement.
- att Finland tillämpar intern flykt i enlighet med FN:s flyktingsorganisations riktlinjer.
- att Finland märkbart höjer flyktingkvoten.
- att uppehållstillstånd av humanitära skäl återinförs.
- att kommunerna tar sitt ansvar i fråga om papperslösa och skapar beredskapsplaner så att papperslösas grundrättigheter tillgodoses.
- att kommunerna gör upp välfungerande system och nätverk med tredje sektorns aktörer för att ge den papperslösa också psykosocialt stöd.
